Finlands nationaldag

Ica har en reklamfilm denna vecka som gratulerar vårt östra grannland på sin självständighetsdag. Jag skulle dock kunna räkna upp ett antal finländare som givit oss mer än de som nämns i det talet ;) Jag kör på bloggtraditionen och låter Tony Kakko sjunga för oss.

Chief mourner

Jag lever kära läsare. Just nu tar sig dock sorgen inte uttryck i form av ledsenhet, utan mer av trötthet. Det är dock så det ska vara, det är ju inte bara mormor som har lämnat denna värld, utan även ovissheten. Så jag låter kropp och sinne reagera på cocktailen av förlust och spänningar som släpper med att helt enkelt låta saker ta tid. Min potentielle karl lärde mig uttrycket Chief mourner. Det är ett uttryck jag tycker om-det ger bilden av att sörja med huvudet högt.

Jag fortsätter att leva i lager. Samtidigt som jag är "chief mourner" så pågår livet. Var ute och jobbade i förrgår och det var skönt att komma tillbaka till rutiner och någon sorts vardag, Jag är den typen av sörjande som mår bättre om jag får ha min vardag samtidigt. Det handlar inte om att fly tankarna men "it can't rain all the time". Just nu hoppas jag få till att träffa min potentielle karl innan han reser bort över jul och rusta sig för årstiden för det går inte att undvika längre...

Adventsmusik

Har varit en jobbig dag idag. Men traditionen med adventsmusik i bloggen kvarstår:) Goth-jul är ju inte fel.

Lever i lager

Jag var och klippte mig samma dag som mormor gick bort och på frågan om hur jag mådde så svarade jag att jag lever i olika lager just nu. Så känns det fortfarande. Jag har börjat ta tag i det stora praktiska arbetet kring ett dödsfall, och samtidigt så pågår det vanliga livet, med julförberedelser och vardagsliv. Det är nu idag som det börjar sjunka in att "Mormor är borta", men samtidigt har sorgen tagit ovisshetens plats, och ovissheten kan vara lika grym som sorgen.

Linn från Lyckoland skrev en fin kommentar till inlägget "Mitt vinröda liv" där hon pratade om känslan att just känna "Nu känner jag såhär" och inte överväldigas av sina känslor. Jag hade ett sådant ögonblick idag. Jag lät helt enkelt mitt ärende ta den tid det tog och tänkte att "det får ta tid" Det var skönt-samt att en psykiskt tung sak jag var tvungen att göra idag gick över förväntan.

Imorgon blir det en dag för mig. Då ska jag som jag sade till min farmor försöka "Ta lite ledigt från död och begravningar" och fixa lite adventsmysigt hemma.