Vikingafestival på Stallarholmen

Jag och Goron åkte på vår första dagsutflykt tillsammans helgen som var. Målet för resan var Stallarholmens vikingafestival. Har hört berättelser om Stallarholmen i flera år från mina vikingavänner, och det är en del av mitt liv som jag vill att Goron ska ta del av. Bara bilresan dit var mysig. Jag gillar att åka bil (Nu ska jag lugna miljövänner och mitt eget miljösamvete, jag tycker att det är minst lika skönt att åka tåg). Väl där så började vi med att gå och titta på uppvisningen i stridskonst som redan hade börjat.

Jag är så imponerad av de som håller på med den här typen av stridskonst som hobby. Många av de gör sina kläder och sköldar själva. Titta dessutom på bilden där uppe. Sköldarna väger c:a 4 kg. Entertainers är de också. Det är mycket glimten i ögat och publiken får hjälpa till att återuppväcka kämparna. Efteråt fick alla barn (även de som fyllde 32 i maj ;D ) känna på vapnen. Åh, vad jag önskar att sådant här hade funnits när jag var barn.

Träffade flera trevliga vikingavänner också. Dragonlady var där och hade försäljning av sin konst. Köpte en jättevacker blyertsteckning av en vikingahjälm som jag ska rama in och ha i sovrummet som en symbol för att här lägger jag av mig rustningen. Det blev en del annat inköpt också, även om jag försökte att tänka på långsiktiga saker. Smycket på bilden ovan till exempel. Det är Frejs skära. Från början tänkte jag bära den i en silverkedja, men ju mer jag kikar på den, desto mer lutar det åt att jag kommer att göra ett halsband med vikinga-influerade glaspärlor. Skäran är ju en symbol för välstånd och fruktbarhet, men naken i vår moderna tid uppfattas den nog tvärtom.

Jag är stor vän av Steviks smycken, och har nu kompletterat min Jera-runa med en ring. Jag är svag för växtmönster, och den magiskt vackra blå färgen, som tyärr inte låter sig fångas på bild. Det blev också ljuvlig hemkokt fudge från Iduna, vilket jag kan rekommendera varmt, en CD från bandet Kalabalik, deras musik gör mig så glad samt två ruskigt vackra glaspärlor. Köpte dem av en underbar isländsk dam. Nämnde att om jag hade förstått så hade jag bett hennes tala isländska för att det är ett sådant vackert språk. Då frågade hon mig på isländska om jag hade varit på Island =)

Avslutar med en video där bandet Kalabalik spelade 2012 på Stallarholmen. Jag hoppas och tror att jag kommer tillbaka 2014.

Helgen-Tvspelskonst, kreativitet och hembakt

Så var det helgen-och jag kan erkänna. Jag var på dejt i lördags. Det är en märklig känsla men det känns bra, mycket olikt de tidigare dejterna jag har haft. Det är inte den stora himlastormande passionen som river upp himmel och jord (vilket i ärlighetens namn är ganska skönt), det är mer som känslan när du har krupit ner under täcket i ett kallt rum och efter en stund plötsligt känner att "Jag har tinat upp". Det är allt jag vill och kan säga just nu, men jag lovar, händer det något ska ni få veta.

Vad vi gjorde? Vi gick på Tekniska muséet och såg vandringsutställningen "Hjärta Spel", en utställning med konst inspirerad av TV-spel. Det var en rolig utställning om än lite liten. Jag tog inga kort, men mina favoriter på utställningen var dels bilder där konstnären (som jag inte minns namnet på av logiska skäl ;) ) och ett korsstygnsroderi av en scen från mitt (och dejtens) favoritspel "The Legend of Zelda-A Link to the past". Vi gick på resten av muséet också. Jag hamnade i presentshopen och köpte någonting till mig själv som ni ser nedan:)

Teet blir en logisk övergång till söndagen då jag satte mig på tåget och gav mig av till Strängnäs för att fika hos en vän som fyller år. Hon fyllde nämligen 36 år och hade bakat hela veckan (bokstavligen). Det var så skönt att få vibrera på sin egen frekvens hos vikingar, både metal dito och helt vanliga vikingar. Fikat var väldigt gott (valentinsemlor och vit kladdkaka ftw) och alla vi som var där var överens om att äta nästa vecka skulle bli ganska onödigt. Det var väldigt skoj att äntligen få hälsa på i min kompis, som vi kan kalla Dragonlady hädanefter, hon är så att säga kreativ i allt hon. Hennes och makens lägenhet är härligt inredd enligt mig, mycket svart, drakar, vikingar, vapen och diverse fantasy och goth. Vi skojade om att en feng shui konsult hade fått hjärtsnörp ;). Härligt var det. Jag drack energi och kreativitet och hoppas att det ska smitta av sig hemma.

En bloggtrend som jag blir glad av

Både Mirjam (ett nytt bloggfynd) och Kammebornias drottning har skrivit om att återta november, dvs. vägra vissna och sloka utan istället göra kul grejer så att november blir en bra månad. Det är allt från träningsutmaningar till pyssel.

Jag gillar den här idén skarpt. Det är så uppfriskande med människor som accepterar att det är november och gör det till något mysigt som november istället för att muttra om att det borde vara evig sommar eller fly till varmare breddgrader. Heja tjejer! Jag kommer att följa detta med stort intresse.

I nästa inlägg kommer jag att skriva om vad som gjorde mig glad igår.

Vikingafest

Igår var guldkanten på min budgetmånad oktober. Då bytte jag vardagsknoget och gick till Aifurs krog för att fira mina vänners band Medvind, som höll releasefest. En härlig blandning av gamla vänner och nytt folk. Bordsbokningen hade nämligen ordnats genom att diverse människor, som ville äta men inte hittat ett eget sällskap, kom till mig och frågade om de fick hänga på. Summa summarum blev vi sju personer runt bordet.

Maten var god, enkel men god. Lika mycket som maten och det goda mjödet satt jag dock och insöp atmosfären och den vackra inredningen på Aifur. Det är hantverk, det är vikingatid och jag sörplar i mig inspiration som en utsvulten vampyr ;)

Hela kvällen var varm och trevlig. Jag kanske dock inte var den mest uppmärksamma eftersom jag hade min dejt med mig som sällskap. Ska jag tro mina vänner, kvällens "vittnen", är jag på väg att lämna singellivet ;)

I denna bloggpost har ni dessutom förklaringen till att jag inte förkovrade mig i Kunskapskanalens hårdrocksnatt=)

Små "husmorstips" som underlättar även för hårdrockare

• Har lagt en aromasten i min papperskorg i badrummet. Det neutraliserar de mindre angenäma lukter som kan uppstå t.ex. när du rensar kattlådan.
• Jag har organiserat min garderob-i min "hänggarderob" hänger kläderna i färgordning och i min andra garderob är de organiserade efter typ av plagg-det gör det mer överskådligt (även om mörkrädda inte ska sticka in huvudet i min vanliga garderob).
• När jag byter dammsugarpåse och/eller när det verkar behövas, droppar jag några droppar eterisk olja på filtret så doftar det gott när jag dammsuger. Cederträ håller dessutom småkryp borta.
• Om du varit ute på festival och kängorna är våta, ta tidningspapper, knyckla ihop och lägg i. Byt ut när det är fuktigt och fortsätt tills kängorna är torra. (Efter Sonisphere 2010 höll jag på i två och ett halvt dygn).

Skulls and ravens

Jag blir så glad när jag ser att hårdrock/goth-estetiken inspirerar fler än mig. Här i DN Bostad. Dessutom i en helt vanlig modeblogg så dyker det plötsligt upp vrålsnygga döskalleringar. Lite farligt dock, jag är inne i en förnyelseprocess både för hemmet och mig själv. Testade en röd trenchcoat idag men det var för mycket orange för min smak. Men men, the road goes ever on...

Vilken förnyelse vill du göra nu i vår?

En mysrocker gör entré

Som ni vet är jag inredningsroad. Jag går dock sällan till inredningstidningar för att söka inspiration. Jag får inspiration lite överallt-från en låt, en film, från färgen på himlen osv. Som lite mer konkret inspiration så följer jag två inredningsbloggar med indisk stil. Den ena av dem, An Indian summer, har slutit cirkeln och visar bilder från ett svenskt hem, som grädde på moset i svartvitt, något som jag är riktigt sugen på just nu. Inte bara är det en tidlös klassiker, det känns för mig också som en skön kombination om du vill ha hårdrockshjärtat synligt i ditt hem utan att det blir kliché. Har funderat lite senaste tiden på var jag är i livet, och var hårdrocken passar in. Jag kom fram till det, jag är en mysrocker, och jag trivs med det. Jag tycker att vår kära rebellängel visar i sitt senaste inlägg att det inte finns någon konflikt mellan mys och metal. Om ni undrar hur det kommer sig att hårdrockare ofta är väldigt schyssta människor, så är svaret att vi lever ut vår frustration i musiken:)

The Addams family-mina första trevande goth-steg

Morrica är en ständig källa till ökat vetande om de mest skilda saker. Är det inte skolpolitiken så är det "Nyårsklockan" på originalspråk. Idag upplyste hon mig om att familjen Addams skapare Charles Addams hade fyllt 100 år idag. Hade ingen aning om att familjen skapare också hette Addams.

Själv upptäckte jag familjen Addams redan som 10-åring, på den tiden då mitt hjärta ännu inte hade fått några nitar (eller "before the hammer fell, before I wished for night, before the heart was savage" som jag kallar tiden innan jag blev hårdrockare). Det sändes på SVT och min mamma hade sett det som yngre och trodde att jag skulle gilla det. Jag fastnade direkt men tänkte inte så mycket mer på det än att jag tyckte att det var häftigt-speciellt den rytande isbjörnsfällen. Deras "saken"(en hand som kommer upp ur en låda i varje rum med t.ex. posten eller en penna) skulle inte vara helt fel heller. Känner ni någon som behöver anställning, hör av er. Jag kan erbjuda både manikyr till festliga tillfällen och ekologisk handcreme vid behov ;)

När jag nu tittar tillbaka så är det flera saker som slår mig med serien och hur före sin tid den var. För det första är det otroligt häftigt att TV, amerikansk dessutom, vågade visa en familj med estetiken som senare skulle kallas goth i mainstream-tv. Dessutom är det ju en familj som bara har lite annorlunda stil-alla älskar ju och tar hand om varandra såväl i äktenskapet som i barn-föräldraelationen. Två av mina favoritscener är dels när dottern Wednesday kommer hem från skolan och är otröstlig eftersom de har berättat en saga om att de dödar draken. Den andra är när en makeup-försäljerska som knackar dörr dyker upp i deras trädgård och frågar Wednesday var mamma är. Wednesday förklarar att hon tar hand om Aristoteles. Makeupförsäljerskan tycker att Aristoteles är en underligt namn på en hund och Wednesday konstaterar, med tonfallet att det är den mest naturliga saken i världen, "men inte på en bläckfisk". Jag tror på ett sätt att embryot till CrimsonAnna föddes där-att man kan gilla döskallar, nitar och vampyrer och ändå älska sin familj och tycka om att ha det mysigt. Än idag är det många jag möter som inte får ihop det.

Med facit i hand, jag vill nog ha det lite grand som familjen Addams den dagen jag skaffar en egen familj.