Inläggsrubriken kan verka märklig på en blogg som heter "Ljudet av ett hårdrockshjärta", men under vårvintern och fram till maj så märkte jag att jag inte riktigt kände mig riktigt hemma i metalvärlden. Jag märkte att jag gärna lyssnade till annan musik och sökte mig till ljusa färger. Jag vet inte riktigt vad det var, men jag tror en del av det var att jag dejtade Darth, som är en mycket trevlig kille, men inte hårdrockare för fem öre. Det kändes lite märkligt men så är det, och jag har ju bytt musiksmak förr.
Fråga mig inte vad som hände, men nu plötsligt känner jag mig hemma i det igen. Det är nog dels att två av mina favoritband släppte nya skivor i maj, att jag var på en trevlig Värmlands-resa där jag fick "nörda in mig" i hårdrocken tillsammans med nya och gamla polare och vänner, samt alla festivalrapporter. Det är så med alla intressen och livskryddor, det går upp och ner. Jag har också devisen att hårdrocken ska berika mitt liv, inte begränsa det. Den dagen det känns som en tvångströja, då hoppas jag av.
För er som undrar vad som händer när nästa kille dyker upp, så kan jag säga att det är det som känns skönt med det som ännu "är i väven" som det uttrycks i "Sagan om Valhalla" av Johanne Hildebrandt, det verkar snarare stärka sidor hos mig som redan finns.
Ni som är hårdrockare, och speciellt ni som har varit det länge, har ni upplevt något liknande?
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
7 kommentarer:
Har aldrig lämnat hårdrocken så som du beskriver det, där i mot kan jag halka in på gammal punk och progg som man lyssna på "förr".
Lyssnar en del på det nu med så klart, eller om man halkar in på någon annan klassisk låt som väcker ljuva minnen.
t.ex. Asta Kask : Från andra sidan - Live 1992 är en skiva jag alrdig tröttnar på och den är så satans bra, samt att den bjuder på skönt mellansnack.
Skuklle verkligen vilja se dom live.
@Grimgoth-jag har aldrig helt lämnat hårdrocken. Bara det att det slog mig häromdagen att jag kommit tillbaka. Jag har inga problem att lyssna på andra genrer alls-som Marco Hietala säger "Om en sång är bra är jag beredd att lyssna på den"
jag tycker man ska lyssna på vad man känner för för tillfället. metal har alltid varit det jag gillar bäst och längst, men vissa perioder smyger det sig in annat också, främst djupa singer/songwriterlåtar och det tycker jag inte gör något alls.
men det känns lite konstigt när man upptäcker det, att man svävat iväg så långt från vad man normalt lyssnar på :) men festivaler, konserter och nya skivsläpp av gamla favoriter får en alltid tillbaka!
likaså jag har det senaste året sökt mig till ljusare färger, inreder just nu hemmet nästan helt i vitt! jag som alltid älskar svart svart och svart. men vad gör det, så länge man trivs :)
@Liie: Nej, jag tycker inte att det gör något heller. Det är bara intressant att se vart smaken leder mig när den får löpa. Har för övrigt noterat att många "vanliga dödliga" har en tendens att nästan svimma om man som hårdrockare lägger på något annat på stereon.
Angående ljusa färger-jag älskar fortfarande svart men har alltid gillat färg också. Tycker dessutom att de klassiska sommarfärgerna och vitt blir allra snyggast om man tillsätter svarta detaljer.
Tror man kan råka ut för det inte bara när det gäller musikstil och smak.
Själv har jag vid visa tillfällen och möten i livet begravt eller snarare gömt häxan inom mig för att det blev lite av en krock och kunde ställa till obehagligheter som jag inte pallade att stå upp för då. Så småningom kände jag dock att då var det ju inte en sann bild av mig själv jag förmedlade så nu lever häxan inom mig i full blom för det är den jag är i djupet av min själ och de som inte kan ta det får helt enkelt låta bli.
Så vad det gäller dig, om hårdrockare är ditt sanna jag, den du är i själ och hjärta då kanske du måste visa det från början i ett förhållande för att personen i fråga ska se dig för den du är redan från början och då kommer också den rätte att stanna kvar, om du förstår vad jag menar.
Kram!
@Månstråle-tack för din fina kommentar:) Som du säger, det är det sanna jaget som måste få komma fram. Jag tror att min längtan efter en relation lade lite krokben för mig. Jag lärde mig iaf en hel del om mig själv.
@Månstråle-På samma sätt som andras åsikter inte får begränsa mig så får inte årdrocken göra det heller. Så jag har gjort det till min grej att vara hårdrockaren i glasögon-det är jag och så får akademikern i mig också vara med.
Skicka en kommentar