Idag var jag ute på Drottningholms Slottsteater på en tweetup. En tweetup är när en grupp twittrare samlas och träffas i levande livet. Jag twittrar dock inte men nu fanns chansen att träffa en av min stora inspiratörer, Rickard Söderberg, så jag frågade snällt om jag fick vara med iallafall.
Jag kan bara säga en sak-twittrare är härliga människor. Jag kände inte en kotte men det var kramar och inga problem att ta in mig i gemenskapen. Vad gäller Rickard-han är precis så häftig som han verkar. Pure awesomeness som min fina vän Hagbard skulle ha sagt. Jag är dessutom lite kär i Drottningholmsteatern-den är vacker på det sätt som bara ett världsarv kan vara. Sopranen Kirsten Blaise ärade oss med en sång-hon har en röst som swarovski-kristall. Rickard gav oss en aria till-och han sjunger lika vackert och inlevelsefullt i galastass som i Star Wars-tshirt.
Vi fick lära oss lite om teatern också. Jag konstaterar att 1700-talets teatersalonger var ungefär som en hårdrockskonsert eller festival idag-man lyssnade inte bara på musiken. Man åt, drack , konverserade och flirtade-samt skickade signaler via kläderna (moucher och solfjädrar).
Det är alltid en häftig och lite bisarr känsla att träffa någon som du hittills bara konverserat med på nätet. Jag hade äran och glädjen att sitta mellan Rickard och Rasmus som driver Vegologi. Så dagen har bjudit på intressanta konversationer på ämnet vegetarianism. Jag blev så inspirerad att jag öppnade upp min matblogg igen:)
Hade sådan tur att jag och Rickard tog samma tunnelbana hem så vi fick lite tid på tu man hand. Kul. Skönt också att min mycket jobbiga vecka (som jag återkommer till) fick ett positivt slut:)
2 kommentarer:
Vad roligt det låter och kul att matbloggen får en ny chans :)
@Vegomamman-det var väldigt roligt. Så opretentiöst och bländande vackert på samma gång:)
Skicka en kommentar