Husgudar

Reflektor skriver vackert och insiktsfullt om behovet av Joey Tempest. Jag läste den och började fundera. Nu var ju jag för ung för att ha upplevt Europes storhetstid och så, men känslan av att ha en husgud som alltid finns där känner jag igen. I mitt heter han, som trogna bloggläsare vet, Joacim Cans. Den mannens röst är balsam på min själ. Alltid behaglig att lyssna på för det låter så lätt. Ofta har jag hittat styrka och energi i Hammerfalls låtar. Bl.a. peppade jag mig inför intervjun till mitt nuvarande jobb med "The way of the warrior" och inför ett annant ansträngande moment i jobbet hittade jag lugnet i "The fire burns forever". Har t.o.m låtit hans musik talat istället för mig när ett vänskapsförhållande tog slut. Låten "Forever ends" sade det som behövde sägas då.

Varför jag mår bra av Hammerfall och Cans musik? Ja, säg det. Kanske är det budskapet och känslan att vi alla kan hitta dit vi vill, bara vi litar på oss själva och vår egen styrka. Just känslan av att kämpa sida vid sida med likasinnade men inte växa ihop tilltalar mig starkt. I en värld där framförallt media kräks ut negativ energi är de helt enkelt ett ljus av hopp.