Martin Carlsson skriver i Expressen om Sabatons 2012, om hur splitttringen blev en succé. Utöver en intressant tanke om hur ett rockband ska drivas (det är lite IKEA och DIY över det) så talar de också med detta om "Sveriges största hårdrocksband". Som Pär Sundström säger, det är en väldigt konstig diskussion.
I artikeln görs jämförelsen mellan Sabaton och Europe, och jag funderar lite. Det känns som att det var lättare att uppnå legendstatus på Europes tid, på något vis nådde musiken ut. Jag är kanske lite ung för att minnas 80-talet på rikigt, men min bild är att då kunde du gå ut på gatan, rycka tag i första bästa person, fråga vilka Europe är och få ett jakande svar. Där är inte Sabaton ännu.Vi återkommer till frågan-vilka är det största hårdrocksbandet? De som sålt mest? De som har vunnit ära och ryktbarhet även utanför hårdrockskretsar? De med bäst rykte som liveband?
Vad tycker du?
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
4 kommentarer:
Kanalerna för att nå ut var ju färre då, även om dom blev fler. Så, om man lyckades ta sig in i dessa kanaler, så hade man ju automatiskt större publik.
Idag formligen översköljs man ju av ny musik och den finns överallt, vilket gör att jag tror publiken förändrar sig.
@Spader Ess-Jag tänkte som du, att det var färre kanaler då. Idag är det ju, på gott och ont, dessutom lättare att nischa in sig på en kanal. Rocken har sitt, jazzen sitt, hiphopen sitt osv. På sätt och vis synd, jag gillar konstiga blandningar av musik.
Jo, det är sant, det är på gott och på ont. Men en sak jag tycker är positiv är att nu har man större chanser att leta reda på egna guldkorn från hela världen.
Även om det för banden i sig betyder att chanserna att för få, nå jättehöjder, har minskat, så känns det ändå som om möjligheten för många att bli hyfsat populära har blivit större. Oj vad det blev en konstig mening....:-)
@Spader Ess-en något kreativt formulerad mening, men jag förstod hur du menar.
Ännu, en god sak är ju den att det är inte så beroende av vad skivbolagen tror "går hem i stugorna". Så vi har kanske förlorat megastjärnorna, men vi har nog vunnit en hel hög kreativa musiker.
Skicka en kommentar