Nordman-äntligen efter 18 år

Det finns band som jag har upptäckt när jag har sett dem live (Amaranthe och Bloodbound). Det finns band som jag har sett live ganska kort tid efter att ha upptäckt dem (Hammerfall). Sedan så finns det band som har fått vänta länge. Efter 18 års lyssnande så fick jag igår äntligen se Nordman. Det var riktigt härligt. Nordman är ett sådant band som jag alltid kommer tillbaka till. Har varit ganska ensam i min passion för Nordman under uppväxten, men har i vuxen ålder hittat en till som älskar Nordmans musik, Do Glatem (har faktiskt gått på alla spelningar i år i sällskap med Do Glatem).

Setlisten var snudd på perfekt-de körde många äldre låtar och så gott som alla är personliga favoriter som "Fly i ro", "På mossen", "Det sista du ser" och "Under norrskenet". Det kändes som att bandet inte spelade för oss utan med oss. Dessutom, det är alltid härligt med både nyckelharpa och flöjt live.

Jag tänkte på en sak när jag lyssnade. Det är fantastiskt att Nordman har blivit så stora som de har blivit. Inte med tanke på hur duktig Mats Wester är som låtskrivare (hade det varit lite rymligare igår hade jag t.o.m tagit några magdanssteg), utan i och med att de har sådana intelligenta och mångbottnade texter. Jag bjuder här på en liten lista med citat som jag har använt eller tänkt på under mitt liv.

• "Fly i ro, jag vill stanna och minnas, låta det leva ett tag. För jag vill tro att det ändå ska finnas något som lever bortom idag".
• "När du sett allt, vart ska du gå?"
• "Hur många dagar har jag lämnat att försvinna, när jag förbannat att de fanns?"
• "Skala bort det som är vi, strävan emot noll, se passioner dö av kontroll"
• "Trodde du att hon var någon man väljer sig?"

Jag skickade ett mentalt vykort till mig själv som 13-åring när jag stod där i publikhavet. Hon hade nog gillat tanken att jag fortfarande gillar musiken trots att siffrorna i åldern har bytt plats.