Jag lever kära läsare. Just nu tar sig dock sorgen inte uttryck i form av ledsenhet, utan mer av trötthet. Det är dock så det ska vara, det är ju inte bara mormor som har lämnat denna värld, utan även ovissheten. Så jag låter kropp och sinne reagera på cocktailen av förlust och spänningar som släpper med att helt enkelt låta saker ta tid. Min potentielle karl lärde mig uttrycket Chief mourner. Det är ett uttryck jag tycker om-det ger bilden av att sörja med huvudet högt.
Jag fortsätter att leva i lager. Samtidigt som jag är "chief mourner" så pågår livet. Var ute och jobbade i förrgår och det var skönt att komma tillbaka till rutiner och någon sorts vardag, Jag är den typen av sörjande som mår bättre om jag får ha min vardag samtidigt. Det handlar inte om att fly tankarna men "it can't rain all the time". Just nu hoppas jag få till att träffa min potentielle karl innan han reser bort över jul och rusta sig för årstiden för det går inte att undvika längre...
5 kommentarer:
Det är ju så. It can't rain all the time. Det kan inte ens vara snöstorm hela tiden.
*kram*
Jag beklagar verkligen förlusten.
Kram
@Curiousheathen-så sant. "If winter is coming, can spring be far away"
@Viola Vamp-Tack så mycket.
Så är det tror jag. Visst kan sorgen vara bedövande för en stund, men sedan... man behöver luckor. Andrum. Arenor där man får vara frisk. För att inte gå under helt, liksom.
@Linn-så sant. Du beskriver det bra. Arenor där man får vara frisk.
Skicka en kommentar