Om närvaron och krassligheten

Har inte bloggat på en dryg vecka. Det har sina randiga och rutiga skäl. Dels har det hänt saker på jobbet som har skakat om rutinerna, men det är på väg att bli ordning igen nu, dels har jag varit förkyld, en elak jäkel.

Under den här turbulenta tiden har jag dock på något märkligt sätt hittat ett lugn och en förmåga att fokusera. Det känns skönt. Idag, när jag varit ledig, har jag också börjat att känna smak igen-så den vana jag har valt att göra med närvaro är att dricka te.

Krassligheten gjorde idag att jag var tvungen att ringa Vårdguiden och be om råd. Var rädd att det skulle vara något allvarligt men jag fick rådet att avvakta och ta det lugnt. Jag tar det som en läxa att vara rädd om mig själv.

Jobb-grejen har skakat om rutinerna så en del av mars kommer att gå åt att hitta tillbaka till dem.

Jag är konvalescent och lite vemodig julfuskare

Konvalescent är ett fint ord. Det har jag tyckt ända sedan jag lärde mig det ordet i Bamse som liten. Det är där jag har varit denna veckan, på väg mellan förkylningens träsk och friskhetens frodiga skog. Har jobbat, helt enkelt för att energin har funnits, det är bara min röst som är en kraxande kråka. Tyvärr bestämde sig förkylningen för att ta med sig humöret också. Har varit vemodig, tvivlat på mig själv och dessutom känslig.

Orsaken till vemodet tror jag är det tråkiga grå vädret. Vädret är sådant att det får mig att minnas denna period förra året, när mormor gick bort, då det fanns människor som trodde att det var okej att behandla mig hur som helst (tips till alla människor-det är aldrig okej att behandla en annan person hur som helst) och en period i mitt liv då jag kände mig väldigt ensam. Det kommer att krävas mycket arbete för att påminna mig om att den perioden är över, för nu är jag inte ensam. Så långt ifrån ensam.

Jag kommer att återkomma till hur mitt liv har förändrats till det bättre i ett senare inlägg.

En sak jag gör med berått mod för att muntra upp mig själv är att julfuska. Ja, ni hörde rätt, jag julfuskar i år. I och med att jag kommer att arbeta julafton i år och förra julen blev som den blev så tänker jag att i år ska jag köra på vintermys istället-låta det vara mysigt länge.

Nu är ni kanske nyfikna på vad jag har julfuskat med? Inte så farligt som det låter, jag har druckit beställt julteer och så har jag ätit skumtomtar. Julpynt och sådant väntar till första advent =)

Så kommer en förkylning

Som jag skrev i förra inlägget så har jag varit trött och lite off den här veckan. Det fick sin förklaring på fredagen när jag vaknade upp med en förkylning. Den, i kombination med träningsvärk från det fantastiska träningspasset på torsdagen, fick det att kännas som att jag var gjord av sten. Naturligtvis blev det inget arbete den dagen. Nu kanske en del skulle säga "Oh, så skönt att slippa jobbet" men jag kände inte så. Jag var besviken. Besviken över att vara förkyld, inte få runda av arbetsveckan och få ha massor av energi till helgen. Tursamt nog hade jag Goron som kunde påpeka att hälsa är det viktigaste och att det är oflyt, inte en kosmisk konspiration.

Lördagen kom med en ljusning. Hade inte lika ont längre. Dock fortfarande trött så det blev en lördag sittande i soffan och spela "The Legend of Zelda: Twilight princess" med Goron. Framåt kvällen blev det soffan och "The Hobbit" som jag nyligen köpt.

Idag har jag mått bättre. Varit hes men min bedöming är att jag kommer att kunna gå och jobba imorgon. Lite vemodigt dock när Goron åkt hem dock. Men skönt, för trots att vi båda har varit lite slitna och trötta så har vi hållit ihop. Vi har snackat ihop, och detta är en tärande period på året för oss båda, men vi ska fixa det tillsammans. Min plan är att göra någonting bara för välmåendet varje dag, om det så bara är att dricka en mugg örtte eller att smörja in min kropp kärleksfullt med kroppssmöret istället för att gnugga in det som att jag marinerar en skinka (ja, sistnämnda har hänt).

Boktips-"Drunkna inte i dina känslor" av Doris Dahlin och Maggan Hägglund

Om jag hade levt i Hyrule, landet där "Legend of Zelda"-spelen utspelas, så hade det här ljudet hörts när jag läste den här boken. I icke-nördiga termer, det gick verkligen upp ett Liljeholmens. Jag kände igen mig direkt och numera ingår boken i mitt överlevnadskit för vardagen.

Boken kallas "en överlevnadshandbok för sensitivt begåvade", även kallade högkänsliga personer, HSP. HSp (Highly Sensitive Person=kögkänslig person) är ingen diagnos, utan helt enkelt en person som är lite känsligare för intryck än folk i allmänhet. Författarna är heller inga utbildade psykologer, utan boken är skriven för att delge strukturer och strategier som de har lärt sig för att hantera vardagen.

Det finns en sak som jag verkligen gillar med "Drunkna inte i dina känslor" och det är att den utgår från att det varken är fel på dig som är högkänslig eller på någon annan. Det handlar om att vara medveten om att vi är olika. Det gillar jag skarpt-att slippa perspektivet "Du är så unik-världen är dum".

Här nere kan ni höra författarna berätta om boken och psykoterapeut Louise Hallin komma med relevant kritik och synpunkter.

Världen är målad i trötta pasteller

6 arbetsdagar kvar att jobba. Är inte missnöjd med mitt jobb eller direkt arg. Dock är jag så trött att jag är avtrubbad. Det är inte nattsvart och kört, men världen är målad i trötta pasteller just nu. Jag tror att ledighet är bästa medicinen.(bara det faktum att jag vet att det inte är hopplöst är hälsosamt) men behöver klura på vad som kan se till att jag håller hela vägen.

Kloka ord till alla festivalfirare

Läs mer om Henrik Lange och solserier här.

Firandet av XXXII-dagen

Så kan jag nu skriva min ålder XXXII med romerska siffror. Det roligaste med att fylla år som vuxen är fortfarande att se alla som bryr sig och skickar en liten hälsning. Det kändes riktigt bra att se. Känner mig vuxen på riktigt eftersom jag utan knot accepterade att jobba på födelsedagen och att jorden inte snurrar runt mig trots att det är min dag.

En present jag hade kunnat vara utan var att jag sov dåligt på natten men jag klarade av att jobba iaf även om jag var trött som en sarkofag. Goron var en ängel och frågade om jag ville köra hemlagat och soffmys istället för originalplanen att äta ute men jag sade att nej, det sparar vi till helgen. Har haft lite blandade känslor inför denna födelsedag. Nämnde ingenting om det i bloggen då, men förra årets födelsedag grumlades av att det var då det jobbiga med mormor började på allvar. Så det kändes viktigt att födelsedagen blev positiv.

Det blev en positiv födelsedag =) Goron plockade upp mig på jobbet och efter att ha bytt om snabbt så åkte vi till Hermans restaurang i Stockholm och åt vegetarisk buffé. Jag gillar Hermans fantastiska mat, och personalen var mycket trevlig, men det är lite mycket spring och sorl ibland, vilket i och för sig är positivt, då det beror på att restaurangen är populär. Mums var det iaf och jag kommer att komma tillbaka.

En riktigt bra "present" var att jag hade bestämt för att äta något sött efteråt, men när jag hade ätit klart så var jag inte sugen. Otroligt för någon som mig, som lätt blir sötsugen. Det kändes väldigt skönt, så jag nöjde mig med en kopp yogi-te och en liten bit choklad på vägen hem. Jag tänker inte ropa hej, men det kanske finns hopp om en balanserad relation till sött.

Så avslutades min 32-årsdag, i det skimrande gränslandet mellan vår och sommar.

Jaha ja, det blev förkylning...

...så jag är hemma och sjuk idag (vill ju inte smitta övriga arbetsplatsen heller). Jag tror att min kropp försöker säga att "Du har varit duktig, men nu får du vila och hämta kraft" så det är vad jag gör. Kan vara spänningar som släpper också, de stora oöverstigliga bergen har förvandlats till snitslade banor.

Tar itu med saker

Träffade en vän igår, mitt i vardagskaoset. Det är speciellt, men samtidigt befriande med människor som vågar visa mer än facebook-jaget. Även om vi inte hann prata så mycket som vi ville, så bröt vi ändå isen. De flesta gånger vi har träffats har varit i sällskap med många andra och ofta har hon varit värdinna med allt vad det innebär. Vi bestämde på stående fot att boka en ny fika.

Hon inspirerade mig, då hon har bestämt sig för att ta tag i saker 2013. Jag har också börjat med det så smått. Igår fixade jag två viktiga samtal och idag så har jag gjort något som jag har funderat på länge-jag har börjat använda tandtråd. Bättre sent än aldrig. Även små saker som man faktiskt gör gör gott för psyket. Det ska bli spännande var jag kommer att befinna mig om jag fortsätter med de här små goda vanorna.

Jag var på jobbet idag för första gången i år. Det är mycket nu, eftersom flera kollegor är sjuka eller bortresta, så vi som är kvar får kämpa på. Enligt Murphys lag så har jag en förkylning i kroppen men jag har redan, 1 timme efter att jag börjat misstänka det, satt in echinagard och varmt te. Jag har bestämt mig för att orka knyta ihop arbetsveckan imorgon.

So tired

Som Allium på Salmo salar (latin-snobbigt sätt att säga lök på laxen) så har jag blivit förkyld också. Tillräckligt frisk för att jobba, tillräckligt sjuk för att det ska vara jobbigare att existera. Men hem kom jag iallafall. Har inte gjort någonting, utom att behandla mig själv med ånga och echinagard. Var måttligt social idag. Samtidigt känns det skönt att saker och ting börjar falla på plats. Det känns skönt. I helgen ska jag ordna en viktig sak och göra några saker för mig själv.

• Köpa body butter på Body Shop. Någon mjuk doft som vanilj eller cocos
• Stikkinikki på Götgatan har årets sista helgöppet. Hoppas på få lite cocos och pistage-gelato
• Plocka hemma
• Tända ljus och titta på "The Tudors"

Jag tror att jag kommer att må bättre när jag inte är så galet torr i huden och trött av snuvan. Behöver får vara lite positiv och som vanligt.

Handflatemetoden: Första veckan

Har nu ätit enligt handflatemetoden i en vecka. Mitt intryck är, även om jag har gjort några sidosteg, dock medvetna sådana, att det fungerar bra och att metoden har den fördelen att det är lätt att studsa tillbaka efter t.ex. ett restaurangbesök eller en kort resa. Kronan på verket var igår när jag kommer hem efter en lååång arbetsdag och orkade komma på en enkel middag enligt handflatemetoden (vitost och svettad röd- och vitkål). Något spartanskt men det var mat iallafall.

Den första dagen med handflate-metoden

Till middag igår började jag äta enligt handflate-metoden. Mycket kort går den ut på att äta 1 handflata protein, 1 knytnäve kolhydrater och 2 knytnävar grönsaker, frukt och bär. Vill man gå ner i vikt så kan man byta ut kolhydraten mot 1 knytnäve grönsaker till. Har nu ätit enligt detta i ett dygn och det känns bra. Jag upplevde att jag inte var vårlhungrig när jag kom hem från jobbet-det är annars ett av de tillfällen där jag brukar småäta. Nu ska jag äta efter den ett tag till innan jag ropar hej-men första intrycket är bra.

Jätteskönt är också att jag tog fram min varma ulljacka idag och den sitter lika snyggt som förra säsongen:)

Sammanfattning av hälsomålen

Det är bara en dryg timme kvar av september och därmed dags att sammanfatta hälsomålen. Vi börjar med veckan som varit.

• Träna minst två gånger i veckan-det blev kettlebells och yoga så det fungerade
• Äta onyttigt bara en gång i veckan-Njae, det här var ett svårt mål men denna vecka har funkat så mycket bättre.

Som helhet gick det tvärtom mot vad jag förväntade mig, trodde nämligen att maten skulle gå bättre än träningen. Nåja, är nöjd att jag har fått in en bra träningsrutin. Vad gäller maten så har det varit en rörig månad, och röra på andra områden i livet kryper direkt in i min kosthållning, och inte på ett bra sätt. Har dock lärt mig att om jag är noga med att äta och planera maten, så hittar jag dit.

I oktober vet jag inte om jag tänker ha några hälsomål, men jag funderar på att summera hur jag lyckats med områdena på min tidsdroppe varje söndag. Vad tror ni om det?

Förra veckans hälsomål

Är lite måndagstrött idag så jag går rakt på sak med hur det gick med hälsomålen förra veckan.

• Träna minst 2 gånger i veckan-nej det blev ingen träning förra veckan men jag valde att fokusera på smulorna i själens lakan och de är borta nu.
• Äta onyttigt bara en gång i veckan-Jag börjar misstänka att det inte är realistiskt med detta mål men jag gjorde klokare val än tidigare.

Nästa gång är sista gången med hälsomålen. Då kommer jag att summera och se hur jag går vidare.

Varför hårdrock och intelligens hör ihop

Anade jag det inte-hårdrockare är intelligentare. Det har nu bevisats i en undersökning. Forskarna påpekar dock att det inte beror på att headbanging ökar blod-, och därmed syretillförseln, till de små grå, utan på att intelligenta ungdomar ofta är frustrerande på grund av höga krav och låg självkänsla. Då blir musiken ett bra sätt att "släppa ut lite ånga".

Jag kan bara säga att jag kan känna igen mitt eget sätt att lyssna på hårdrock ovan. Det är ett skönt sätt att kanalisera sina frustrationer och ibland ilska, utan att det får tråkiga konsekvenser för någon annan. Kanske är det därför de flesta hårdrockare jag träffar är så avslappnade, härliga människor. Vi har rensat ut.

Jag bjuder därmed på en lista över några av mina favoriter att "släppa ut ånga" med.Vilka är dina?

1. "Slaying the dreamer"-Nightwish
2. "Walking on glass"-Pain
3. "I hate myself for loving you"-Joan Jett and The Blackhearts
4. "Heels"-Hysterica
5. "I rule"-Tarot
6. "Life is a lemon and I want my money back"-Meat Loaf

Den sjunde får ni i form av en Youtube-video i och med att den versionen är lite ovanlig. "I'm not Jesus" med Apocalyptica förstärkta med Tony Kakko.

Veckoavslutning

Dags att summera denna vecka. Ska bli skönt att göra som kungen, vända blad och gå vidare. Vi börjar med att summera veckans hälsomål.

• Att träna minst två gånger i veckan-Klarade jag av och har fått ett nytt flexibelt träningsprogram
• Äta onyttigt bara en gång i veckan-gick åt skogen igen. Det är ett mål som behöver arbetas på

En annan viktig sak som vi måste göra är att välkomna en ny bloggbebis. Fröken Nattfrost, bloggvärldens färggladaste julälskare, har fått en liten Viggo. Som alla bloggvänner har hon fått välja en låt och har valt AC/DC "You shook me all night long".

Höstblues, vik hädan!

Det är lite svängigt i humöret. På ett sätt mår jag som vanligt, men jag har ingen rustning eller buffert, så jag har lättare att bli sur och ledsen. Inte så kul, varken för mig eller min omgivning. Jag tror att det är läge att hitta balansen igen-att plocka fram tidsdroppen och verkligen tänka igenom hur jag lägger upp min vecka.

En sak jag borde göra är att rensa. Karen Kingston skriver i sin blogg att ett av de viktigaste tillfällena att rensa hemma är när du känner att du har fastnat i livet. Kan känna att jag behöver röra om lite i grytan. Pratade med Nystan för första gången på länge igår. Det är så skönt med en vän du har haft nära i halva ditt liv, för hon vet. Hon sade att det inte är så konstigt att jag är trött och vissen nu för som hon sade "Du har haft det tufft länge" och hon avslutade med "Glöm inte att ta hand om dig själv". Mycket skönt, jag hade haft en konflikt med annan vän tidigare men vi kommer att försonas.

Hade det dock skönt igår också. Fyllde på te-förråden och fick en ny fantastisk smakupplevelse.

Min strategi är att vara snäll men att sätta tydliga gränser. I filmen "Den gyllene blommans förbannelse"  sägs följande som jag tycker gäller för alla mänskliga relationer:

What I do not give, you must never take by force

Jag tror att både jag själv och många i min närhet skulle behöva tänka lite mer på den.

Heavy metal-bokstavligt talat!

Ledig dag och jag kör på en nystart. Gyminstruktion bokad och jag bad min instruktör om att få lära mig kettle bells. Har kommit igång med träningen men har varit dålig på att ta mig till gymmet. Nu ska man inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten, men det känns som att kettle bells kan bli en vitamininjektion. "Ja, det känns" var svaret när jag fick frågan hur det kändes efter övningarna. Mycket bra instruktör också. Jag känner mig både berikad träningsmässigt och upplyft. Dessutom, kan det bli mer metal än att lyfta kulor av gjutjärn?

Minimidosen för träning har jag redan kört denna vecka, och hade tänkt ta det lite lugnt, men nu känner jag mig så sugen att jag planerar nästa pass redan i övermorgon. Ser fram emot att köra min egen musik när jag tränar. När det gäller styrketräning gillar jag tung långsam hårdrock, och så snabb energifylld metal, som Sabaton eller äldre Sonata Arctica, till uppvärmningen. "Wolfpack" som jag bjuder på nedan, kommer att sitta som en smäck till kettlebells-rodden.

Vilken är din favoritmetal till träningen?

Förra veckans mål och den nya

Jag har ju två hälsomål för denna månad och tänkte, efter Joanna på Livsvinsts modell, redovisa varje vecka hur det har gått.

1. Träna minst två gånger per vecka-Tränade två gånger förra veckan trots att hela veckan blev omkastad pga ändringar i schemat.
2. Bara äta onyttiga saker en gång i veckan-Här gick det sämre. Så blir det och lingonpajen jag bakade igår var värt det. 

Så var första veckan gjord-dags att ta nya tag.

Sista jobbdagen slut

Två tuffa dagar på jobbet. Fullt ös medvetslös och energikrävande. Men jag tog mig igenom dem och nu har jag en helg framför mig. Det är 1:a september. Min andra favoritårstid är här. Som Tomteboanna skriver så klokt, längtan efter förändring blir stor på hösten. Jag hoppas att det blir så. Men nu ska jag njuta av att jag orkade med den här dagen. Den har legat som en sten i skon länge. Min längtan och mitt prat om förändring och att vi går in i nystartens tid till trots, så tänker jag ge mig själv en klapp på axeln i form av en nostalgikick. Songen "She's got the power" från TV-serien "Jem and the holograms", en serie jag och min bästis såg när jag var liten och jag kan se hur den har påverkat min smak. Passande för denna blogg så handlade den om två kvinnliga band som konkurrerade. Ironiskt nog så var det de "onda" tjejerna som var rockigare. Undrar vad mitt 6-åriga jag skulle säga om att jag blev hårdrockare?