Musik och människor...

Idag sorterade jag om och rensade min skivsamling. Ställde in de skivor som är mera jag nu i stället nära stereon och de gamla som jag mer sällan lyssnar på i stället och CD-samlarna i fönstret och de allra minst aktuella i lådan under sängen. För er som inte känner mig så har jag under de senaste tre åren gradvis bytt smak från schlager till metal. Under tiden som jag rensade funderade jag en hel del på just förhållandet den moderna människan har till sin musik och hur vi definierar oss utifrån musiksmaken. Min grundinställning är att ingen ska behöva skämmas för sin musiksmak och jag har egentligen inte slutat lyssna på någon form av musik, jag har mera lagt till. Däremot känns metal mer som den jag är idag. Jag känner inte att jag kan identifiera mig med schlagerns texter och deras syn på världen och på kärlek i synnerhet. Men jag vet ju att de skivorna finns där om jag skulle känna att jag vill/behöver lyssna på dem. Omorganisationen skedde främst för att jag insåg att jag inte tog fram mina hårdrockskivor så ofta som jag ville för att det var rent praktiskt besvärligt. För att tala feng shui-det blev en blockering av qi-flödet. Nu så känns det inte som gammal energi blockerar längre och det är skönt. Jag ´har på senaste tiden börjat förlika mig med mitt förflutna och slutat fly från det, men samtidigt är jag en ny människa och det ska synas i mitt hem. På sätt och vis är mitt "nya" ställ som ett monument över min insida: här står mitt gamla favoritband (Arvingarna) sida vid sida med mitt nya favoritband (Hammerfall) och det ser både snyggt och kul ut.