Imaginaerum tour i Göteborg:)

Det har bara gått två dagar sedan jag såg Nightwish i Lisebergshallen, men det känns mycket längre. Förväntningarna var för mig höga redan innan konserter av fyra skäl:

1. Det är nästan år sedan sist jag såg Nightwish
2. Det är ett band som betyder väldigt mycket för mig
3. De har ett mycket bra förband, landsmännen Battle Beast
4. Kul att se Lisebergshallen, eftersom flera av mina musikaliska milstolpar har hänt där

Vi kan börja med hallen. Den påminner väldigt mycket om Hovet hemma i Stockholm ,och som alla hallar ser den större och mäktigare ut på TV. Dock måste jag ge cred till ordningsvakterna, som skötte sitt jobbet trevligt och proffsigt. Dessutom var jag där i gott sällskap. Även Do Glatem hade rest ner för konsertens skull.

Ska denna kväll sammanfattas får det bli "De coola kvinnornas kväll" Battle Beast har en fantastisk pipa i Nitte Valo (huruvida hon är släkt med Ville Valo vet jag inte) men hon har power i röster. Gillar dessutom att hon är avspänt rockig stilmässigt. Jag hade inte blivit förvånad om jag hade sett henne i publiken. Battle Beast är grymma-kolla in dem på Spotify. Jag hoppas (och tror) att de kan bli finlands nästa stora export.

Nightwish-först av allt, när det är Nightwish så vet man att man har en snygg scenshow att vänta sig. Så även här, där bilder och videomontage projicerades på en storbildsskärm bakom bandet. Det är snygga effekter och övergångar (jag vill inte avslöja för mycket, men ni som ser dem på turnén kan se fram emot både eld och gungstolar). Det känns att det är en film på gång-jag har sett teater med mindre genomtänkta scenerier.

Det är en mycket varmare känsla från bandet nu än tidigare gånger jag har sett dem. Det kändes som om hela bandet har kul, det var många leenden på scen. Jag kan inte minnas att jag har sett Tuomas stå och sjunga med i sina egna låtar. Men den riktigt glada överraskningen är att se hur bra Anette har vuxit in i rollen som frontfigur, den ängsliga känslan från förra spelningen är helt borta. Jag har aldrig sett Nightwish som ett band man går och ser för mellansnacket, men Anette är bra och riktigt charmig.

Setlisten, ja i stort sett hela "Imaginaerum", en vacker akustisk version av "Nemo", som passar Annette bättre än originalet, och "Over the hills and far away"! Jag vet att det är en cover, men den låten gjorde mig till hårdrockare en gång i tiden och jag hade gett upp att få höra den med Nightwish.

Detta inlägget blev längre än "The poet and the pendulum", men som slutord, efter denna kvällen cementerade Nightwish sin plats som mitt favoritband. Det är som att allt de gör är gjort bara för mig och min estetik, från texterna till att hela bandet är klädda i mörka juvelfärger. Och jag tror inte att någon i Lisebergshallen saknade Tarja denna kväll.