Mars har varit en skitmånad. Så, då var det sagt. Jag kan inte berätta detaljer, men det är rörigt och ovisst på jobbet och energierna har varit fruktansvärda. Den negativa energin och pressen som ovisshet innebär har satt sig i min nacke och mitt huvud i form av spänningshuvudvärk.
Närvaron och målet har det ju gått si och så med. Det är liksom ingen njutning att vara närvarande när du har mordiskt ont i nacken och gråter på grund av det.
I röran för att reda ut om detta är någon slags kosmiskt straff (jag som varken sprängt Alderaan eller ens retat upp en sketen Dalek) eller Universums sätt att säga att det är dags att söka sig vidare så försöker jag att resonera som Littlefinger i "Game of Thrones" "Chaos isn't a pit. Chaos is a ladder" och komma ihåg att kaosstjärnan har pilar som pekar åt alla håll men det är svårt.
Musiken blir klassisk-från Holsts planetsvit. Den passande "Mars-the bringer of war".
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
2 kommentarer:
Att orka sig ur det där med skallen någorlunda i behåll, tycker jag tillhör ett av de viktigare målen, oavsett de andra. Se det som ett mål, och känn dig stolt över allt du åstadkommer. <3
@Gollums Cave-Tack så mycket :) Det värmer att ha en klok och snäll grottvän i dessa stunder. Jag ser ljuset i tunneln, men jag ropar hej först när jag vet att det inte är ett tåg :)
Skicka en kommentar