The quest begins

De senaste dagarna har jag varit nere, sliten och trött, så till den grad att mina vänner har sagt att det är olikt mig. Har också känt en släng av neofobi och att jag har varit trött på att vara trött. Har talat med vänner om detta och fick rådet att "Se det som ett äventyr. Då går det över och du kan lära dig från det". Fick också rådet att föra någon form av dagbok om det. Jag bestämde då att blogga om min resa bort från sorg och bedrövelse och till någon form av balans. Eftersom jag gillar ordet "quest" så har jag döpt de inläggen som kommer att handla om detta till just det. 
Vad handlar då min quest om?

• Att hitta balans och struktur i mitt liv, och skaffa mig långsiktigt bra vanor
• Att röra om lite i energierna och bereda plats för en positiv förändring
• Hitta tillbaka till mig själv och vem jag är och vad jag vill
• Att bearbeta sorgen.

Vad gäller den sista punkten så är den en röra av sorg, lättnad och ilska. Det finns människor i mitt liv som verkar ha glömt att jag har blodomlopp och känsloliv och har gjort mig till en symbol som kunna bära allas sorg. Mina känslor för det sammanfattas rätt bra i nedanstående citat från "Christina", en av Greta Garbos filmer.

"There is too great a burden you put on me. I have grown up in a great man's shadow. All my life I've been a symbol, a symbol of eternal changelessness, an abstraction. A human being is mortal and changeable with desires and impurities, hopes and despairs. I'm tired of being a symbol, Chancellor. I long to be a human being, this longing I cannot suppress."

Så nu börjar the quest.