Idag gråter biologen i mig över det som hände på Kolmården. Mina tankar går till djurvårdarens anhöriga. Jag kände henne inte men 30 år och djurälskare-det kunde ha varit jag, djurvårdare, och speciellt med vargar, var mitt drömjobb som liten. Så en tanke går till alla barn med samma drömmar som jag, som fått drömmarna naggade i kanten.
Mest är mina tankar med vargarna. Gbgmamman skriver så klokt att hur tragisk än händelsen är så har de reagerat som vargar. Det märks att hon har erfarenhet av hundar. Varg och hund är lika men skillnaden är att hunden har socialiserats med oss i tusentals år, både genetiskt (vi har valt de djur som har haft lättast att anpassa sig till oss) och socialt. Det sociala är också en viktig punkt i detta. Till skillnad från mänskliga vänskapsrelationer har en vargflock alltid en stark hierki. Med jämna mellanrum testar de sin plats i hierarkin. Vad som har hänt här lämnar jag åt mer aktiva erfarna biologer att avgöra, men som en ren privat spekulation kan jag tänka mig att något sådant har hänt här.
Gbgmamman skriver också att hon är förvånad att sådant här inte händer oftare. Jag är inte förvånad vad gäller vilda vargar, de vill ju helst slippa ha kontakt med oss, men när det gäller djurparksvargar så tycker jag inte att de fall som dokumenterats i Kolmården är så anmärkningsvärt. Har ingen erfarenhet av varg, men jag uppvuxen med hund, och människors brist på hundvett gör mig mörkrädd.
Jag lyssnade på presskonferensen, och det verkar som att Kolmårdens personal tänker långsiktigt och jag hoppas att de fortsätter handla med sunt förnuft och biologisk kunskap som ledstjärnor. Vad gäller alla oss som inte kan påverka Kolmårdens rutiner så ser jag en sak vi kan göra-se vilda djur som vilda djur, och förmänskliga inte deras beteende. Låt oss göra det som en homage till den förolyckade djurvårdaren.
Och till alla er varghatare som tänker använda detta som ett argument i vargdebatten, SKÄMS och lyssna på den här låten.
6 kommentarer:
Tack! Skriver aldrig något jag inte kan stå för, inte ens för pengar, så när man får chansen att få betalt för att skriva om något man ändå gillar så då tvekar jag inte :)
de tycker jag du ska göra, se till att det är en bra lampa bara. Jag köpte en ledspotlight på clas olsson tror jag det var, 39 kr typ och det var skit, jätteblått ljus och lös väldigt svagt. så numera ska jag satsa på lite dyrare så kanske kvaliten förbättras också :)
@Liie: Jag förstår hur du tänker i båda fallen. Jag planerar att gå ner till min el-affär. Vet att de är duktiga och seriösa. Klart att man lägger lite extra pengar på något som du ska använda varje dag i ditt hem i flera år.
Så klokt skrivet, det känns som att du sätter ord på de tankar jag inte riktigt kunnat formulera för mig själv.
Även jag har ett hjärta som klappar för djur. Visst kan jag sitta och ooh-a och säga att vargar och björnar är gulliga (allt som har päls = sött), men man kan liksom aldrig, aldrig komma ifrån att de är vilddjur. Om de gör människan skada är det inte av ondska, det är... naturen. Detsamma gäller ju de djur vi har som våra husdjur. Jag har uppfostrat min katt så gott jag kan, men vissa instinkter är helt enkelt starkare än allt annat. Bara att acceptera och förhålla sig till.
Fruktansvärt det som hände på Kolmården.
@Linn-Som du säger, naturligtvis får vi tycka att de är jättesöta. Jag tycker t.ex. att isbjörnar som leker är så söta, och de vuxna är jättefina, men under fluffiga vita pälsen finns världens största landlevande rovdjur. Det blir så lätt så att vi glömmer det och bara ser fluffet.
Katter ja-jag såg ett program om exotiska husdjursattacker, där en kvinnan blivit attackerad av sin svarta panter. Min tanke var "Jag har också en svart panter hemma, men jag har valt en storlek jag kan hantera"
Mycket bra skrivet Anna!
@Gbgmamman: Varmt tack Lotta! Jag gjorde så gott jag kunde.
Skicka en kommentar