Grattis David!

Upptäckte på Imdb.com att David Boreanaz, som spelade Angel i "Buffy the vampire slayer" , den serie som vampyrfrälste mig, fyller 43 idag. Bara att säga grattis. Han var dessutom ena parten i vad jag anser är en av de bästa kyss-scenerna någonsin (säsongsavslutningen av Buffy säsong 1). 

Tall, dark...and immortal

Jag är inte bara hårdrockare, jag är vampyrfantast också. Det roliga är att dessa två områden är också de enda två där jag kan säga att jag är ganska konservativ-jag vill ha min metal melodiös och mina vampyrer i kistor på dagarna, och har sålunda inte sett enda "Twillight"-film. Dock, när någon gör något kreativt med mina "darlings" så är jag all ears. Det är det serien "Moonlight" gör. En av deras taglines är "bringing fresh blood to the vampire legend". Kaxigt men de har rätt. Den andra fick bilda rubrik till dagens inlägg¨.

Ska man beskriva serien mycket kortfattat så handlar den om Mick St. John, privatdeckare och vampyr, och hans fallbeskrivning och relationen till reportern Beth. Det som skiljer denna från andra vampyrserier t.ex. "Buffy the vampire slayer" och "Vampire Diaries" är dels att vampyrerna här är vuxna och att vi har en vampyr som vill vara mänsklig. Avsnitten avslutas ofta med att Mick reflekterar över vad han går miste om som vampyr, och det han saknar mest är ofta små vardagliga saker.

Tyvärr lades serien ner efter bara en säsong men den finns att köpa på t.ex. CDON.

*Bild från getglue.com

Jag ger till min kropp så att min kropp kan ge

Imorse när jag satt och drack te så plingade det till i mobilen. Det var från Blodcentralen och löd "Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient". Det kändes lite häftigt, att mitt blod kanske har räddat någon till livet. Det stämmer så bra som Dracula skriker i vrede i inledningsscenen från filmen med samma namn "Blood is life".

Tidigare i veckan så hade jag bokat in mig på ett pass på gymmet. Kände att jag egentligen inte hade lust men blod-smset fick mig att hasa mig iväg och det var riktigt skönt. Inte riktigt samma klass på body balancen som med min vanliga instruktör, men det var bra ändå. Jag är stolt över att jag sparkade latmasken i baken och tog mig dit. Det känns skönt att på allvar ha påbörjat en träningsrutin. Imorgon blir det söndagsyoga,som jag behöver för att bli en gladare och trevligare människa.

Något som däremot gör uppriktigt ont är att Historiska muséet i Kairo har plundrats av demonstranter. Enligt Egyptes Riksantikvarie (troligen en man tyngd av uppgifter redan innan detta hände) så har två faraoniska mumier förstörts.Jag har hyst drömmar om att resa till Egypten och se muséets skatter så jag blev uppriktigt sorgsen när jag läste om skadegörelsen. En liten strimma av hopp är att unga demonstranter har bildat en mänsklig kedja runt muséet och att både privatpersoner och speciella turistpoliser försöker hindra plundring. Jag inser bristen på realism i detta förslag, men jag önskar att världens övriga muséer hjälper egyptierna att bevara sina skatter. Kanske kan de förvaras i väntan på stabilitet-som jag ser det tillhör historien världen. Vi har lika stort ansvar för våra runstenar som egyptierna har för sina mumier.

Allmänt vardagslycklig

En fredag utan måsten. En nystädad lägenhet. Tända ljus, "Dragon's blood"-rökelse, nybryggt chai och "Dracula" i DVD:n. Vardagslycka kan vara så enkelt ibland. Livet och lusten har återvänt.