På senaste konserten funderade jag lite i pausen över detta med att fotografera och filma på konserter. Det var ingen bra idé att göra det senare om du stod långt fram, då puttade vakterna vänligt men bestämt ner din telefon. Det var den ena saken som fick mig att fundera och bestämma mig för att ta upp ämnet. Det andra var när jag under Hammerfall, för en sekund vände mig bakåt och kollade på publiken för att leta upp en bekant. Honom hittade jag inte men jag noterade att alla bakom mig står avspänt med armarna i sidorna och avspända ansikten-utom en tjej som står med ansiktet spänt som en fiolsträng och kameran redo. Inte så att hon var på väg att ta ett kort-bara kameran i handen och spänt ansikte. Hon var den enda som inte såg ut att ha särskilt kul (Åh, vad jag hoppas att jag har fel här).
När det gäller stillbildsfoton är min åsikt klar-det tycker jag att alla ska få ta för privat bruk. Jag ser inte hur det skulle skada artisten på något sätt, inte är det störande som konsertbesökare heller (annat än att det vore roligt att få se alla bilder som fellow rockers runt omkring har tagit). Filmandet är jag lite mer kluven till. Visserligen är det kul att sätta guldkant på bloggen med filmer från konserterna (och lite skön nostalgitripp när det är långt till nästa gig*) men det är lite trist när man har svårt att se själva konserten för att folk håller upp sina mobiler i en hel låt för att filma.
Det jag tänker på med de som filmar och fotograferar fernetiskt; är de verkligen närvarande i stunden? Har de några minnen att binda till filmen eller fotot när de är klara? I mitt mörka förflutna (alltså när jag var dansbans/schlagertjej) så minns jag att kameran nästan var fastvuxen vid ögat. Mot slutet var det nästan som en jakt på bra foton. En kompis till mig filmade en hel spelning, något jag inte kan förstå.
Numera skippar jag ibland kameran, till förmån för att kunna njuta av musiken och interagera med bandet. Metal-mindfullness helt enkelt.Det är nog roligare med en publiken som har händerna i luften och headbangar än 3000 mobiler.
Det är väl det rådet jag vill ge er, kanske små hårdrockare, som ska på er första konsert;ta kort om ni tycker att det är kul, men glöm inte att vara där.
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
Visar inlägg med etikett etikett för rockers. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett etikett för rockers. Visa alla inlägg
lördag, november 05, 2011
tisdag, november 30, 2010
Konsertdöd
Läste att en man avlidit i samband med en Motörhead-konsert. En annan konsertbesökare försökte tända eld på mannens väns hår. Efter konserten hade slagsmål utbrutit och det var i sviterna efter detta som mannen avled.
Jag beklagar dödsfallet och hoppas att de som startade det hela genom att försöka tända eld på någons hår tänker efter och förstår hur ofattbart korkat det de gjorde är. Jag har aldrig varit med om något liknande under de konserter jag har varit på men själviskt och korkat beteende har jag stött på. Jag vet att man blir till mans lite galen på en konsert (oavsett om man druckit eller inte) men jag tycker aldrig att man får glömma bort hänsynen till sina metalbröder och systrar. Det är också mitt främsta argument mot moshpits-det är så lätt att någon som inte vill bli inblandad blir inblandad. För att inte låta som en hårdrockens egen gnällmoster så kan jag säga att jag bara minns tre riktigt irriterande incidenter under en konsert: en finsk dam som lutade sig bakom medan hon pratade och nästan mosade bakomvarande barn på Lordi, en tjej som dansade mitt i trängseln (och slängde sig bakåt) på Europe och en kille som trodde att att han skulle innan mellan mig och Vapensyster på Hammerfall och Sabaton (det hade möjligen gått att få in en linjal mellan oss med skohorn). Men de bleknar mot alla sköna typer som jag har träffat-eller som när Sober headbangade rakt in i en tjej på Dimmu Borgir och både han, hon och jag skrattade efteråt. Så ska det gå till!
Jag beklagar dödsfallet och hoppas att de som startade det hela genom att försöka tända eld på någons hår tänker efter och förstår hur ofattbart korkat det de gjorde är. Jag har aldrig varit med om något liknande under de konserter jag har varit på men själviskt och korkat beteende har jag stött på. Jag vet att man blir till mans lite galen på en konsert (oavsett om man druckit eller inte) men jag tycker aldrig att man får glömma bort hänsynen till sina metalbröder och systrar. Det är också mitt främsta argument mot moshpits-det är så lätt att någon som inte vill bli inblandad blir inblandad. För att inte låta som en hårdrockens egen gnällmoster så kan jag säga att jag bara minns tre riktigt irriterande incidenter under en konsert: en finsk dam som lutade sig bakom medan hon pratade och nästan mosade bakomvarande barn på Lordi, en tjej som dansade mitt i trängseln (och slängde sig bakåt) på Europe och en kille som trodde att att han skulle innan mellan mig och Vapensyster på Hammerfall och Sabaton (det hade möjligen gått att få in en linjal mellan oss med skohorn). Men de bleknar mot alla sköna typer som jag har träffat-eller som när Sober headbangade rakt in i en tjej på Dimmu Borgir och både han, hon och jag skrattade efteråt. Så ska det gå till!
fredag, juni 11, 2010
Hammerfall på Love stockholm 2010
Igår var det dags för Hammerfall på Skeppsbron under Love stockholm 2010. Jag tycker egentligen att det är ett småfånigt evenemang men jag har mycket svårt att motstå gratis Hammerfall-och metal är ju en av mina stora kärlekar (de andra är Ravenlord och naturen). Så det kändes rätt. Var där i gott sällskap dessutom. Samma som tisdagens Poodles-konsert. Skeppsbron var en ganska trevlig konsertplats med den flytande scenen och Hammerfall gjorde en bra show. Jag är speciellt nöjd med setlisten-material från nya plattan blandat med gamla klassiker. Fick höra en låt jag inte hört live förr ("Stronger than all"), en jag inte hört på fem år ("Secrets") som var inledningslåt på min första Hammerfall-konsert och en jag inte hört på tre år ("The dragon lies bleeding"). Instämmer med MrMasa om att det hade varit kul med "Legacy of kings" (jag hade inte kunnat hålla mig från att spela den när scenen låg mitt framför slottet). Grabbarna såg pigga ut på scenen och verkade ha roligt. Joacim Cans pratade om deras medverkan på Sonisphere och dedikerade "Hearts on fire" till Ronnie James Dio. Det kändes som en bra låt att dedikera till honom så jag sjöng den med lite extra känsla.
Jag har tänkt lite på de här spelningarna jag varit på denna vecka. Båda har ju varit på platser dit det kommer fler än redan frälsta hårdrockare. Ibland har jag läst i recensioner att det skulle vara negativt för musiken men det tror inte jag. Jag ser dem lite som ett "Smaka på Stockholm" för restaurangerna. Du får chansen att ta en smakbit och avgöra om du vill gå på restaurangen/konserten och betala fullt pris för det. Tror snarare detta är bra för hårdrocken i längden.
Tyvärr så försökte några idioter starta en moshpit. Trogna bloggläsare vet hur illa jag tycker om detta fenomen, och är tycker jag det är dubbel idioti. Inte nog med att fenomenet i sig är fånigt, på en sådan här plats där det finns många i publiken som aldrig hört talas om moshpit eller vet hur man gör, är risken extra stor att någon skadas. Speciellt taskigt tycker jag det är att starta en pit när det finns barn i publiken. Oturligtvis har min padawan fått smak för det. Jag behöver lite tips och åsikter hur jag förklarar att detta är en urlöjlig grej egentligen. Läsare, vad säger ni om moshing? Kan finns det någon av er som har moshat och slutat? Alla åsikter är välkomna.
För er som vill återuppleva konserten eller se vad jag pysslade med så finns länken här
Jag har tänkt lite på de här spelningarna jag varit på denna vecka. Båda har ju varit på platser dit det kommer fler än redan frälsta hårdrockare. Ibland har jag läst i recensioner att det skulle vara negativt för musiken men det tror inte jag. Jag ser dem lite som ett "Smaka på Stockholm" för restaurangerna. Du får chansen att ta en smakbit och avgöra om du vill gå på restaurangen/konserten och betala fullt pris för det. Tror snarare detta är bra för hårdrocken i längden.
Tyvärr så försökte några idioter starta en moshpit. Trogna bloggläsare vet hur illa jag tycker om detta fenomen, och är tycker jag det är dubbel idioti. Inte nog med att fenomenet i sig är fånigt, på en sådan här plats där det finns många i publiken som aldrig hört talas om moshpit eller vet hur man gör, är risken extra stor att någon skadas. Speciellt taskigt tycker jag det är att starta en pit när det finns barn i publiken. Oturligtvis har min padawan fått smak för det. Jag behöver lite tips och åsikter hur jag förklarar att detta är en urlöjlig grej egentligen. Läsare, vad säger ni om moshing? Kan finns det någon av er som har moshat och slutat? Alla åsikter är välkomna.
För er som vill återuppleva konserten eller se vad jag pysslade med så finns länken här
Etiketter:
etikett för rockers,
Metallivet,
Musik,
The art of live
onsdag, februari 18, 2009
Rock n' roll etikett
Läste att Nikki Sixx fått frispel på ett kvinnligt fan som kastat tillbaka en flaska på honom och varit direkt otrevlig. Jag tror inte den stackars tjej vet vad hon gjorde. Det är ju en klassiker att musiker kastar ut diverse prylar till publiken och att då kasta tillbaka dem är som att säga-det här var inte bra. Sedan hade inte jag börjat skrika vad jag tyckte att personen kunnat göra med mitt organ men jag och Nikki Sixx är inte från samma bakgrund. Som skrivet-jag förstår att han blev sårad.
(Undertecknad blir dessutom så torr i halsen av allt sjungande på konserter att jag nästan druckit getblod om jag fått en flaska kastad till mig;D)
(Undertecknad blir dessutom så torr i halsen av allt sjungande på konserter att jag nästan druckit getblod om jag fått en flaska kastad till mig;D)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)