Nyårsafton firades i sällskap med Alvfamiljen (supersöta Lillalven har lärt sig att säga mitt namn :-D ), med vänner till dem som jag har mött förut och ytterligare 4 nya bekantskaper. Det blev en trevlig 2,5-språkig kväll (vi hade rumäner med oss, och jag lyckades nästan lära mig säga gott nytt år på rumänska men glömde det redan 0.30). Det var lugnt och vuxet på något sätt, men det var precis vad jag behövde. Jag var den enda singeln i sällskapet, det var i övrigt par och föräldrar, men det är ett bra festsällskap i min situation. De förstår om man inte är på sitt allra mest partyglittriga humör, trots att det är nyår, och jag upplever att de inte trissar upp stämningen att "vi måste ha kul nu, vi måste ha kul nu"
Nyårsdag var sedvanligt trött och lugn. "Varför är alltid nyårsdagen så här?" frågade Alvfurstinnan sig. Jag tror att det handlar om att det är okej på något sätt, ingen förväntar sig att du gör något vettigt. Mot kvällen tog jag den långa bussresan hem och där sitter jag nu.
Då var första inlägget 2013 gjort. Kan berätta att förra året blev ett rekordår för bloggen med 223 inlägg. Jag hoppas å ena sidan att 2013 blir ett liknande år, å andra sidan hoppas jag att jag ska ha så roligt att jag inte hinner blogga. En sak vet. Som Civil War sjunger "Just as sure as Rome is falling, I'll be rising again".
2 kommentarer:
Jag hoppas också att du ska få ett roligt år Anna! Visst är det jobbigt med den där nyårshetsen - nu ska vi ha så himla roligt, just nu, och allt är slut och början och så. Kram till dig!
@Queen-Tack så mycket, jag vet att du också hade ett svårt år. Jag tror att det är den där hetsen är det som gör att högtiderna blir så jobbiga för människor. Tack och lov så har jag hittat en plats där hetsen är mindre-vi hade jättetrevligt trots att vi glömde champagnen.
Skicka en kommentar