Sweden Rock del 1-Heeding the call

Nu har det gått en vecka sedan den grymma festivalupplevelsen så här kommer min berättelse om min första Sweden Rock Festival.

Dag 1

Det var en brutal arla morgonstund. Det är så att jag tror att mina katter var lite glada att jag åkte när jag for runt som en furie i lägenheten och ryckte åt mig allt. Orutinerad besökare som jag är hade jag packat för tungt och det var ett elände att släpa på. Rena befrielsen när den glada reseledaren dök upp och jag fick kasta in min bag i festivalbussen. Det var en ganska skön resa ner-sång och headbanging men inte alltför vilt röjande. Tack vare vår busschaufför (som förövrigt konstaterade att festivalbesökare tar med sig mer på 4-5 dagar än vad han gör för 2 månader i Thailand). Det var en mycket speciell känsla när bussen kör in i Norje och Sweden Rock-flaggorna vajar i vinden.

Efter en stunds förirring hur man hittar campingen och en samåkningstur med fyrhjulingstaxi så hittade jag campingen där jag blev sittande och då min vän Steele (öven känd som handen i biomörkret upp) i sällskap med sina vänner J, hans fru J2 och S. Under stor munterhet slog vi upp tältet-jag, Steele och S hade aldrig slagit upp tält förr men vi lyckades bra så man skulle kunna säga att tre blåbär triumferade-och resten av kvällen ägnades åt att ta en öl och lära känna varandra.

I nästa del blir det band, barn och festivalmood.