Helgen som var-zombier, hårdrock och releasefest

Det finns par som på sin lediga dag åker ut till havet och tittar på solnedgången. Det finns par som åker till konstmuseer och tittar på vacker konst och skulpturer. Sedan finns det sådana som Goron och jag, som går och tittar på zombiewalk.

Det var första året jag gick ut och tittade på walken (så jag slapp skriva ett sådant här inlägg i år). Det var två saker som slog mig. Det första är vilka kreativa zombie-entusiaster vi har. Såg brudpar, servitörer, flygvärdinnor och Alice i Underlandet i odöd tappning. Riktigt fint. Det andra är hur härligt öppna stockholmarna var inför detta. Det var glada människor i alla åldrar som tittade på. När ett par frågade mig vad det var som var på gång blev de glada och intresserade. Människor med inställningen nedan lyste skönt nog med sin frånvaro:





På kvällen drog jag med mig Goron och lyssnade på Collateral Damage. Det var länge sedan jag såg dem men det var kul. Blev till och med pussad av en främmande kvinna (jag vet inte varför men det gjordes med värme och fullt frivilligt). Så efter en kul natt kröp jag och Goron ner och sov.

Om lördagen var dagen för min inre goth och hårdrockare, så var söndagen dagen för min lite mysigare sida. Jag och Goron var nämligen på bokrelease, och inte vilken release som helst utan för boken "Glass åt alla". Releasen hölls i butiken Poplin, och förutom god glass och spännande samtal, så insåg jag att jag kommer att handla i den butiken. De har härliga accessoarer och hårsmycken. Vad sägs t.ex. om lego-örhängen? Dessutom har de en egen modist i butiken =)

Vill ni läsa om glassen kan ni göra det här.

Missade zombierna...igen

Jag är ingen större zombie-entusiast, men jag har ändå tänkt att vara med på Stockholm Zombie Walk för att det är en kul grej, och sådant ska uppmuntras. Tyvärr satte mitt jobbschema stopp för det men att se 100-tals zombies krypa uppför trappan mot Medborgarplatsen hade varit så läckert.Nu verkar de ha haft roligt utan mig (Tatueringsmodern var ute och hasade, men har inte fastnat på bilderna). Kan rekommendera att läsa kommentarerna om du är typen som finner människorna som skriker "Will somebody think of the children?" i falsett ofrivilligt komiska (det gör jag).

Mitt bidrag i debatten om sådant här är okej eller inte med tanke på barnen är att en av de saker jag upplevde som obehaglig när jag var liten var...dans under midsommarfirande. Helt enkelt för att vuxna som ska vara med drog lite för hårt i deltagande barn, däribland mig. Midsommarfirande anses ju vara för barnens skull. Jag hade 100 gånger hellre tittat på, eller ännu hellre deltagit i, en Zombiewalk (men det var inte uppfunnet när jag var liten och mina föräldrar är/var inte skräckfilmsentusiaster).