Sandra Hila skriver på Munkakvarn om att det är dags att män och grabbar reser sig upp och säger att det inte är okej att knivhugga en sexåring (visserligen en jämnårig som använde med en matkniv, men det är lika fel ändå). Jag kan inte annat än hålla med. I min enfald trodde jag att idén att dela in saker i "tjejigt" och "killigt" var något som man slutade med när man började mellanstadiet, och det är alltid lika tråkigt att ha fel. Visst slinker det ur mig en del generaliserande kommentarer men det finns också bevis på motsatsen, inte minst inom min egen subkultur. Jag drar några exempel:
- Simultankapacitet är något män inte har (Säg det till Tuomas Holopainen, som flera gånger lyckats att trassla loss håroch/eller halssmycken ur keyboarden, udner pågående konsert)
- Clas Ohlsson sägs vara ett "gubbdagis", men de största Clas Ohlsson-fans jag känner är kvinnor.
- Jag känner fler killar som gillar rosa än tjejer som gör det
- Och titta er omkring-något mindre könsstereotypt och samtidigt manligt som gothare och glamrockare får ni leta efter
Som Bonnie Tyler sjunger i det andra klippet "A heart is a heart and we do what we can"
4 kommentarer:
Alltså, glammare må se ut som kvinnor. Men deras kvinnosyn här hemma på 1800-talet med Billy Butt. Så det så 8)
Käre Fredrik, jag kan hålla med om att det finns flera kända glamrockare (ingen nämnd, ingen glömd) som har gjort saker jag inte inte önskar någon kvinna att drabbas av, men lika lite som vi bör generalisera över könen bör vi väl generalisera över subkulturer eller hur? Känner för få glamrockare för att kunna säga något om "glamrockaren på gatan". Känner du någon är han välkommen hit, jag är inte debatträdd.
Jag vet inte vem det skulle vara. Jag vill inte lämna ut folk som "finns" oavsett om de lever eller inte.
Kvinnosynen som man serveras av typ Artch och Manowar är över gränsen till vidrig. Å andra sidan lyssnar jag på en massa artister med märkliga åsikter. generaliseringen att rockers har märklig kvinnosyn har nog något korn av sanning.
Med det sagt så finns ju nördar som jag. 8) Motstånd och motvikt finns. Det är bara det att ibland känner jag mig ganska ensam. Typ 8)
ot: den bästa festen har både låtar av Stryper OCH Deicide. 8)
Skål!
Fredrik: Vilket korn av sanning menar du? Jag känner inte riktigt igen det. Faktum är att de flesta rockers jag har träffat har varit av den trevligare sorten. Sedan finns det ju såklart rötägg på alla fronter. Dem kommer man inte ifrån i någon subkultur eller på någon arena i samhället.
Anna: Håller med och det där med clas ohlsson är så sant. Där kan jag gå en hel dag och shoppa loss =)
Skicka en kommentar