A history of violence

Såg filmen ikväll efter pojkvännens rekommendation. Kan bara konstatera att den är värd att gilla. Otroligt välgjord och en tät historia som byggs upp på ett sätt som gör att den borde visas på filmskolor. Det skär i bröstet när tillvaron för huvudpersonen krackelerar för att till slut störta samman helt. Det jag verkligen fastnar för är att jag känner sympati med båda sidor i filmen. Den saknar helt sentimentalitet och den självklara uppdelning god-ond som är så vanlig i amerikansk film. Slutet är bland det mest laddade jag sett och är tack och lov inget påklistrat ”happy end”. Är dessutom klart imponerad av Viggo Mortenssens insats. Han är verkligen mer än ”just a pretty face” han kan dessutom använda det nyllet till att förmedla känslor. Jag gillar också att filmen väcker frågor. Är det rätt att skapa ett nytt jag och dölja vem man varit tidigare? Kan en handling förlåtas för att man tar avstånd från den? Hur länge ska en människa dömas? Och vilket av den du är och den var är du själv egentligen?