Saker jag ogillar med metal

Det här inlägget har inspirerats av att jag är med i diverse hårdrocksgrupper på Facebook. Det är för det mesta intressant och roligt, men ibland är det ganska tröttande. Hårdrocken är den musik jag har närmast hjärtat, och den uppskattar jag, men det finns andra aspekter av metallivet som jag bara blir trött på. Jag vill också påpeka att detta är mina personliga åsikter och jag ser gärna en konstruktiv diskussion om detta.

Här kommer de:

1. Drickandet och hälso-ignoransen

Det är mycket viktigt att dricka inom hårdrocken. Så viktigt att vi kan lägga upp en bild på en random öl i en hårdrocksgrupp utan att det är konstigt. Men, oss mellan, varför? Jag förstår inte riktigt grejen med att först köpa en konsert- eller festivalbiljett för ibland fyrsiffriga belopp, och sedan dricka så att man inte kan koncentrera sig på konserten? När jag var på AC/DC såg jag en kille som låg helt utslagen.

Det verkar också vara en grej att inte bry sig om sin hälsa. När en medlem i en grupp skrev in och bad om tips på träningsmusik så kommer oundvikligen kommentarerna om att gym inte är något för hårdrockare. Vad som var det ultimata hårdrockskäket var en sorglig historia. Vad som inte går ihop med metal och hälsa är beyond me. Det är ju inte direkt någon idé från musiker direkt.

2. Brudarna

Tycker du att hårdrockare i allmänhet framställs tråkigt och stereotypt? Det är ett myggpink i en norrlandsälv mot hårdrockstjejerna. Ämnet om skrevande, uppiffade hårdrocksbrudar på bild har Gollum's cave behandlat bättre än jag  . Jag tänker istället på det självklara sambandet hårdrock-bröst. Jag fick iallafall höra att jag inte förstod det när jag ifrågasatte vad en bild på en tjej i svart linne (ej ens en band-tshirt) med fokus på urringningen hade med hårdrock att göra. Att man tycker att brösten inte ska utplånas från jordens yta, bara tonas ner så att en 13-årig tjej och andra metalfans som inte är heterosexuella cis-män ska kunna känna sig inkluderade hör inte inte hit, det är du som är bitter. Sorry grabbar, men bröst är inte lika spännande när man har haft dem under nyckelbenen i tjugo år.


3. Att vara "True"

Det är väldigt viktigt att vara "true" inom metal. Ibland får jag känslan av det är viktigare att vara "true" än att lyssna på det du gillar. Nåja, var och en salig på sin tro. Det tråkiga är när det används som ett argument i diskussioner. Jag fick en gång höra i bloggen att jag "inte vet ett skit om hårdrock" eftersom mina favoritband är Hammerfall och Sabaton. Vad kan jag säga...Gäsp! Smaken borde vara fri. Jag erkänner att Slayer har haft en stor ifluens på Thrash-genren, men för mig är de inte jätteintressanta musikaliskt. Att jag dessutom tycker att Sonata Arctica är roligare att lyssna på än Motörhead gör mig inte till mindre hårdrockare.

Finns det något som du stör dig på i metalsvängen? Berätta gärna i kommentarsfältet.

Där mångfalden tar slut tar enfalden vid

Rickard Söderberg, som trogna bloggläsare vet är en av mina stora inspiratörer, har fått ägg och stenar kastade efter sig. Ingen blev tack och lov skadad (Rickard låter via Twitter hälsa att cykeln kommer att bli bra när han har fixat den) men det handlar om någonting större, som Morrica skriver så bra om. Det handlar om att någon tar sig rätten att beröva någon annan fri- och rättigheten att leva i kärlek och lugn. Den fri- och rättigheten ska alla människor ha.

Rickard själv har en önskan till oss som skickar sympatier och nätkärlek till honom förresten

Tack! Sprid #nätkärlek vidare till de som inte har samma Community som jag; kids o vuxna som trakasseras i det tysta. De behöver er love!
— Rickard Söderberg ♪♫ (@GayTenor) 25 januari 2014

Det som fick mig att börja fundera och skriva det här inlägget var en kommentar på Aftonbladets hemsida som sade att

Sticker man ut hakan får man vara beredd att ta en smäll då och då 

Min motfråga är "Varför då?". Oavsett åsikt så kommer vi ju alla för eller senare möta människor som tycker annorlunda. Även den som lever i majoritetens/normens trygghet kommer att göra det (som vit, svensk, heterosexuell cisperson är jag en sådan). Ibland är det roligt och spännande att möta motsatsen till sin åsikt, ibland är det rent deprimerande. Oavsett så tycker jag att vi som alla reviderar ovanstående kommentar till följande

Sticker man ut hakan utanför sin bubbla kommer man att möta andra saker än man gillar. Det är bara att hantera"

Håll i hatten kära läsare, jag tar Blondinbella i försvar!

Vissa saker händer sällan, som att Halebops komet passar, att det snöar i juni eller att jag håller med Blondinbella. Idag gjorde jag det dock. Hon skriver nämligen att hon, med anledning av sin graviditet, kommer att gifta sig innan bebisen kommer. Anledningen är som hon skriver, att undvika trassel om någon av dem skulle gå bort, samt att slippa den mossbevuxna regeln att behöva bevisa att hennes sambo är far till barnet. Det fick en del läsare i hennes kommentarsfält att gå bananas och yla om "fel anledning att gifta sig" och "oromantisk".

Det är lite fint att läsa dessa, troligen unga, läsares tro på kärleken, men det är intressant att se vilket syn vi har på bröllop idag. Själv känner jag att det tyngsta argumentet för bröllop är just detta, juridiskt skydd samt att slippa genomgå dårskapen att behöva bevisa för kommunen att min partner är pappa till eventuella barn. Det tror jag också är de enda problem som ett bröllop löser. Jag tror, men det är min helt personliga åsikt, att många tänker som Blondinbella men de säger det inte högt, för bröllop i Sverige är ju en kärleksfest.

Det finaste jag har hört sägas om bröllop var en kursare till mig som gifte sig och han sade att det var "ett sätt att visa världen att vi tror på det här". Det är vackert. En annan var en 9-årig grabb i en blogg som förklarade att han vill vara gift men inte ha något bröllop. När hans mamma förklarade att det är bröllopet som gör att man blir gift och frågade hur han hade tänkt sig att man är när man är gift svarar denna smarta grabb "Ja man träffas, blir kära och sedan köper man handdukar och sådant". Jag gillar hans tanke, för jag gillar bröllop, men det har en tendens att göra annars vettiga människor vansinniga.

Vill man läsa mer om hur ny tanken att bröllop bara skulle vara något romantiskt är rekommenderar jag Elizabeth Gilberts bok "I nöd och lust" (förövrigt är boken en fortsättning på "Lyckan, kärleken och meningen med livet", mer känd som "Eat, pray, love"). Du kommer inte att vara anti-äktenskap, när du har läst den, men du får en annan syn på det.

Jag önskar Blondinbella lycka till med äkenskapet och bebisen, och vill avsluta med att applådera henne för att hon ger unga tjejer ett vuxen perspektiv på äktenskapet.

Kräftgång för the quest

Det har varit två tuffa dagar. Pms gör ofta att min syn på saker har gått i svart. Har varit nedstämd och lättstött. Skönt nog har jag orkat/vågat vara ärlig mot Goron med hur jag känner och han har varit ett fint stöd. Han är en av de människor som jag orkar med just nu, i övrigt är jag inte så social. Känner att allt som är nu, med gnäll om att våren inte kommer tillräckligt fort, negativa energier som slungas mot människor med avvikande åsikter på nätet, alla utrop om att "man" blir glad av färg med undertonen att svart är fegt/tråkigt, allt detta blir lite för mycket att orka med för ett vårtrött hårdrockshjärta.

Har jag då någon lösning på detta? Jadå, min plan är att ta det lugnt och vara snäll och tydlig med mig själv. Våga ta det lugnt också-jag måste inte vara effektiv jämnt, men göra saker som leder till bra grejer i längden. Sedan blir jag ofta gnällig och nojjig av pmsen. Har ni bra tips, förutom p-piller och att föda barn?

Mina två svarta dagar har dock haft en fördel, jag blir lite "Nä, nu j*vlar..." med saker. Idag tog jag bort en bekant som vän på fb. Har stört mig på hens poster ett tag nu då de enligt min mening är ute i grumliga vatten vad gäller rasism. Det begås många illdåd i islams namn men jag tror inte att hån och förtal av muslimer är en lösning. Idag skrev hen ett inlägg där hon definitivt gick över gränsen "Vissa raser av människor kan f*n inte hantera djur"-jag var inte den enda som reagerade. Fick inget svar när jag i vänlig ton skrev att det kunde vara bra att hen klargör var hen står. Hen verkade ha gjort så att jag inte kunde se vad hen skrivit på sin tidslinje kändes det som att allt var sagt och gjort. Lite tråkigt, när vi träffades så tyckte jag att hen hade potential, men människor som uttrycker sig så blir jag nog mest ledsen i själen av i längden.

Så lite kräftgång i the quest men ibland behöver man stanna till och fundera innan man drar vidare.

Till dig som har deltagit i Earth Hour

Earth hour är över för i år.

Jag hoppas att du hade det mysigt när du deltog. Kanske spelade du sällskapsspel i stearinljusens sken. Kanske passade du på att meditera. Kanske pratade du och familjen om klimatet i mörkret.
Vad du än gjorde, klappa dig nu på axeln. Du har utfört en vacker symbolhandling men det är inte slut där.

Det är nu det börjar.¨

Nu kan du börja planera för ditt Earth Life. Jag förstår att det känns konstigt men tro nu att du behöver kasta ut allt du har hemma och sluta med allt på på en gång. Det krävs bara ett steg för att börja. Här kommer några tips på vad du kan göra:

• Anamma mottot "aldrig bilen under milen"
• Ta tåg istället för flyg
• Köra en köttfri måndag (eller tisdag eller onsdag)

Bra tips hittar du här. Har du fastnat lite extra för vegolivet så har jag en frågestund här. Vill du ha bra tips på små saker du kan göra så gå in på kategorin "Veckans Söderbergare" här i bloggen och läs. Många små frön att så. 

Kom slutligen ihåg, det kanske känns som en droppe i havet men havet består av droppar.

Lycka till=)

Award från Tomteboanna

Jag har fått en award från Tomeboanna. Det är alltid lika kul-speciellt eftersom Anna är en av mina favoriter bland inredningsbloggarna :). Så det är klart att jag tar emot en award från henne-jag gillar dessutom att den har villkoret att bloggarna jag ger ska ha färre än 200 följare, vilket ju gör att det inte bara blir "storbloggare dunkar varandra i ryggen". Nog snackat, nu kör vi.

Där trivs jag bäst...
Det är många ställen där jag kan säga att jag verkligen trivs-men mitt hem är min borg. Andra ställen där jag verkligen trivs är hemma hos min vän Sisu, i Gamla Stan i Stockholm och i Haga i Göteborg.

Om jag fick välja yrke fritt...
Bra fråga. Jag skulle allra helst göra något där både biologen och den kreativa människan inom mig fick spelrum. Aquascaper (proffessionell akvarieinredare) vore riktigt coolt. Men på det hela taget, jag är en människa som jobbar för att leva, jag lever inte för att jobba.

Då blir jag riktigt arg...
När människor inte lyssnar och inte visar respekt. Då kan jag bli riktigt förbannad.

Jag mår som bäst när jag...
...får vibrera på min egen frekvens. Det kan vara i sällskap med vänner, på en fantastisk konsert eller hemma själv framför en riktigt bra film eller gjutandes ljus.

Om jag fick en miljon skulle jag...
Låta proffs fixa till min lägenhet såsom jag vill ha den (lite hårdrock och historiskt/fantasy blandat med Ikea och "radhusorientaliskt"), kanske åka på en tågcharter och uppdatera min garderob.

Gör jag helst på semestern...
En skön balans mellan att åka på små trippar i Sverige, göra ingenting och gärna umgås spontant. Ett utmärkt tillfälle  att åka hem till folk och umgås spontant.

Värsta impulsköpet...
Jag impulsköper sällan saker-och det verkar som att mitt värsta impulsköp var så illa att jag har glömt bort det. Men har ett minne av en stickad tröja som inte var min stil för 5 öre, samt en tunika jag klickade mig till på Tradera för att den var så snygg-och i den allmänna entusiasmen inte såg att den var storlek 34.

Detta gör mig lycklig...
Att jag har sådana vänner som jag har, att få höra sin obskyra favoritlåt på en konsert, när du gör något kreativt och det blev fantastiskt bra, när Lucifer sover hoprullad bredvid min kudde eller tillsammans med Ozzy eller en sådan fånig liten sak som att lyckas hålla igång en facebook-chatt med en vän-med bara Nordmans låttitlar.

Jag drömmer om...
Det finns många saker jag drömmer om. Allt ifrån att hitta rätt (ser rätt bra ut för det just nu ;) ) och skaffa familj, till att få sjunga live med något av banden Sabaton, Sonata Arctica eller Hammerfall.

Med awarden följde uppdraget att:

- skicka den vidare till bloggar som har färre än 200 följare

- berätta på min blogg vilka jag nominerar och länka till deras bloggar

- svara på frågorna jag fått av den som nominerat mig

- hitta på nya frågor till dem jag nominerar

- skriva på deras bloggar att de är nominerade

Jag skickar vidare awarden till:

http://lyckoland.blogg.se
http://violavamp.com

Frågorna blir som följer:

Vilken låt är ditt ledmotiv?
Vad gör du en ledig, helt obokad dag?
Vad känner du dig naken utan?
Vilket tv-program skulle du vilja göra om, och hur?
Inte en morgon utan...
Tre saker du alltid har i kylen
Vilken superkraft skulle du ha?
Tre frågor du brinner för
Fyra vägar till vardagslycka

Nuet och "Den stora framtiden"

Ibland finns kloka tankar på samma ställe som irritation. I ett kommentarsfält så fanns en länk till bloggen fjällkänsla. Hon hade skrivit så vackert om en kommentar hon fick innan hon fick barn "så kan du inte göra när du har barn". Hon förstod den aldrig riktigt, Skulle hon leva som om hon hade barn när hon inte hade några?

Jag har aldrig riktigt förstått den typen av kommentarer "Du kan inte göra X när Y händer?" Jag fick kommentaren när jag blev uppringd och väckt av ett jobb jag hade då "Snart börjar du på det och då kan du inte ligga och sova" Det var bara min goda uppfostran som hindrade mig från att muttra "Desto större skäl att göra det nu" (till saken hör att jag sov efter ett kvällspass på ett annat jobb). Likadant sade min farmor till min kusin när det diskuterades renovering och hon undrade var hennes gunga skulle vara då "Du är snart för stor för gungan". Varför rusa framåt istället för att vara här och nu?

För att återvända till fjällkänsla skriver hon också om något som hon kallar "Den stora framtiden". Det är inte imorgon och inte om ett år men längre fram. Hon vet att den kommer och hoppas att hon får uppleva den. Då är barnen mer självständiga och då kan hon göra det som hon idag har valt bort till förmån för sina barn. Det är mindfullness på svenska helt enkelt.

Jag tycker om den inställningen att "Det här är vad jag har valt i mitt liv. Det här väljer jag bort. Det kan komma att ändras i framtiden men nu är det så här". Det är så jag försöker att leva och även om det inte är roligt att välja bort något alla gånger, så mår jag bättre att tänka så. 

Jag avslutar med en låt som jag tycker passar till temat: Nightwish-"This moment is eternity"

Weekend in love and war

Jag hade lite (själsligt) tunga ärenden att fixa på lördagen men de gick över förväntan. Skönt dock att, efter en vecka med sent samhain-firande och två dubbelpass, kunna avrunda positivt. Jag träffade min potentielle karl och vi tog en nästan klyschigt klassisk dejt, fika och bio. Vi såg nya Bond-filmen Skyfall (och nu när jag har sett filmen kan jag säga att det ska vara engelskt uttal på titeln). Mycket bra Bond-film, mycket snygg och dessutom tillbaka till den gamla, eleganta stilen. Jag gillar dessutom Daniel Craig som James Bond. Hade det bästa av biosällskap, min dejt är Bond-fantast.

Som sagt var det väldigt mysigt. Jag märkte knappt av att det var klassiskt grått novemberregn. Nej, jag hade det varmt och skönt iaf ;)

Krigsdelen av min helg var att jag och Hagbards vänskap nu är över och bortom all räddning. Det har varit fnurror på tråden förr, men denna gång gick sprickan för djupt för att läkas.  Min känsla i vänskapsrelationen mot slutet var att dansa på ett minfält. "Känn efter i hjärtat. med en vän borde du kunna vara avslappnad och ärlig" skrev Fru Vargavinter som kommentar till inlägget jag länkar till, och det var det som inte fanns där längre. Det kommer nog en dag när jag sörjer vad som skett, men just nu känner jag mig bara fri, och jag tror att det blir bra i längden.

Historia-är det historia?

Riksdagsmannen William Mutt motionerar om att flytta statyerna av Gustav II Adolf och Karl XII i Stockholm till mindre undanskymda platser. Han anser att krigarkungarna rimmar illa med våra nuvarande värderingar om fred och samarbete. I klippet ovan debatterar han med historikern Christopher O' Reagan.

Jag håller med O' Reagan, en av de farligaste saker man kan försätta ett samhälle i är okunskap. Jag tycker att det känns lite sorgligt att vi inte kommer att ha kungligheter på sedlarna längre (även om jag tycker det allra sorgligaste är att Carl von Linné försvinner från hundralappen). Sverige är ett fantastiskt land med fel och brister, men vi hade inte varit det vi är idag om vi inte hade haft vår historia. Det skulle kännas trist om jag kan åka till många andra länder och titta på deras statyer och historiska byggnader, men inte göra det i min egen hemstad.

Jag kan hålla med William Mutt om att vi glömmer de kvinnor som finns i historien. Men ta då inte bort, lägg till! Sponsra kulturarbetare att skriva böcker, göra musik och film om historiska personer som verkat för att komma dit vi är idag. Det skulle göra större intryck idag än statyer.

Angående Karl XII så var det ju han som tog bort förbudet för muslimer att vistas i Sverige. Det kan ju förtjänas att lyftas fram.

Humor för normbrytare

När du är vegetarian så är det ingen måtta på konstiga kommentarer du kan få. Såg den här reklamen i måndags och skrattade gott, för den sätter ju fingret på just det. Sedan gick jag in hos Morrica som satte en ny klok dimension på den. Det spelar ingen roll vilken norm du utmanar, det kräver mod och ofta en dos lätt galghumor också.

Det här med blogg-relationer

En av mina äldsta bloggrelationer tog slut idag. Har läst den bloggen sedan innan jag bloggade själv, ja innan ordet blogg låg i var mans mun. Vi har träffats på riktigt och jag hyser inget agg mot denna person.  Hon har inspirerat mig mycket och när jag var yngre så var hon en förebild. Nu har vi dock båda förändrats, och glidit isär. Hon har inte blivit någon energitjuv, men den inspiration och glädje som alltid fyllde mig när jag läste hennes inlägg har ersatts av trötta suckar och stön. Så idag avslutade jag vår vänskap på facebook och jag kommer inte att läsa hennes blogg igen. Jag önskar henne och hennes familj all lycka och hoppas att det går dem väl.

Det är lite lustigt, fastän vi bara har träffats några gånger i världen bortom skärmen, så känns det som att avsluta en vänskapsrelation. Det är ju så, bloggvänner är också vänner och finns i vardagen på ett både abstrakt och påtagligt sätt.

Ironiskt nog, strax att jag tog bort henne som vän gick jag på spinning och som sista låt spelades "Somebody that I used to know" Det kändes passande.


that I used to know"

Besegra cancer

En av mina stora inspiratörer, Rickard Söderberg, har drabbats av sorg. Hans svärmor har somnat in efter att ha drabbats av cancer, denna förbannade sjukdom. Idag tänder jag ett ljus för dem, jag vet var hans make är nu, jag var där för nio år sedan när min mamma somnade in. Jag har också givit 50 kr till den insamling Rickard gör till Cancerfonden.

Så metalbröder och -systrar, SMS:a 6402 till 72988 för att skänka 50 kr till insamlingen. Vill du kan du skriva ditt namn efter (t.ex. BESEGRA 6402 Anna Crimson) så syns det på gåvan. Eller så är du anonym.

Du som har vägarna förbi Malmö kan gå på konserten Rickard arrangerar i Malmö för att uppmärksamma insamlingen. 

Jag avslutar med musik. Det första klippet är "The sun will shine again" som Jon Lord tillägnade Ronnie james Dio (två grymma musiker som cancern tog) och det andra är Hammerfalls "Glory to the brave" som jag tillägnar alla som förlorat kampen mot cancer.

Missade zombierna...igen

Jag är ingen större zombie-entusiast, men jag har ändå tänkt att vara med på Stockholm Zombie Walk för att det är en kul grej, och sådant ska uppmuntras. Tyvärr satte mitt jobbschema stopp för det men att se 100-tals zombies krypa uppför trappan mot Medborgarplatsen hade varit så läckert.Nu verkar de ha haft roligt utan mig (Tatueringsmodern var ute och hasade, men har inte fastnat på bilderna). Kan rekommendera att läsa kommentarerna om du är typen som finner människorna som skriker "Will somebody think of the children?" i falsett ofrivilligt komiska (det gör jag).

Mitt bidrag i debatten om sådant här är okej eller inte med tanke på barnen är att en av de saker jag upplevde som obehaglig när jag var liten var...dans under midsommarfirande. Helt enkelt för att vuxna som ska vara med drog lite för hårt i deltagande barn, däribland mig. Midsommarfirande anses ju vara för barnens skull. Jag hade 100 gånger hellre tittat på, eller ännu hellre deltagit i, en Zombiewalk (men det var inte uppfunnet när jag var liten och mina föräldrar är/var inte skräckfilmsentusiaster).

Water, water everywhere, nor any drop to drink!

När det regnar ute och vattnet är avstängt i din lägenhet, då är det inte utan att jag förstår Samuel Taylor Coleridge, senare tolkad av Iron Maiden. Det går iallafall bra (har vatten i kylen så jag klarar mig) men jag kommer att känna en mycket stor tacksamhet när vattnet återvänder, vilket om ingenting går fel kommer att vara imorgon. Jag tror att det är hälsosamt att ha sådana dagar ibland, när man inser hur lycklig man är.
Kan vara bra att ha i åtanke i dessa tider.

Iaf Google visar sunt förnuft.

Läste hos Rickard Söderberg att en kvällstidning i Göteborg har startat något de kallar "Kötthjälpen" där de ska dela ut kött till Way Out West-besökarna. Jag tar mig för pannan och undrar i mitt stilla sinne om de delar ut sprit utanför IOGT-NTO:s möten. Det är på den nivån om du frågar mig.

Förutom vego-frågan (om vi nu avstår från att slå varandra i huvudet med morötter och fläskkotletter en stund) så tycker jag att det säger lite om vår fixering vid mat vid alla tillfällen. Jag menar, lämna tillbaka sin biljett till en musikfestival pga maten? Jag vet inte, men jag skulle varken vilja ha vare sig Rockstad Falun, Rockweekend eller Sweden Rock ogjorda, och det var inga kulinariska resor.

Jag försökte googla "Kötthjälpen" för att skriva ett surt protestmejl, och detta blev resultatet. Skönt att åtminstone Google försöker tänka vettigt.

Vego-festival

Way out west gör hela festivalen vegetarisk. Ett otroligt häftigt initiativ tycker jag-hade det varit en festival jag skulle på (nu är det inte musik som vibrerar på min frekvens) hade jag utbrustit i ett glädjetjut. Nu är inte alla lika glada. Det skriks om allt från magsjukdomar till kolhydrater till att det är hemskt att få andras val nedkörda i halsen.

Det verkar jobbigt att vara köttätare. Jag kan inte minnas att det var så jobbig, men det kan ju ha hänt saker på sex år. Känns som att de kommentarer som jag har tagit upp här i de flesta fallen är otrygghet under en fernissa av någonting annat. Nu är jag inte den kunnigaste, men jag tror att det ska finnas något man kan äta trots magsjukdom (och annars kanske man kan ta med sig mat. Brukar mest vara dricka du inte får ta in på festivaler. Jag fick inte ens ta ut mitt gröna citronte på Sweden Rock). Angående kolhydraterna-den festivalmat med kött som jag har upplevt har knappast varit någon LCHF-fest och angående andras val i halsen-välkommen till vegons värld. Jag får anpassa mig till omvärldens val att äta kött nästan var jag än går.
Kan också säga att fördelen med vegomat är att du slipper matkoma och då hinner du ju se fler band.

Lite lustigt är ju dessutom är ju att det är en musikfestival vi talar om. Lyckligtvis finns det ju kloka människor också. Som denna kommentar:

"Cool grej. Hoppas innerligt att de som köpt biljetter till Way Out West gjort det för konserterna och inte maten. Så jag har väldigt svårt att förstå upprördheten."

Med detta önskar jag att Way Out West får skönt väder och att alla som lagar maten får glada kommentarer och att många får en positiv överraskning hur gott det är med vegomat (och drömmer i mitt stilla sinne om en vegetarisk metal-festival).

Här är ditt kylskåp

"Gääääääsp" är min kommentar kring Maria Branders krönika angående Joacim Cans medverkan i "Här är ditt kylskåp. Det kan handla om att Maria tillhör skolan som anser att varje intervju bör vara djuplodande och grävande-och jag tillhör den inte. Dessutom kan jag tycka att det finns ett värde i att göra en "småputtrig" intervju med Joacim Cans-att nyansera bilden av hårdrockare. Det tycker jag att Joacim Cans gör ett bra jobb med-notera att hårdrocksklichéerna kommer från kocken.

Det är ju också så att vad man tycker om sådana här program handlar helt om vad man har för relation till kändisen ifråga. Jag kan ju min Cans (och där fick jag Erik Frödeberg, kocken i programmet, och hans ordvits "bouillabärs" att framstå som Tomas Tranströmer) men om alla kändisar i "Här är ditt kylskåp" framställs på samma sätt så är det en ganska bra bild av deras offentliga jag. 

Anser förövrigt också att "Här är ditt kylskåp?" är en bra programidé i dessa tider då man, om man lyfter blicken från kändislivet-kan lära sig att spela ut sin kreativitet i köket.

Maria Brander snöar i sin krönika in på ölen-att det fanns åtta öl i kylen hemma hos en person som sällan dricker öl och hade velat att Anne Lundberg ställde frågor om detta. Jag väljer att lyfta frågan över Joacim Cans kylskåp och funderar så här-jag har snarare upplevt att det är konvention att ha alkohol hemma. Det gäller förövrigt många onyttiga saker-kakor, tårta, glass osv. Många har det hemma "ifall någon kommer på besök" Där har vi de intressanta frågorna.

Vill ni titta på programmet klickar ni här

Kolmårdens vargar

Idag gråter biologen i mig över det som hände på Kolmården. Mina tankar går till djurvårdarens anhöriga. Jag kände henne inte men 30 år och djurälskare-det kunde ha varit jag, djurvårdare, och speciellt med vargar, var mitt drömjobb som liten. Så en tanke går till alla barn med samma drömmar som jag, som fått drömmarna naggade i kanten.

Mest är mina tankar med vargarna. Gbgmamman skriver så klokt att hur tragisk än händelsen är så har de reagerat som vargar. Det märks att hon har erfarenhet av hundar. Varg och hund är lika men skillnaden är att hunden har socialiserats med oss i tusentals år, både genetiskt (vi har valt de djur som har haft lättast att anpassa sig till oss) och socialt. Det sociala är också en viktig punkt i detta. Till skillnad från mänskliga vänskapsrelationer har en vargflock alltid en stark hierki. Med jämna mellanrum testar de sin plats i hierarkin. Vad som har hänt här lämnar jag åt mer aktiva erfarna biologer att avgöra, men som en ren privat spekulation kan jag tänka mig att något sådant har hänt här.

Gbgmamman skriver också att hon är förvånad att sådant här inte händer oftare. Jag är inte förvånad vad gäller vilda vargar, de vill ju helst slippa ha kontakt med oss, men när det gäller djurparksvargar så tycker jag inte att de fall som dokumenterats i Kolmården är så anmärkningsvärt. Har ingen erfarenhet av varg, men jag uppvuxen med hund, och människors brist på hundvett gör mig mörkrädd.

Jag lyssnade på presskonferensen, och det verkar som att Kolmårdens personal tänker långsiktigt och jag hoppas att de fortsätter handla med sunt förnuft och biologisk kunskap som ledstjärnor. Vad gäller alla oss som inte kan påverka Kolmårdens rutiner så ser jag en sak vi kan göra-se vilda djur som vilda djur, och förmänskliga inte deras beteende. Låt oss göra det som en homage till den förolyckade djurvårdaren.

Och till alla er varghatare som tänker använda detta som ett argument i vargdebatten, SKÄMS och lyssna på den här låten.

Till alla soldyrkare och kräftor



Nu när solen tar och det är frestande att lägga sig på valfri terass eller gräsplätt. Ta er tid att titta på denna film först. Det är viktigt.

Tröttande torsdag

Har haft en sådan dag när jag har hamnat i skottlinjens för andra människors negativa energi, och det känns som att mitt enda brott är att jag existerar. Den personens problem lär inte bli lösta heller. Nästa gång ska jag tänka på de två första paragraferna av Rickardlagen 1.1.

1. Ta alltid ansvar för den energi i form av tankar, ord och handlingar du sänder ut – vare sig den är mot människor, djur eller natur. Allt det du sänder ut kommer komma tillbaka till dej.
2. På samma sätt är du ansvarig för den energi du tillåter släppas in i ditt liv. Säg ifrån och stoppa det du inte vill veta av, och uttala med öppet hjärta det du önskar mer av. Det finns inga tillfälligheter.