Brukar ofta skoja om att jag har två personligheter-realisten och eskapisten (även kallad rockbruden eller drömmaren). Realisten är den sidan av mig som ser till att jag kommer till jobbet i tid och betalar räkningar. Eskapisten är den sidan som gör att jag ligger i långa ylang-doftande bad och tänder 25 stearinljus på kvällen. Rubriken kommer av att jag igår tackade nej till att köpa ett akvarium på 600 liter-till "fett kompispris". Eskapisten såg mina drömfiskar fladdra förbi en efter en, men när realisten insåg att det skulle innebära tokmycket jobb på en knapp vecka (pga personliga omständigheter hos säljaren), och att det som skulle bli en energikick mycket väl kan utvecklas till en energitjuv, valde jag att bita i det sura äpplet och tacka nej.
Det är kul att ha en hårdrocksblogg, men när sådana här artiklar om att favoritband kraschar hotellrum kommer blir det riktigt intressant för det är en utmaning att skriva om det. Det här är inget nytt för oss som vet lite mer om Hammerfall än att Joacim Cans varit med i "Körslaget", och det måste ha varit väldigt tråkigt på redaktionen. Det är ju inte när sådana artiklar skrivs som man är stoltast över att vara Hammerfall-fan, men det är ingenting som kommer påverka mina känslor för deras musik-och trots sådana här eskapader så är de riktigt hyggliga. Skilja på sak och person är ett gammalt fint synsätt vi skulle behöva mer av. Jag förkastar handlingen men jag förkastar inte Hammerfall. Tycker dessutom Hammerfall blir "damned if they do, damned if they don't" i Nunstedts krönika. Först får de skäll för att göra "o-metal" saker. När de sedan går och gör något av det mest stereotypt metal man kan göra, så är de omogna.
Masa91 uppmuntrar Expressen till mer humor. Jag instämmer och vill också upplysa Nunstedt om en liten detalj-recensentvärlden är cred-rädd, metalvärlden struntar i credden.
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
9 kommentarer:
Kunde inte sagt det bättre själv. :-)
Äsch vad är väl ett hotellrum, det där har ju de flesta band gjort ;) Gick värre till på 80 talet haha.
Så typiskt dagstidningar att ens ta upp det som en nyhet..
Realisten ska man lyssna på ibland... men det känns alltid trist just då men efter ett tag är man oftast rätt nöjd med sitt beslut. Annars kan man ju oftast 'ångra' sig = )
Ang Hammerfall så håller jag med dig...spelar ingen roll vad/hur som görs så ska det gnällas på vissa.
Tycker att det var ett bra beslut om det kanske skulle bli en energitjuv! När det gäller Hammerfall så får man ju ändå vara nöjd över att tv:n inte åkte ut genom förnstret och ner på gatan där det fanns en massa folk. Och varför skulle det påverka ens syn på bandet? Musiken är ju fortfarande densamma och bra. :)
Jag känner verkligen igen mig i realisten och eskapisten, med enda avvikelsen att min eskapist är en synthbrud... :)
Jag tycker att det är för jäkla svagt att Hammerfall just slår sönder Hotel Fürstenhof, som är Wiens musikervänligaste hotell, och dessutom ägs av en familj, som är starkt engagerade i kampen för tolerans mot alla former av diskriminering.
Om en sådan här handling träffar ett stort hotell ur någon kedja, gör det ägarna inte ont, men i fallet Fürstenhof, där allting bär familjens prägling, tycker jag att det är speciellt ruttet. Jag hoppas att Hammerfall och deras management har förstånd nog att betala samtliga reparationskostnader.
Lennart Widén (Stamkund i hotellet)
Lennart Widén: Om du läst artiklarna skulle du ha sett att Hammerfall står för samtliga kostnader (det blir de medlemmar som ställt till det som betalar ur egen ficka)
I artikeln står att bandet fick böta, men inget om att de ersatt skadorna!
Lennart Widén
Lennart: Jag vet bara hur de gjort i tidigare fall-och där har de betalat för det.
Skicka en kommentar