Jag fick en kommentar av Linn på Lyckoland som inspirerade mig till ett inlägg. Jag hade skrivit om ordning i vardagen och hon kommenterade så här:
Älskar känslan av ordning och reda så som du beskriver den. Inget pedanteri, men sådant man mår bra av. Att äta.Det jag fastnade för var just att ordning och pedanteri var skilda åt. Det finns en skillnad, iallafall känns det så för mig. Har haft pedanter i släkten, och jag lider med dem. Det verkar gå åt så mycket energi att anfalla minsta fläck eller sak som hamnar snett, i värsta fall nästan vänta på att det ska hända. För mig är det inget jag strävar efter utan den där ordningen som nästan känns inbyggd i väggarna. Där du har skapat en ordning som harmonierar med den, så att den uppehålls utan att tänka. Jag är inte där, men jag strävar dit.
4 kommentarer:
Åh, vad fint att jag fick vara med här! Och vilket bra och tänkvärt inlägg. När jag var liten undrade jag hur min mammas (och alla andras mammor också för den delen) ögon egentligen funkade. De såg fläckar och dammtussar som jag inte såg. I dag undrar jag hur sambons ögon funkar. SER han inte smulorna på bordet? SER han inte hur smutsigt handfatet är? Och svaret är troligen nej, för jag undrar om det inte är så att vi (omedvetet) väljer själva vad vi ska se.
Och för att göra den här långa kommentaren ännu längre. Jag har en kompis, när jag hälsar på hos henne tänker jag alltid att hon har världens mysigaste hem. Sen tittar jag mig omkring, lite mer noggrannt. Det ligger damm i hörnen, smutskläder på golvet och köksbordet är jättesmuligt. Och ändå... Eller kanske: därför?
@Linn: Jag, Tatueringsmodern och hennes dåvarande sambo pratade om det där. Vi kom fram till att alla gillar ett städat hem bättre än ett ostädat, men vi har olika hög tolerans mot oordning.
Det är nog så att din kompis har hög oordningstolerans (du körde en lång kommentar jag kör långa ord ;) ) men det är nog så att hon är bekväm i sin oreda, så då får hon gästen att känna sig bekväm. Min farmor t.ex. är tokordningsam och stälelr sig alltid och handdiskar medan gästerna är kvar. Lite tråkigt för man förlorar ju umgämgestid.
Jo visst är det en skillnad mellan ordning och pedanteri! Jag har själv gått igenom alla steg, när jag var yngre var jag lite lätt smårörig av mig, sedan hade jag en "jag-bryr-mig-inte-om-någonting-slänger-hellre-smulor-på-golvet-än-städar"period för att sedan gå över till totalpedant som skrubbade skåpsluckor i timmar. Nu är jag ett happy medium, som vill ha det snyggt och iordning utan att för den skull lida av att det någon gång finns en ring efter glaset på bordet jag just satt mig vid.
Från ett till ett annat - du är en av vinnarna till ett härligt rooiboste från the spice tree på min blogg! Stort grattis till dig :D Skickar du mig ett mejl med din adress så kommer det snart som ett brev på posten :) Min mejladress är alexandra_egnell@hotmail.com
@Alexandra-Det är just happy medium som är det mest önskvärda enligt mig.
Har skickat min adress:)
Skicka en kommentar