"Nothing on earth stays forever.." som Hammerfall sjunger i titelspåret på "Glory to the brave" men det känns som om det har varit väl många minnesinlägg i hårdrocksbloggarna det senaste året. Idag kommer fler att skrivas, eftersom Gary Moore avlidit i sömnen på sin semester i Spanien. Det känns trist att höra. Många andra kommer att skriva betydligt bättre biografier än jag skulle lyckas med om jag försökte. Jag tänker därför fokusera på vad Gary har betytt för mig. Det råkar vara så att han skrev "Over the hills and far away" -låten som fick mig att gå över till hårdrocken. Han var en av de akter som jag var allra mest besviken över att ha missat på Sweden Rock förra året, Tråkigt att jag inte fick chansen att se honom live.
Det är svårt att välja vilken låt men jag tänker välja en låt, som förutom att vara vacker som melodi har en av de vackraste låttitlar som finns "Blood of emeralds". Vila i frid, Gary, och tack!
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
söndag, februari 06, 2011
Crashcourse in Uriah Heep
Har haft en lite rörig vecka, trött på morgnarna, lyckades halka två gånger på fredagen och har dessutom haft funderingar kring mina vänskapsrelationer. Ur dessa funderingar och markeringar tror jag att det kommer att komma mycket gott.
Efter en vecka som denna så förstår ni ju att jag behövde koppla av och ladda batterierna. Som en skänk från ovan så bjöd Do Glatem in mig på ett Uriah Heep-maraton. Lady Glatem var på resa så han passade på. Jag kan ingenting om Uriah Heep men de två andra deltagarna var stora fans och lärde mig allt de kunde. Det är definitivt ett band jag kan uppskatta så jag bjuder här på två favoriter. Det var också underbart att bli bortbjuden och bara sitta och ta en öl och prata-all heder åt stora välplanerade fester men det viktigaste är ju att bjuda in med hjärtat först. Det lyckas Do Glatem (och naturligtvis Lady Glatem också) med. Jag skickade ett sms och tackade för en kväll jag behövde.
Efter en vecka som denna så förstår ni ju att jag behövde koppla av och ladda batterierna. Som en skänk från ovan så bjöd Do Glatem in mig på ett Uriah Heep-maraton. Lady Glatem var på resa så han passade på. Jag kan ingenting om Uriah Heep men de två andra deltagarna var stora fans och lärde mig allt de kunde. Det är definitivt ett band jag kan uppskatta så jag bjuder här på två favoriter. Det var också underbart att bli bortbjuden och bara sitta och ta en öl och prata-all heder åt stora välplanerade fester men det viktigaste är ju att bjuda in med hjärtat först. Det lyckas Do Glatem (och naturligtvis Lady Glatem också) med. Jag skickade ett sms och tackade för en kväll jag behövde.
onsdag, februari 02, 2011
Looks (that kill?)
I brist på inspiration från mitt eget liv så deltar i roliga "Tjejsnack" igen (det var ett tag sedan). Idag pratar vi om utsidan.
1. Vid vilka tillfällen och med vad fixar du frisyren?
Det är ofta om jag ska ut som jag fixar till det. Jag använder knappt några produkter alls men funderar på att använda lite gel.
2. Hur ofta och vid vilka tillfällen använder du make up?
Till vardags så blir det bara lite svart mascara. Men ska jag ut eller vill känna mig extra snygg så blir det foundation, puder, ögonskugga, mascara och läppglans. Jag lägger hellre krut på ögonen än på munnen. Jag föredrar skuggor i grått och lila för det framhäver det gröna i mina ögon.
3. Vad går du i för kläder till vardags?
Just nu blir det jeans eller liknande byxor och tröja, eller så blir det klänning och leggings.
4. Använder du någon form av smycken, vad och när?
Jag känner mig naken utan örhängen, lite mindre på jobbet och stora till fest. Jag har ett gäng och har dessutom 4 hål i öronen utöver de medfödda (två par i varje).. Dessutom gör jag smycken själv-och av någon anledning är det roligast med örhängen. Jag har gärna halsband också, men de stora och/eller långa får vänta, för det är opraktiskt på jobbet. Av samma skäl har jag bara ringar när jag är ledig, men då är de ofta många. Armbandstjej är jag inte, med undantag för nitarmband. Jag har nästan alltid silversamycken, helt enkelt för att jag passar och trivs bättre i det.
5. Är du nöjd med ditt utseende, motivera gärna?
Jag är i det stora hela nöjd, även om jag gärna skulle ha lite smalare lår (ett livslångt komplex) men jag kommer mer och mer till slutsatsen att perfektion mest är tråkigt. Idag tänker jag mer på hälsa när jag tränar än på att fixa en supersnygg kropp. Mest nöjd är jag med mina ögon-och den lilla fåfänga detaljen att mina naglar har en väldigt snygg form.
1. Vid vilka tillfällen och med vad fixar du frisyren?
Det är ofta om jag ska ut som jag fixar till det. Jag använder knappt några produkter alls men funderar på att använda lite gel.
2. Hur ofta och vid vilka tillfällen använder du make up?
Till vardags så blir det bara lite svart mascara. Men ska jag ut eller vill känna mig extra snygg så blir det foundation, puder, ögonskugga, mascara och läppglans. Jag lägger hellre krut på ögonen än på munnen. Jag föredrar skuggor i grått och lila för det framhäver det gröna i mina ögon.
3. Vad går du i för kläder till vardags?
Just nu blir det jeans eller liknande byxor och tröja, eller så blir det klänning och leggings.
4. Använder du någon form av smycken, vad och när?
Jag känner mig naken utan örhängen, lite mindre på jobbet och stora till fest. Jag har ett gäng och har dessutom 4 hål i öronen utöver de medfödda (två par i varje).. Dessutom gör jag smycken själv-och av någon anledning är det roligast med örhängen. Jag har gärna halsband också, men de stora och/eller långa får vänta, för det är opraktiskt på jobbet. Av samma skäl har jag bara ringar när jag är ledig, men då är de ofta många. Armbandstjej är jag inte, med undantag för nitarmband. Jag har nästan alltid silversamycken, helt enkelt för att jag passar och trivs bättre i det.
5. Är du nöjd med ditt utseende, motivera gärna?
Jag är i det stora hela nöjd, även om jag gärna skulle ha lite smalare lår (ett livslångt komplex) men jag kommer mer och mer till slutsatsen att perfektion mest är tråkigt. Idag tänker jag mer på hälsa när jag tränar än på att fixa en supersnygg kropp. Mest nöjd är jag med mina ögon-och den lilla fåfänga detaljen att mina naglar har en väldigt snygg form.
lördag, januari 29, 2011
Jag ger till min kropp så att min kropp kan ge
Imorse när jag satt och drack te så plingade det till i mobilen. Det var från Blodcentralen och löd "Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient". Det kändes lite häftigt, att mitt blod kanske har räddat någon till livet. Det stämmer så bra som Dracula skriker i vrede i inledningsscenen från filmen med samma namn "Blood is life".
Tidigare i veckan så hade jag bokat in mig på ett pass på gymmet. Kände att jag egentligen inte hade lust men blod-smset fick mig att hasa mig iväg och det var riktigt skönt. Inte riktigt samma klass på body balancen som med min vanliga instruktör, men det var bra ändå. Jag är stolt över att jag sparkade latmasken i baken och tog mig dit. Det känns skönt att på allvar ha påbörjat en träningsrutin. Imorgon blir det söndagsyoga,som jag behöver för att bli en gladare och trevligare människa.
Något som däremot gör uppriktigt ont är att Historiska muséet i Kairo har plundrats av demonstranter. Enligt Egyptes Riksantikvarie (troligen en man tyngd av uppgifter redan innan detta hände) så har två faraoniska mumier förstörts.Jag har hyst drömmar om att resa till Egypten och se muséets skatter så jag blev uppriktigt sorgsen när jag läste om skadegörelsen. En liten strimma av hopp är att unga demonstranter har bildat en mänsklig kedja runt muséet och att både privatpersoner och speciella turistpoliser försöker hindra plundring. Jag inser bristen på realism i detta förslag, men jag önskar att världens övriga muséer hjälper egyptierna att bevara sina skatter. Kanske kan de förvaras i väntan på stabilitet-som jag ser det tillhör historien världen. Vi har lika stort ansvar för våra runstenar som egyptierna har för sina mumier.
Tidigare i veckan så hade jag bokat in mig på ett pass på gymmet. Kände att jag egentligen inte hade lust men blod-smset fick mig att hasa mig iväg och det var riktigt skönt. Inte riktigt samma klass på body balancen som med min vanliga instruktör, men det var bra ändå. Jag är stolt över att jag sparkade latmasken i baken och tog mig dit. Det känns skönt att på allvar ha påbörjat en träningsrutin. Imorgon blir det söndagsyoga,som jag behöver för att bli en gladare och trevligare människa.
Något som däremot gör uppriktigt ont är att Historiska muséet i Kairo har plundrats av demonstranter. Enligt Egyptes Riksantikvarie (troligen en man tyngd av uppgifter redan innan detta hände) så har två faraoniska mumier förstörts.Jag har hyst drömmar om att resa till Egypten och se muséets skatter så jag blev uppriktigt sorgsen när jag läste om skadegörelsen. En liten strimma av hopp är att unga demonstranter har bildat en mänsklig kedja runt muséet och att både privatpersoner och speciella turistpoliser försöker hindra plundring. Jag inser bristen på realism i detta förslag, men jag önskar att världens övriga muséer hjälper egyptierna att bevara sina skatter. Kanske kan de förvaras i väntan på stabilitet-som jag ser det tillhör historien världen. Vi har lika stort ansvar för våra runstenar som egyptierna har för sina mumier.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)