Historia-är det historia?

Riksdagsmannen William Mutt motionerar om att flytta statyerna av Gustav II Adolf och Karl XII i Stockholm till mindre undanskymda platser. Han anser att krigarkungarna rimmar illa med våra nuvarande värderingar om fred och samarbete. I klippet ovan debatterar han med historikern Christopher O' Reagan.

Jag håller med O' Reagan, en av de farligaste saker man kan försätta ett samhälle i är okunskap. Jag tycker att det känns lite sorgligt att vi inte kommer att ha kungligheter på sedlarna längre (även om jag tycker det allra sorgligaste är att Carl von Linné försvinner från hundralappen). Sverige är ett fantastiskt land med fel och brister, men vi hade inte varit det vi är idag om vi inte hade haft vår historia. Det skulle kännas trist om jag kan åka till många andra länder och titta på deras statyer och historiska byggnader, men inte göra det i min egen hemstad.

Jag kan hålla med William Mutt om att vi glömmer de kvinnor som finns i historien. Men ta då inte bort, lägg till! Sponsra kulturarbetare att skriva böcker, göra musik och film om historiska personer som verkat för att komma dit vi är idag. Det skulle göra större intryck idag än statyer.

Angående Karl XII så var det ju han som tog bort förbudet för muslimer att vistas i Sverige. Det kan ju förtjänas att lyftas fram.

Den första dagen med handflate-metoden

Till middag igår började jag äta enligt handflate-metoden. Mycket kort går den ut på att äta 1 handflata protein, 1 knytnäve kolhydrater och 2 knytnävar grönsaker, frukt och bär. Vill man gå ner i vikt så kan man byta ut kolhydraten mot 1 knytnäve grönsaker till. Har nu ätit enligt detta i ett dygn och det känns bra. Jag upplevde att jag inte var vårlhungrig när jag kom hem från jobbet-det är annars ett av de tillfällen där jag brukar småäta. Nu ska jag äta efter den ett tag till innan jag ropar hej-men första intrycket är bra.

Jätteskönt är också att jag tog fram min varma ulljacka idag och den sitter lika snyggt som förra säsongen:)

Fotografiska fantasterier och "If winter is coming, can spring be far away?"

Jag hade en kulturell söndag igår. Mötte upp min kreativa bloggkompis Carra och skapade nästan en tradition, att gå på Fotografiska. Denna gång blev det svensk prägel: Christer Strömholm, skälet till att vi gick dit, och Maria Friberg. Den senare gjorde starkt intryck på oss båda-hennes "Painting series" skulle gärna ha fått hänga hos mig om jag hade haft "en bra vägg" som Carra uttryckte saken. Det var kul för vi ha lite liknande smak vad gäller bilder-vi uppskattar båda bilder som berättar något och som man får tolka själv.

När jag gett själen lite kulturell massage samt haft en mycket givande fika med Carra, hade jag en dejt (Yes, kära läsare, samma kille). Jag tänker inte skriva så mycket vad som hände där, men låt oss säga som så "If winter is coming, can spring be far away?" ;)

I nästa inlägg ska jag skriva om en ny grej jag har börjat göra för min hälsa.

Ny tid nalkas, denna tid går mot sitt slut

Det är ingen vanlig arbetsvecka. Det är min sista 6-dagars arbetsvecka inom överskådlig framtid. Jag har bytt några pass med en kollega, vilket gjort att vi båda har fått bättre schema. Det är dessutom skönt att röra om lite, jag kan mitt nuvarande schema i sömnen. Så igår var sista gången jag gick hem från ett av mina långa fredagspass och behöver fundera på att gå till jobbet dagen efter.

Jag känner att jag mår bättre, och det märks enligt flera jag har talat med. Det känns skönt, men jag har inte byggt upp min buffert ännu. Har dock lagt första stenen:)

Musiken idag får bli låten som jag har lånat rubriken från. Passar på att säga grattis i efterskott till sångaren och kompositören som fyllde år igår =)