Det kommer att ta lite tid att bearbeta torsdagen. För att mota bort lite av det och samtidigt hålla mitt nyårslöfte-att hänga mer med vänner-så har jag haft en social aktivitet varje dag i helgen. På fredagen gick jag ut med några vänner för att fira en födelsedag. Det gjorde mig otroligt gott att sitta på en pub, lååångt in i ett valv, dricka några av de godaste öl jag har druckit och prata diverse saker. Vi drog vidare till en nattklubb och sorry, men dansa är inte min grej (undantag orientalisk dans, queertango och haka). Så runt midnatt hasade jag hem i kylan.
Lördagen spenderade jag hemma hos Hagbard med "Game of Thrones". Älskar den serien. Allt från karaktärerna till miljöerna. För mig som ljusälskare (eller "ljusmästare" som jag blev kallad idag) är den rena pornografin. Håller en tumme för den och speciellt för Peter Dinklage på Golden Globe ikväll. Det var otroligt skönt efter att ha ränt runt ute-att bara umgås två stycken i lugn hemmamiljö.
Idag firade jag Padawans 17-årsdag. Mycket trevligt som alltid hemma hos Sisu. Jag har hittat ett avslappnat läge i sociala sammanhang som jag inte kan minnas att jag har haft någon gång. Jag och Sisu har preliminärbokat ett träningspass på fredag. Ska bli kul-hon är grym att träna med och jag behöver nystart på gymmet.
Det här inlägget har gått i en ljus, positiv ton men det går upp och ner just nu. Tror som jag sade tidigare att jag är inne i en process av bearbetning. Att hitta någon annan kille som får mitt ärrade hårdrockshjärta att klappa lite extra känns helt omöjligt just nu. Så nu är jag nyfiken på hur du som läsare har gjort för att komma över hjärtesorg. Hur glömde du honom/henne? Alla tips som inte inkluderar kaninkokning eller andra lagbrott är välkomna.
Jag lämnar er och denna vecka med en lite mini-musikal som jag kan känna släktskap med.
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
2 kommentarer:
Hur man går vidare skiljer sig nog radikalt från person till person. Jag har lärt mig att det finns inga rätta svar på den frågan, finns bara lösningar som fungerar för varje enskild vid varje enskilt tillfälle.
Ett 2 1/2 år förhållande tog slut för mig för snart 8 år sedan. Då valde jag mer eller mindre att försöka hitta mig själv under en längre period. Efter två år träffade jag någon ny, men tiden själv hade ändå inte hjälpt mig att få den nya relationen att fungera, så efter ca 2 år gick även den relationen till ända.
Redan efter 6 veckor träffade jag min nuvarande tjej, och var har snart varit med varandra i 4 år. Jag hade ingen "hitta mig själv period" där emellan. Jag insåg att jag lär nog aldrig finna mig själv fullt ut i min ensamhet. En vis person sa till mig att vi som indivder lär utvecklas bäst när vi är i relationer. Ensamma är det lätt att bilda sig uppfattningen att man är bättre än vad man är. I relationer testats vi på daglig basis, vilket tvingar oss att utvecklas på ett eller annat sätt.
Wow, det blev en massa babbel här, sorry ;-)
@Jesper: Tack för ett genomtänkt och klyschfritt svar-speciellt det sistnämnda är sällsynt i min situation:)
Jag hörde en gång att det är i mötena vi blir människor. Det tror jag mycket på-så jag håller både med dig och inte med mig. Jag tror att vi utvecklas i relationer-men jag tror inte att det måste vara romantiska relationer.
Återigen tack:)
Skicka en kommentar