Tio år med tatuering

Idag är det en högtidsdag. Det är  nämligen tio år sedan jag tog mig till Lucky7 Tattoo i Norrköping och gjorde min  första tatuering. Jag bär den fortfarande med stolthet. När jag var liten, ja långt upp i tonåren, så var tatueringar och extrem hårfärg något som människor hade, men det var ouppnåligt. Jag minns att jag tittade beundrande på punkarna vid  Sergels Torg. Som tolvåring bestämde jag mig för att jag skulle göra det så fort jag blev myndig. Det tog lite längre tid, ville jag ha motivet spikat. Så, efter nio års planering, så sitter min koi där nu och inte en dag under detta decennium har jag ångrat mig.

Så mycket Hammerfall, så lite tid

Den senaste veckan har det knappt gått att sätta på TV:n eller klicka upp en hemsida så har någon i Hammerfall varit där. Nyhetsmorgon håller stilen, Gomorron Sverige överraskade med två klipp (överdrivet välartad programledare men som alltid übercool Joacim) och i "Kvällen är din" så fick en tjej med stort hjärta sjunga med Joacim (en dröm vi delar förövrigt).'

Media i all ära men bäst är ju ändå metal live. I onsdags så drog jag till Hammerfalls releaseparty (det hade nog inte den nyblivna hårdrockare trott att hon skulle gå på sex år senare). Grymt kul att få höra de nya låtarna live och dessutom få skivan på köpet.
Här hittar ni Martin Carlssons recension av spelningen. Jag kan inte annat än hålla med-han tar nästan orden ur mun på mig. Kan dessutom säga att nya skivan är den bästa sedan "Crimson Thunder"-vilket jag också talade om för Oscar (visste faktiskt inte då att han och Pontus producerat skivan själva). När jag hörde "Patient Zero" insåg jag att det är därför jag är hårdrockare. Grabbarna minglade runt efter spelningen och jag hann tala med fyra av dem.

Stilmässigt bjöd kvällen också på intressanta saker i form av de nya snygga scenkläderna-old school metal med svart och silver. Jag gillar Oscars rock (men ni vet ju att jag är svag för långa rockar ;) ) och Joacim Cans skinnjacka, med ärmar översållad av döskallenitar-sistnämnda blev jag mycket inspirerad av. Fick också lite tatueringstankar. Både Oscar och Fredrik gick omkring i vita linnen. Fredriks rena vita passade väldigt bra till hans färgstarka tatueringar och fick dem nästan att glöda medan Oscars med tryck passade ra till hans black and grey. Jag drömmer ju om att göra en på armen och det är ju fråga om jag vill ha främst enfärgade kläder eller tryck också.

Vill ni läsa en riktigt bra Hammerfall-artikel så rekommenderar jag Metal Centrals. Det mest kompletta jag har läst den här omgången.


Bara för att sätta spiken i kistan så hittade jag ännu ett klipp från TV4 Nyheterna när jag hämtade länkar till det här inlägget.

Påfyllningshelg

Denna helg har varit en påfyllningshelg. Det behövdes efter en hård arbetsvecka och hela rundan med Lucifers veterinärbesök.

Som ni läste i förra posten så blev det karaoke med Do och Lady Glatem. Vi började med uppvärmning hemma hos dem i sällskap med Do Glatems kompis N. Som alltid när jag umgås med Do Glatem så blir det mycket bra och ny musik. Jag önskade min favoritlåt just nu, "Longhorns and mead" med Glittertind, vilket visade sig vara uppskattat av Do Glatem medan N förklarade att "jag är allergisk mot dricka öl och vara glad-musik". Det var skönt att komma upp på karaoke-scenen. Det ska inte dröja så länge igen. Jag är dessutom lite extra glad att jag fick sjunga "Modern Girl" mitt ledmotiv vad gäller relationer, med Do Glatem i publiken. Det var han som fick mig att upptäcka låten. En annan sak som var positiv är att jag hann prata med Lady Glatem. Hon är en mycket trevlig tjej men hamnar lite oförtjänt i bakgrunden ibland.





Idag har ägnats åt yoga (tråkig vikarie idag) och att veckohandla så

En kul sak hände förövrigt idag på gymmet när jag bytte om till yogan. Jag fick frågan om min koi-tatuering är samma fisk som Zlatan har på skuldran. Eftersom jag inte hade sett Zlatans tatueringar (jag fick googla först) sade jag att jag inte vet men att det är troligt eftersom det är ett sådant klassiskt motiv. Kvinnan som frågat undrade om betydelsen och jag berättade (mod, värdighet, uthållighet). Hon undrade också vad fisken kallades så nu vet hon att koi och karp är samma fisk, bara olika språk (och ska man vara riktigt petig är koi på svenska den färggranna tamformen).

Nytt år, nytt blad

Så har 2009 börjat. Pratade med en vän om nyårslöften och han sade att han inte kör med löften utan istället ett tema för varje år. Jag har bestämt mig för att nu när det nu är nystarternas tid så ska den här bloggen s a s få ett tema. Det ska bli en positiv blogg. Jag tänker utnyttja min lilla plats i cyberrymden till att lyfta fram saker som jag tycker är bra och behöver uppmärksamhet. Det räcker med den negativa energi som är i världen. Pådet personliga planet så är det att ta bort några cm från kroppen och börja hålla såpass ordning att jag slipper panikstäda innan gästerna kommer.

Mormor har hunnit fylla 85 också. Var på mottagning och det var jättetrevligt. En vän till familjen fick syn på mina tatueringar och utbrast tämligen chockad "Vad har du gjort? Vet du hur mycket det kostar att ta bort dem?" Jag svarade lugnt att de ska inte bort. Hon fortsatte "Men tänk om du ska på bal på slottet?" Jag (fortfarande lika lugn) konstaterade att då är tatueringarna mitt minsta problem för jag kommer somna av uttråkning. Är ingen balmänniska. Blev inte förolämpad, mest underhållen av det faktum att det i nådens år 2009, ska vara en tjejs högsta önskan med bal på slottet. Det finns tjejer som är lyckliga på bal (många baler åt dem) medan jag är lyckligare i metal-miljön.

Idag hade jag två kompisar på en snabb lunch. Krävde ingen ansträngning från min sida för mormor hade så mycket rester från sin mottagning att jag fick med mig mat. Jätteskönt och gott dessutom. Detaljer finns i min matblogg. S som var där har varit utomlands, i Sydafrika och på Malta, och hon var så glad att få komma hem till sin älskade svenska vinter. Jag älskar den också och förstår henne. Tycker den vita, frostiga färgskalan inbjuder till vila.

Inkbash

Igår var det så dags för besök på Inkbash. Jag passade dessutom på att ha säsongspremiär för min älskade skinnrock:) Mötte upp mitt sällskap, mkt passade var min hammarhaj-tatuerings moder med (alltså tjejen som ritade de. Hon och mitt andra sällskap hade aldrig träffats förut men de gick bra ihop. Är inte förvånad, de är toppenmänniskor båda två. Själva mässan var som den brukar vara-massor av folk och kul grejer att titta på. Enda smolket är att det är nästan för mycket människor. Hade en plan att tala med en nätbekant som är tatuerare men han hade fullt upp och det så fullt med människor att jag får ta det senare. Min väninna och tatueringsmoder fick iaf igenom sitt ärende och jag håller tummarna för att hennes tatuering kan bli genomförd (hon fick en återbudstid). jag gick inte så långt men fick massor av inspiration, både till den tatuering jag planerar och framtida. Idén att gå tillbaka till den japanska stilen föddes-min första tatuering är en japansk koi. Såg en hel del snygga grejer bl.a. Miami Ink-tshirts och bälten men hittade inget som var så snyggt att jag hittar användning för det i min garderob. Har verkligen blivit kräsen på sistone och det bästa sättet att få mig att inte shoppa är att ge mig pengar:)

Efter den njutbara mässan så letade vi reda på en indisk restaurang och sen skildes våra vägar. En skön dag fylld av inspiration. För mig och min tatueringsmoder har Inkbash snudd på blivit en tradition. Nästa år ska ajg nog försöka vara där när det öppnar.