Kära Mello-vår relation har nu ändrats från "Har ett förhållande" till "Det är komplicerat". Vi har en hel del att arbeta på #mello #melfest
— The_CrimsonAnna (@The_CrimsonAnna) 9 februari 2013
Twittrade ovanstående direkt efter festivalen. Har ju en lång historia som Melodifestival-tjej men sedan sedan jag blev hårdrockare har kärleken bleknat. Det har liksom gått från en av årets höjdpunkter, till en bra fest för att pigga upp vintern och vidare till ett "Jaha. I år igen". I ärlighetens namn, kära läsare, hade inte Joacim Cans varit med så hade jag inte tittat alls i år. Nu gick det som det gick (jag kommer att återkomma till Joacim Cans framträdande och reaktionerna på det i ett annat inlägg).
Så vad är det då som har gjort att jag har tröttnat på festivalen? Jag listar några punkter.
- Bristen på långsiktighet-det känns som att det för bara några år sedan var betydligt fler låtar som hade ett liv utanför festivalen. De senaste åren kan jag bara komma på "Euphoria", "1000 miles" och "La Voix" som var riktigt värda att lyssna på en längre tid.
- Bristen på överraskningar-Trots Björkmans utmärkta jobb med att bredda så känns det som att det är lite samma typ av låtar varje år. En matsked pop, en tesked rock, en nypa schlager, ett stycke pojksöt sångare osv. Jag skulle vilja se roliga kombos som t.ex. "Nattens Drottning" eller varför inte lite folkmusik också?
- Folkets röster. Tyvärr världen, det var mycket mer spännande och oförutsägbart när vi hade en jury.
- Det känns som att Melodifestivalen blir alltmer underhållning och allt mindre musik, vilket avspeglar sig på låtarna.
- Den största och viktigaste grejen är nog just att jag har bytt musiksmak. När jag var yngre så var festivalen en av de få tidpunkterna på året när jag fick höra min musik, idag finns det året om.
Det är nog dags att lämna över Melodifestivalen till andra förmågor. Så,vad tycker du om Melodifestivalen?
8 kommentarer:
Ett spektakel som man som förälder får uthärda. :-) Eller om man så säger, nu när man nått en del av livet då varje helg inte automatiskt betyder ut och partaja så blir den ett naturligt inslag att slötitta på. Om inte annat för att kunna hänga med i diskussionerna runt fikabordet Måndagen efter.
Dock tycker jag nog att det blivit ett utdraget spektakel, med få positiva överraskningar. Jag tycker dessutom att Björkmans inblandning börjar få en lite fadd smak. Det tillsammans med publikrösterna (eller skall man säga barnrösterna) som tenderar att premiera ren skit som Sean Banan före de få kvalitativa nummer som dyker upp.
Cans inblandning i gårdagens jippo var för mig en stor besvikelse.
Efter rookiemisstaget förra veckan då jag råkade dubbelboka mig och såg programmet på söndagen, utan livefeeden på Twitter, har jag nu, under trygg vägledning från min Melodifestival-jedi, besett min första deltävling. Intensivt Twitter-flöde, förvånandesvärt lite glitter och glam och jag är komplett bedårad av programledarna!
@Spader Ess-Ah, om någon frågar så får jag väl säga som jag säger med barnprogrammen, jag är i en mellanålder.
Jag instämmer helt i din beskrivning av spektaklet och skulle gärna se dig blogga om Cans. Var besvikelsen genremässig eller nummermässig?
Kan bara hålla med dig i de eminent skrivna punkterna. Du fick verkligen sagt det precis som det är.
@Månstråle-Tack så mycket. Jag skrev de från hjärtat, samtidigt som jag var noga med att inte hacka på någon.
@Anonym-jag tror att jag vet vem du är. Din festival-jedi fortsätter att finnas där =)
Yes, det är jag, och din blogg vägrar låta mig kommentera som något annat än anonym!
/Morrica
@Anonym-Det syns mig som att min blogg är ond mot dig-men jag förstår inte varför
Skicka en kommentar