- Personen som är på sin första konsert och börjar tokjubla över minsta rökpuff på scen innan bandet kommer.
- Personen som bara kan en av bandets låtar (den största hiten) och ropar efter den hela kvällen!
- Plöjarna-de som kommer sent, har druckit ordentligt i baren och tycker att en konsertpublik på X antal tusen är ingen ursäkt för att inte stå längst fram.
- Tjejen/tjejerna som tycker att dansa yvigt mitt i en folksamling som lajvar sardinburk är en bra idé.
- Personen som du aldrig har träffat, men börjar prata och har väldigt trevligt med och sedan aldrig träffar igen.
Har du träffat de här personligheterna? Eller har du någon annan skön konsertanekdot med roliga/galna besökare?
8 kommentarer:
Försöker mig på kommentaren igen (tror den förra inte kom med?)
Känner igen en del av dessa och vill tillägga några:
Armarna i kors snubben:
Denna kille står vid sidan av eller mer centrerat, inte för nära scenen och inte för långt bort heller.
Han står där sedan med armarna i kors genom konserten och man undrar vad han gör där?
Morsharna:
Vi känner alal till dom, och dom finns nästan alltid framme vid secen och förstör upplevelsen för oss andra som inte vill vara med på detta.
Pojk/flickvän/Paret:
Dessa står ofta ganska långt fram, tjejen först och killen bakom, sedan står dom där och håller om varandra. Come on!
Ni är på konsert, pussas och kramas samt gosa kan ni väl göra vilken annan dag i veckan som helst?
Barhängarna:
Dessa människor sitter ofta i baren eller andra närliggande sittplatser och dricker öl och snackar.
Hallå...det är en konsert och du har betalat för att sitta och dricka öl och snacka skit?
Tror jag fick med alla nu!
Jag irriterar mig på alla som ska envisas med att gå förbi precis framför en när banden spelar. Är ni där för att titta eller för att springa fram och tillbaks mellan, ja vad nu det är ni ska någonstans.
Bra där, stämmer verkligen in! Något som kanske inte hör hit men så man kan se under konserter är när något kastas ut från scenen och folk nästans slåss om att få vinna! Vissa band roar sig med att kasta ut handdukar och dylikt bara för att se publiken gå bananas över det. Rätt kul att se faktiskt. Skulle ni slåss över en handduk ?
Inget av detta har hänt mig
Men jag är nog nr 1 om det är första gången
Men jag har en 2 anektdoter.
Jag var & såg Gruppen Kebnekajse i Linköping
När "sista låten"publiken neeeeeeeeej men jag kunde inte hålla mig eftersom jag satt längst fram så råkade jag skrika ”I Helvete heller”
En av Bandmedlemmarna börjar då skratta och säga att ”vi har ju spelat Horgalåten så nära Helvetet har vi varigt”.
Men de börjar gå av scenen och nu råkar det vara så att scenutgången är nästan där jag sitter så jag går fram till Kenny och kramar honom och tackar för en grym kväll men jag frågar och de kan köra lite extra nummer”
Kenny säger” du får väl skrika att du vill ha mer” och ler
Ok tänkte jag så jag går ut och ställer mig där vid min plats och säger ”Kom igen publiken en gång till”
Sedan så såg Jag Kebnekajse i Norrköping och då hade Kenny Släppt en platta som heter Psychedelic Dream. och då säger han att han har till försäljning.
ingen säger något
jag ropar räkna med mig.
Bra dej kommer jag ihåg resten glömmer jag:)
Härliga minnen
@Grimgoth-Ja han ja. Han som står och lyssnar så koncentrerat att han glömmer att applådera=)
@Christofer-Välkommen till min blogg=) De som är ännu mer irriterande är de som går fram och ska prata med en på en bar när man helt uppenbart står och lyssnar på bandet.
@Stones-Vad värre är-de där handdukarna brukar vara vedervärdigt svettiga. Har dock skrapat av nagellacket mot Gröna Lunds asfalt i en kamp om ett plektrum.
@Reber Ali-Äntligen en kommentar från dig. Du har just inspirerat till ett nytt inlägg =)
haha! klockrent! jag känner mest för den sista punkten, hen man snackar med och kanske tar en öl efteråt tillsammans med, men som sedan försvinner ur ens liv. kan faktiskt ha riktigt svårt för såna möten, även om jag uppskattar dem helhjärtat, har lite svårt att skiljas från fina upplevelser. ;)
vill lägga till "raggaren": alltså inte någon snubbe som glider runt i amerikanare utan snubben (snubban?) som tar tillfället i akt att ragga: "hej! (det är så trångt här längst fram vid scenen) jag vet inte var jag ska ha armen så jag lägger den runt dig! (fasthållen med främmandes karls arm runt midjan, tätt tätt tätt...)
den glider lätt in på första platsen över tio-i-topp-raggningsrepliker jag hört. jag blev så paff, så förvånad, lite smått chockad, att jag helt plötsligt insåg att "här står jag och kramas" typ. ;)
@Fru Vargavinter-Jag råkade ut för det (men utan ett ord) på Sweden Rock. Vi kan säga att det märktes att den karln inte var van vid att tjejer vred av armen och väste "Släpp!"
haha! säkert samma snubbe! ;)
Skicka en kommentar