Jag hade lite (själsligt) tunga ärenden att fixa på lördagen men de gick över förväntan. Skönt dock att, efter en vecka med sent samhain-firande och två dubbelpass, kunna avrunda positivt. Jag träffade min potentielle karl och vi tog en nästan klyschigt klassisk dejt, fika och bio. Vi såg nya Bond-filmen Skyfall (och nu när jag har sett filmen kan jag säga att det ska vara engelskt uttal på titeln). Mycket bra Bond-film, mycket snygg och dessutom tillbaka till den gamla, eleganta stilen. Jag gillar dessutom Daniel Craig som James Bond. Hade det bästa av biosällskap, min dejt är Bond-fantast.
Som sagt var det väldigt mysigt. Jag märkte knappt av att det var klassiskt grått novemberregn. Nej, jag hade det varmt och skönt iaf ;)
Krigsdelen av min helg var att jag och Hagbards vänskap nu är över och bortom all räddning. Det har varit fnurror på tråden förr, men denna gång gick sprickan för djupt för att läkas. Min känsla i vänskapsrelationen mot slutet var att dansa på ett minfält. "Känn efter i hjärtat. med en vän borde du kunna vara avslappnad och ärlig" skrev Fru Vargavinter som kommentar till inlägget jag länkar till, och det var det som inte fanns där längre. Det kommer nog en dag när jag sörjer vad som skett, men just nu känner jag mig bara fri, och jag tror att det blir bra i längden.
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
8 kommentarer:
Tungt beslut att ta och genomföra, gissar jag, men det låter som att det finns mycket positivt från din helg som väger upp. Fika och bio (och kanske lite förälskelse?), DET är att återta november det :-)
Gillade också nya Bond-filmen.
@Linn-ska jag vara ärlig så var det inte så mycket jag som genomförde det. Jag försökte sträcka ut försoningens hand, han tog det inte.
Det känns lite ut med det gamla, in med det nya för att vara brutal.
Här känner man knappt igen sig = )
Satt å läste på SRF å kom ju å tänka på dig när jag läste att Sonata Arctica var klara. Blir det SRF för dig nästa år?
Jag är inne på att åka ner nästa år, ska bara se om mormor eller farmor kan ta G under dessa dagar då han fortfarande är för liten för att påbörja sin hårdrockskarriär!
@Wånkan-Nej, det förstår jag. Kände helt enkelt för att göra experimentet att ha en ljus hårdrocksblogg:)
Jag är inne på att åka ner nästa år=) Nej, G är lite för ung för att vara med och leka.
åh... tungt och jobbigt. nödvändigt och befriande. säger hjärtat så, då är det så. jag tror inte att du kommer ångra dig om du lyssnar på hjärtat. däremot kan ju hjärtat ändra sig, den luriga lilla manicken. då gäller det att fortsätta lyssna. men det ligger ju i framtiden. nu är bara nu, och säger hjärtat så, då är det så. stor kram
@Fru Vargavinter-Livet skulle nog bli väldigt tråkigt om hjärtat inte ändrade sig.
Inget kul, vännen...men så är livet ibland. Bröt själv med en vän för tre år sedan och visst finns det stunder jag saknar henne oerhört, men lika många stunder när jag känner just det där som du beskriver...man känner sig fri.
Kramar!
@Månstråle-tack för omtanken:) Jag har känt de första små styngen av saknad men jag tror att det var rätt som skedde. Frihetskänslan är starkare.
Skicka en kommentar