Jul-epilog

Så var den första mellandagen här. För många så betyder detta den sista ansträngande måndagen för året men för mig är det en nedvarvningsdag. Jag jobbade nämligen juldagen och annandagen-tufft men extrapengarna kommer det att bli något kul av. Jag säger ingenting än så länge ;)

Julen firades hos min faster med familj. Det var lite speciellt eftersom det var första julen på 7 år som min pappa och jag firade tillsammans i Stockholm. Det kändes skönt. Vi kör inte klackarna i taket-men när det blir trevlig stämning oc ljudnivån letar sig gärna dit. Sötaste citatet måste vara min 10-åriga kusin som höll på att försäga sig när hennes och syrrans julklapp till mig skulle delas ut men finner sig och räddar ansiktet sista stund. "Oh det är....bra paket!" Det var ett bra paket-med en temugg och ett litet fat att lägga silen på (kalas för mig som har ovanan att ställa den i diverse glas med oreda som följd). Överhuvudtaget så passade mina klappar mig bra. Jag fick:

• Boken "Mer hårdrock: smink, läder och headbanging" (det lilla jag har läst är underbart. Melker Becker och Mattias Lindeblad är grymma i textform)
• tvål
• duschcreme och handcreme med granatäpple (weleda)
• en handduk
• presentkort
• te bl.a. kusmite i fin burk
• pengar av min pappa att avsluta projekt med
• Ett mine-glas så nu är samlingen av de svarta kvar

Jag tolkar den generösa listan som att jag varit snäll i år. Jag är dock gladast för att mina julklappar gick hem hos alla och att rimmen uppskattades.

Det är härligt med julafton men det är en utmaning för sinnena med allt tjo, tjim och njutningar så det är lite skönt att få pusta i mellandagarna.

God Jul

Det är kallt som sjutton ute men det är så vackert. Riktigt "Nightwish-väder"=perfekt väder för finsk symfonisk metal. Jag har dessutom efter flera års letande hittat en täckkjol och det är skönt. Lite snyggare stil än täckbyxor och sju resor bättre när du har kjol eller klänning.

Det är dags för att önska mina läsare en god jul och jag gör det med de artister som skulle få avsluta om jag skapade en julkonsert. Två, på olika sätt inspirerande män. I min julkonsert hade de framfört denna låt som duett-här får ni njuta av dem en och en.
Ljudet av ett hårdrockshjärta ger er-Joacim Cans och Rickard Söderberg.
God Jul och glöm inte att skåla för Lemmy imorgon!

Julracet på allvar

Nu är det dags för att köra det sista jul-racet. Jag har slagit in alla paket utom ett och påbörjat fixandet med julmaten (jag bidrar med bröd och granatäppelsallad till julbordet, och fixar alternativ eftersom jag inte äter kött). Ni hittar det i min matblogg. Har också firat vintersolståndet med att gjuta två ljus att använda till vardags. Nu blir det fullt ös fram till julafton. Men det är ett kul ös.

Årets enda glögg

Det har av randiga och rutiga skäl inte blivit av att bjuda in vänner och fränder till glögg men idag så tog jag mig i kragen och bjöd in en nyinflyttad vän-han har just lämnat Trollhättan för Stockholm. Det var över två år sedan jag träffade honom öga mot öga så det var roligt att ta upp kontakten igen. Han lyckades med konsten att somna på bussen så jag skrattade ganska gott när jag ledde honom rätt via mobilen.  Men det blev bra iallafall.När han dragit vidare så kände jag julefriden komma över mig-det kommer att gå bra att klara av den här julveckan-och mina nyårsplaner har gått från ingen aning till två potentiella.

Through the snow

Så har ännu en helg gått. En värmande och positiv sådan. Kroppen har nästan helt återhämtat sig från den förkylningen som lett till bloggtystnad. Igår kom bio-killen från oktober på besök och vi hade filmkväll. Ni får fortfarande inte veta mycket för det är för tidigt men jag kan säga att det känns varmt och spännande. Det första youtube-klippt får vara med just för att det fångar den varma känslan som jag har i kroppen-och för att den handlar om att kämpa på inför vintern.

Ingen har väl kunnat undgå att Sverige blivit lite mörkare när terrorn drog in-Alice summerar nyhetshelgen bra här. Jag vill dörför sända lite ljus i form av "Silent night" och med den hoppas på att detta inte blir vanligt förekommande (att det aldrig händer igen tror jag tyvärr inte) och hoppas att den också påminner om att det finns många goda människor i världen-de syns bara dåligt ibland.

Ur ett metalperspektiv undrar jag hur Sabaton känner sig idag. De har ju tidigare skrivit låten "In the name of God" som ju handlar just om detta ämne.

Verkligheten slår tillbaka

Kryssningen var grym helt enkelt. Inte nog med att jag fick se Sabaton göra en kanonspelning och höra låtar som "Wolfpack", "7734" "Back in control", "White death" och "Aces in exile" live för första gången (gillade dessutom deras upplägg att låta fansen skapa setlisten genom att välja en låt av två i olika par) utan jag var där i sällskap med massor av grymma polare och vänner. Det är så skönt att få släppa vardagen totalt. Såg också bandet Raubtier för första gången men det vet jag inte riktigt om det är min likör-måste nog lyssna in mig mer. SÅg Nocturnal Rites för tredje gången-och jag har fortfarande inte riktigt fastnat för dem.

Det enda pysslet med hårdrockskryssningar är allt roligt som man vill hinna med på 23 timmar-äta gott, festa med vänner i hytten och se så många band som möjligt. Det är bara att öva antar jag ;)

På lördagen gjorde jag något som jag aldrig har gjort tidigare-jag gick ut och sjöng karaoke efter jobbet. Kanske inte det mest ideala när man är kryssningstrött men vad gör man inte i underbara sällskap Do ch Lady Glatem och Midnight Laundry girl som gästade från sin hemstad. Do och Lady Glatem var snälla och lånade ut en sovplats så att jag kunde åka hem med dem och det blev en skön natt och morgon. Lady Glatem skulle ut samtidigt som jag och vi gjorde sällskap-det är en skön tjej som är värd att ta tid att lära känna.

Tyvärr har verkligheten idag bitit tillbaks efter helgens dusch av positiv energi i form av en förkylning men kriget är i full gång. Det besvärliga är att min kropp är trött och krasslig men jag har en liten envis röst som skriker "men jag vill! men jag vill! men jag vill!" Nu blir det tidigt i säng så att jag kan läkas.

Finlands Självständighetsdag

Hade ruskigt roligt på kryssningen men jag är fortfarande för trött för att skriva. Men inte kan jag, med min musiksmak, glömma bort att uppmärksamma att det är Finlands självständighetsdag idag. SÅ jag låter Tony Kakko framföra nationalsången.

Sabaton-kryssning

Imorgon är det dags-Sabatonkryssen. Väskan är packad (bortsett från det jag behöver imorgon bitti) så då ger jag mig iväg tillsammans med polare och vänner. Jag tror det är precis vad som behövs-lite avbrott från vardagen. Mer om detta när jag återvänder-då¨hoppas jag att jag har fått höra både "Midway" och "Wolfpack"grabbarna får ju bjuda på sina marina låtar till sjöss.

Konsertdöd

Läste att en man avlidit i samband med en Motörhead-konsert. En annan konsertbesökare försökte tända eld på mannens väns hår. Efter konserten hade slagsmål utbrutit och det var i sviterna efter detta som mannen avled.

Jag beklagar dödsfallet och hoppas att de som startade det hela genom att försöka tända eld på någons hår tänker efter och förstår hur ofattbart korkat det de gjorde är. Jag har aldrig varit med om något liknande under de konserter jag har varit på men själviskt och korkat beteende har jag stött på. Jag vet att man blir till mans lite galen på en konsert (oavsett om man druckit eller inte) men jag tycker aldrig att man får glömma bort hänsynen till sina metalbröder och systrar. Det är också mitt främsta argument mot moshpits-det är så lätt att någon som inte vill bli inblandad blir inblandad. För att inte låta som en hårdrockens egen gnällmoster så kan jag säga att jag bara minns tre riktigt irriterande incidenter under en konsert: en finsk dam som lutade sig bakom medan hon pratade och nästan mosade bakomvarande barn på Lordi, en tjej som dansade mitt i trängseln (och slängde sig bakåt) på Europe och en kille som trodde att att han skulle innan mellan mig och Vapensyster på Hammerfall och Sabaton (det hade möjligen gått att få in en linjal mellan oss med skohorn).  Men de bleknar mot alla sköna typer som jag har träffat-eller som när Sober headbangade rakt in i en tjej på Dimmu Borgir och både han, hon och jag skrattade efteråt. Så ska det gå till!

Julefriden invigd

Idag har jag arbetat och storhandlat. Efter jobbet så tog julpysslet vid och det blev dags att fixa till det. Nu är ljusstaken (min vackra glasgran) framtagen med fyra räfflade ljus i offwhite. Tyvärr har min adventsstjärna gått sönder så en ny skönhet behöver inhandlas. Det lutar åt en från Indiska. Kan ändå med glädje förklara julefriden 2010 invigd då årets första glögg avnjutits (recept har ni här). Jag bjuder på en av mina favoritlåtar till jul "Little drummer boy" med en av mina favoritvokalister, Tony Kakko.

Vinterförberedelse

Fredag, ledig dag och jag har börjat förbereda mig för en kall vinter. Började på Lush där jag rustade mig från topp till tå-från schampo och balsam till fotcreme med värmande kryddor (min mormor säger att den doftar som pepparkaksdeg). Köpte också Angel's delight-tvålen som hör till julen för mig. Har också köpt min första julklapp, manschetter för blockljus på Indiska och nya sköna tofflor-håll i hatten, vita tofflor! Passade också på att hälsa på mormor och hjälpa henne att sätta upp sin julstjärna. Så nu har jag spritt lite julglädje. Har dock fortfarande inte hittat någon bordsstjärna till mig själv, tvekar mellan vit och röd, men årets adventsljus blir vita eller offwhite och räfflade. Så nu vet ni.

Jobbar kommande helg men arbetar på att hitta lite julefrid. Jag återkommer på söndag med adventsmys.

Adventssug

Den här hösten/vintern har jag haft större jullängtan än vanligt. Varför kan jag inte svara på. Det var nära att jag fick jobba julafton så det kanske är känslan av att få tillbaka något som nästan gick förlorat. Jag tror också att det beror på att det är första gången på nästan tio år som jag och min pappa kommer att fira jul tillsammans i Stockholm. En tredje förklaring är att jag har insett att jag behöver bli bättre på att ta det lugnt och ta tillvara lugn, positiv energi. Att göra julfint hemma och att njuta av julens alla dofter, smaker och ljud kommer säkert att hjälpa mig där.

Jag är riktigt sugen på advent så på söndag efter jobbet tänker jag tända min adventsstjärna och adventsstakens levande ljus och dricka lite glögg samt ta fram julskivorna och min jullista på Spotify. Julen börjar då och pågår till tjugondag knut-så julrush känns lite onödigt.
Väl mött!

Det blir aldrig som man tänkt sig...utan bättre

Jag hade planerat i början av veckan att denna helg skulle en bli lugn och skön hälsohelg. Så blev det inte. På lördagen drog jag och Nystan ut på karaoke-Do och Lady Glatem slöt också upp. Det var dock någonting som inte kändes helt rätt på karaoken. Det var inte mitt sällskap (de är alltid grymma), det var inte karaokevärden (för han är proffsig och trevlig) utan det var nog folket som var där. Berusade gäng (vi snackar "slips runt huvudet"-nivå...bokstavligen) gör sällan underverk. Det är första gången som jag har fått en ursäkt av värden att vi inte har hunnit sjunga. Jag kommer dock att komma åter.

Söndagen blev annorlunda. Först yoga, min nya härliga rutin söndags-yoga. Jag gillar verkligen instruktören och tiden är perfekt. Som underbara instruktör-Sofia sade "Hoppas att ni har fått energi inför kommande vecka". För är det just det-att samla energi inför veckan och lägga den vecka som har varit till vila. När jag kommit hem ringde Alvfurstinnan och hörde om jag ville hänga med till IKEA när hon ändå var i krokarna. Jag hakade på och passade på att kolla in väggdekor till köket (tvekar mellan två blomrankor-det kommer säkert ett inlägg om det). Efter att vi kånkat ut två ramar så hämtade vi upp Alvfursten och hans brorsa och åkte ut till dem. Sedan följde en kväll hemma med improviserad matlagning, fuskdrickande av must (jag dricker inte julmust innan första advent men för ALvfursteparet gör jag ett undantag) och musiktips. Alvfursten ingår ju, tillsammans Do Glatem och Sober, i min heliga treenighet vad gäller musikupptäckter. Jag ringer dem och dem och så får jag tips-de kompletterar varandra perfekt. Idag blev det svenska bandet Dionysus underbara ballad "Forever more". Det var också första gången jag gick hem ackompanjerad av ett skrattanfall.

Hammerfall i studion

Hammerfall går in i studion igen vilket Chief Rebel Angel bloggar om. Till skillnad från sistnämnde bloggare har inte jag någon ambivalent inställning, Hammerfall är ett av mina svenska favoritband  och råkar husera en av mina husgudar, Joacim Cans. Tydligen så kommer musiken att bli tyngre och mindre rakt på, enligt gitarristen och låtskrivaren Oscar Dronjak, men fortsätta att vara heavy metal. Jag hoppas på att det blir fler låtar i stil med "At the end of the rainbow" och "Crimson Thunder" (tungt och skönt) och färre av typen "Carved in stone" och "Hammerfall" (ja jag är ledsen, men låten Hammerfall är sannerligen inget mästerverk).
De tänker också byta procenten från tyske Charlie Bauerfeind till James Michael, med akter som Mötley Crue och Meat Loaf på meritlistan. Båda sidor är mycket spända på projektet och Cans hoppas på att James ska kunna lyfta honom några pinnhål sångmässigt.

Personligen så ska det bli kul att se vad ny producent kan göra. Hammerfall är ett band med hög lägstanivå men jag hoppas att det blir färre dussinspår på nya albumet jämfört med "No Sacrifice, No victory". Hur det ska gå att lyfta Cans sångmässigt vet jag inte-men han kan sjunga betydligt mer mångsidigt än han gör-sök på "Körslaget" på youtube eller köp ännu hellre hans soloplatta "Beyond the gates". Detta ska bli mycket intressant.

För er som tycker att det blev mycket Hammerfall och lite CrimsonAnna, jag kommer snart tillbaka med ett mer personligt inlägg.

Ännu en helg i högt tempo

Andra sociala helgen i följd (förra veckan var jag på konsert med Braccium Tengil och på vackert samhain-firande hos en livsklok vän). Den här helgen tog jag hem DO och Lady Glatem på lördagen. Bjöd på potatisgryta med spenat och vanilj (receptet finns i min matblogg) och amerikansk limepaj till efterrätt (receptet kommer i min matblogg). Det var mycket trevligt även om det var ovant att umgås med dem i hemmiljö-men det tänker jag göra till en vana :)

På söndag hälsade jag på mormor och vi besökte kyrkogården i sällskap med släktingar från Malmö på besök. Det var skönt att besöka kyrkogården igen-den är mycket vacker. Tände ett ljus för mamma och ett för morfar.

Helgens besök har dessutom fått mig att ta tag i mitt hem-det var välbehövligt. Jag hoppas att detta ordningsryck håller i sig-för det är superskönt. Har två dukar i frysen att ta itu med-det kom lite stearin på dem men det går att ta itu med med hjälp av ett strykjärn, hushållspapper och envishet.

Blogging my blessings

Vådan av att ha hormonstormar i kroppen (samma visa varje månad) är att jag har väldigt lätt att köra i diket mentalt så fort minsta störning dyker upp. Så går det ju inte att hålla på. Feng Shui säger att "where intention goes, energy flows". Därför kommer här ett blogginlägg om saker jag är tacksam för:

• Om ett och ett halvt dygn sitter två sköna människor och dricker te hos mig
• Vilket leder mig in på att mina teförråd är välfyllda.
• Jag har lyckats hålla mig frisk och rida ut de få krämpor som dykt upp
• Jag fick till håret igår och det känns skönt
• Djuren är friska
• Senaste Sweden Rock Magazine kom just i brevlådan och handlar bland annat om en av historiens snyggaste skivomslag "Black Rose" Thin Lizzy
• Långt mysigt telefonsamtal igår
• Hittade fin frukt till middagen
• JAg rensade garderoben och jag har det bättre med kläder och jag trodde/kände
• De krassliga vänner som jag skrev om tidigare piggar på sig.

Vote for love

Fick veta i förrgår att min favorittenor och inspirationskälla Rickard Söderberg blivit misshandlad av två 65-åriga män (jag som trodde att man blev klokare med åren) på sin väg till en repetition på Malmö Opera. Bakgrunden är hans kamp för HBT-personers rättigheter, framför allt denna insändare. Det vackra i den här sorgliga är historien är att Rickard inte låter sig slås ner eller tystas, utan bara tänker bli ännu mer högljudd. Han är heller inte hämndlysten utan uppmanar oss istället att vara extra kärleksfulla. Läs också vad Morrica skriver om det, hon är mycket klok.

Jag vill hylla Rickards mod med två videos, olika men de handlar om samma sak och de kompletterar varandra perfekt. Den översta är gjord av en annan inspirationskälla, Wendy Pini, skapare av "Elfquest" och "The masque of the red death" (karaktärerna i videon kommer därifrån). Jag älskar de verken för de handlar om vad som händer i en värld där man har en friare syn på både kärlek och sexualitet. Den andra är Tiamats klassiker "Vote for love".

Genug!

För er som inte kan tyska betyder rubriken "Nog". Jag skriver det för att det har varit så mycket krasslighet bland vänner och fränder. Är det inte luftvägsinfektioner och ryggont, så är det stukade tår och trafik-incidenter (lugn, alla, den drabbade är ok och vidtar i skrivande stund åtgärder). men det får ju räcka nu. Därför får det bli riktigt brutal musik-"down with the sickness" av Disturbed, på förslag av Vapensyster.
God bättring till er alla!

Living after midnight...

...är inte bara en Judas Priest-låt, utan också anledningen till att det att jag var ganska trött i slutet av veckan. Två dagar med roligheter och en dag med kvällsjobb+ arbete i helgen. Jag kommer att förskona er från jobbet och fokusera på roligheterna, det är de som gör livet värt att leva, eller ur.

• Tisdag-Dimmu Borgir på Klubben, flyttat från Arenan (gjorde mig ingenting, jag gillar Klubben bättre). Var där i sällskap med Sober och hans vänner. Det var grymt att få se Sober i sitt rätta element (han är i grund en black metal-kille och jag är en power-tjej) och grymt att ha en veteran med sig på sin första bm-spelning. Jag gillade första förbandet Sagh (ganska skön, rakt på metal), medan andra bandet Enslaved var rena sömnpillret. Säkert okej att softa til hemma, men kick inför Dimmu-nejtack. Men huvudbandet levererade. Jag gillar musik som bygger stämning och det gör det. Är ju rätt grön men det behövs inte så mycket kunskap-bara att låta sig ryckas med. Det blir dock lite kombination mellan det mörka i musiken och scenkläderna och norskan i mellansnacket (uttrycket "skikkelig headbanging" ska jag bära med mig till evigheten). Fick sällskap med Tatueringsmoder och vår vän Bladspenat på vägen hem. Trevligt-speciellt eftersom hon kommer att flytta till Holland ett par månader. Det var kul.
• Onsdag-bio med mannen från i lördags Vi såg "Inception"-en grymt bra film. Bra skådisar (Speciellt Joseph Gordon-Levitt och Ken Watanabe) och den lyckas bära sitt intressanta tema genom hela filmen. Ronny Svensson kan man lita på. Dock, det är första gången jag har så här svårt att hålla tyst i en bio-salong. Vi pladdrade tills förtexterna började rulla, och höll hand under större delen av filmen. Lite tidigt att säga något men det känns bra.

Anade jag det inte?

Tisdagar har för mig varit den sämsta veckodagen sedan jag gick i gymnasiet-långa dagar med tre timmars laboration utan paus. Nu finns det tydligen studier som håller med mig.På måndagar är vi fortfarande glada efter helgen. Låt oss därför lista skäl att vara vissna idag:

• Lordis trummis Kita har fått foten. Anledningen är att han vill uppträda med ett sidoprojekt utan mask och har avslöjat sin sanna identitet. Det är lite trist eftersom han är rätt skön på scen men jag förstår bandet. Jag har alltid hyllat Lordi för att de behåller illusionen (all kultur handlar om att bygga upp en illusion) och för att de låter sina medlemmar behålla kostymerna när de slutar-därför stöder jag deras beslut.
• Jag har en förkylning och min röst, framförallt sångrösten är inte densamma. De höga tonerna finns inte där. Och jag ska på konsert ikväll.

Låt oss nu gå igenom orsaker att vara glad.

• Ikväll ska jag på Dimmu Borgir, mitt livs första black metalspelning. Ingenting kommer att hindra mig. Jag kanske inte kan skrika som en "banshee" men hornen kommer vara höjda, nacken kommer svingas och jag litar på att mitt sällskap Sober growlar så det räcker för oss båda.
• Jag ska på bio imorgon med killen från i lördags.
• Eko-lådan kom idag med grön härlighet som broccoli och grönkål.
• Jag har investerat i en tvål som doftar vildros-svanenmärkt. Vardagslyx i fattigmånaden
• Har hittat flera par försvunna örhängen de här dagarna.

Slutsats: Det må bara veckans värsta dag men det hindrar inte mig från att njuta av rocktober.

Fullspäckad lördag

Igår blev en dag då jag var på benen hela dagen och det kändes väldigt bra. Det började med lunch. Min äldsta faster (tillika gudmor) fyller nämligen 50 (idag, HURRA HURRA HURRA). Till vardags bor hon i den sörmländska vildmarken med kärleken, tre hundar och åtta katter, men nu skulle de åka på mini-semester till Riga så då passade de på att äta lunch med familjen. Kul att se dem igen.

 Jag fick skjuts in till stan (min pappa skjutsade resenärerna) för jag hade en fika inbokad med en ny mycket trevlig bekantskap. Till min stora glädje var mitt favoritfik Hurry Curry öppet (Love Love Love it). Ställen där du får stooora temuggar för 25 spänn är min vän. Sällskapet var dessutom mycket trevligt och lättpratat-vi gled över allt från silverte till satanism. Fikat blev till middag och eftersom jag avskyr att välja mellan mina kretsar så frågade jag helt enkelt om han ville hänga med på karaoken jag hade inbokad i sällskap med bl.a.  Nystan, Do och Sedo Glatem. Det ville han och det var kul som vanligt, även om den sena ankomsten gjorde att jag inte hann så mycket som jag inte hade velat. Det hinner jag i och för sig aldrig. Efter hela 10 timmar tillsammans sade vi hejdå på stationen men vi kommer att mötas igen.

Dagens video framfördes av Do Glatem med den äran-och jag blev förälskad vid första lyssningen-detta är hädanefter mitt ledmotiv vad gäller relationer (bortsett från att jag är straight (from the heart)).

Hårdrockshjärta i bruk

Imorse var Melker Becker och Mattias Lindeblad med i "Efter Tio" för att prata om "Mer Hårdrock-smink, läder och headbanging". Som alltid var de utmärkta representanter för hårdrocken. Jag blir så imponerad att de gång på gång kan sitta och bemöta gamla fördomar från tiden när jag gick i låg- och mellanstadiet med humor, distans och värdighet.  Här kan du senare gå in och kika.

Idag är det två metalbröder som ligger lite extra nära hårdrockshjärtat. Det ena är en vän som hamnat i mer trubbel och elände än han förtjänar, och den andre är Sabatons sångare Joakim Brodén, som idag fyller 30 år. Som hyllning och styrka till båda spelar jag Sabatons "Swedish pagans" (den passar min vän så bra). Ni som vill läsa mer om Sabaton (och höra låten igen ;D) kan gå in hos MrMasa

Fredagslugnet

Avblås skallgångskedjan, kära bloggläsare, jag är inte försvunnen. Har bara jobbat mycket kväll enligt nya schemat, och omställningen, i kombination med att ha en sprängande spänningshuvudvärk hela veckan, gör inte direkt under för skrivarlusten. För att lägga arbetsveckan bakom mig har jag nu fixat den bästa sortens höstmys: har släckt lamporna, tänt ljus både på väggen och på mitt ljusbord (just nu med lyktor och ljus i höstfärger), bryggt rött ekologiskt vaniljte och njuter av Anton Berghs fairtrade-choklad. Vardagslycka och wellness i vacker form.

Tefrossa, en kul tebutik på nätet, har just nu hösttävling som av en slump passar perfekt. Vill du fixa eget höstmys kan du också vara med. När jag läser så kan jag säga att jag kommer att ha ruggig valångest om jag vinner, vilket te ska jag välja?

Klädbytardag

Igår var jag på klädbytardag i Vällingby C. Det var en positiv upplevelse. Även om det var lite julhandelsfeeling och klädbytarna blev som tokiga (jisses vilken fart en del satte) så var det ändå en vänlig stämning. Jag kom dit med sex blandade plagg som jag inte använder av olika skäl och då känns det bättre att de får hamna hos någon som blir glad för dem. Själv kom jag hem med följande:

• En lila stickad tunika/klänning från Jackpot (sådär gose-snygg ni vet)
• En asymmetrisk petrolblå kofta från Gina Tricot (tunn och skön. Mycket snygg till mitt skotskrutig nitbälte)
• En svart båtringad stickad tröja (i stilen metaltjej vill ha sin stil men inte skrämma alltför många äldre damer)
• en svart top med kort ärm och istället för sömmar hölls den ihop med knappar på axlarna
• ett par skor (med brogue-tå. Lite sådär mormor/bibliotekariestil. Har sagt att jag aldrig kommer ha sådana men de känns bra)

Hoppas de nya ägarna till mina kläder är lika nöjda som jag. Håller i lagom takt att uppdatera min garderob. Har insett jag är inne i en svart period-jag känner för svart.
Vad behöver ni?

En tumme för Icka

Min vän Icka ska genomgå gastroskopi idag. Jag vet att hon kommer fixa det galant men att hålla en tumme skadar inte. Det finns bara en låt att spela, nämligen låten som vi räknar som vår låt, Bon Jovis "Livin' on a prayer" (det blir lätt Bon Jovi när en dansbandstjej och en metallskalle ska mötas på halva vägen) Kämpa på tjejen!

Dubbel tumhållning

Imorgon kommer jag att hålla tummar och tår så de blånar, det lär alltså inte bli mycket gjort imorgon;) Sedo Glatem ska på anställningsintervju och Sober ska operera bort halsmandlarna. Sistnämnde har i god bloggtradition fått välja en låt och har valt Morbid Angel-"God of emptiness"

Svartkantad partyhelg

Helgen har bjudit på fullt ös men också på sorg i och med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Nu har vi fyra år på oss att argumentera häcken av dem. Det är allt jag tänker säga om den saken.

På fredagen så var det dags för säsongens sista utomhuskonsert-Europe på Gröna Lund. Jag mötte upp Alvfursteparet utanför Nordiska Muséet och vi promenerade därifrån. Hade åkt nya spårvagnen men den var knökfull så det var skönt att gå. På Gröna Lund var det nästan för mycket folk för bitvis kom man ingenstans-och det är obehagligt. Jag skulle dessutom guida Sober rätt som skulle möta upp oss. Men som genom rent flyt hamnade vi precis där han kom vandrande. Jag är lite besviken på Europe. De var fantastiska på Hovet men den känslan saknades här. Jag tror det beror på en kombination av att setlisten var oorganiserad, samt att publiken inte riktigt tände till. Spelningen kändes splittrad, som om de inte visste om de skulle vända sig till de inbitna fansen eller publiken i gemn-och mellansnacket var en katastrof. Bäst var Ian Hauglands trumsolo till overtyren till Wilhelm Tell. Betyget blir 3 nitar av 5.

Jag och Sober hade tänkt ta oss till Sjätte tunnan eller Rocks men en slitig vecka krävde sin tribut och han säckade ihop. Jag såg redan när han kom till konsertern att han var sliten så no hard feelings där.

På lördagen utnyttjade jag min ledighet åt att gå och träna flow. Det var ganska skön träning-lagom på lördagförmiddagen. Hade tänkt spendera kvällen hemma men Do Glatem hörde av sig och ville ha med mig på karaoke-och jag är glad att han drog med mig. Nystan var där också. Det var så roligt och jag hann riva av flera låtar bl.a. "Enter Sandman", "I hate myself for loving you" och jag och Do Glatem gjorde duetten "Dead Ringer for love" (komplett med att Do Glatem lyfte mig på slutet)och det är med ett citat från den jag vill hylla alla mina fantastiska vänner

"Rock n roll and brew-they don't mean a thing when I compare them next to you"

The different types of metal music

Inspirationen är inte riktigt med mig just nu. I väntan på dess återkomst bjuder jag på en gammal klassiker.


The different types of metal music (dragon/princess/protagonist)

* POWER METAL
The protagonist arrives riding a white unicorn, escapes from the dragon, saves the princess and makes love to her in an enchanted forest.

* THRASH METAL
The protagonist arrives, fights the dragon, saves the princess and fucks her.

* HEAVY METAL
The protagonist arrives on a Harley, kills the dragon, drinks a few
beers and fucks the princess.

* FOLK METAL
The protagonist arrives with some friends playing acordions, violins, flutes and many more weird instruments, the dragon falls asleep (because of all the dancing). Then they all leave........ without the princess.

* VIKING METAL
The protagonist arrives in a ship, kills the dragon with his mighty axe, skins the dragon and eats it, rapes the princess to death, steals her belongings and burns the castle before leaving.

* DEATH METAL
The protagonist arrives, kills the dragon, fucks the princess and kills her, then leaves.

* BLACK METAL
The protagonist arrives at midnight, kills the dragon and impales it in front of the castle. Then he sodomizes the princess, drinks her blood in a ritual before killing her. Then he impales the princess next to the dragon.

* GORE METAL
The protagonist arrives, kills the dragon and spreads his guts in front of the castle, fucks the princess and kills her. Then he fucks the dead body again, slashes her belly and eats her guts. Then he fucks the carcass for the third time, burns the corpse and fucks it for the last time.

* GRIND METAL
The protagonist arrives, screams something completely undecipherable for about 2 minutes and then leaves...

* DOOM METAL
The protagonist arrives, sees the size of the dragon and thinks he could never beat him, then he gets depressed and commits suicide. The dragon eats his body and the princess as dessert. Thats the end of the sad story.

* GOTHIC METAL
The princess in a velvet costume starts singing soprano. The protagonist completes the duet by adding the beast part, while the dragon plays the flute. Suddenly he swallows up the pipe and accidently scorches the beauty and the beast and suffocates to death. All their souls are damned in hell's eternity.

* PROGRESSIVE METAL
The protagonist arrives with a guitar and plays a solo of 26 minutes. The dragon kills himself out of boredom. The protagonist arrives to the princess' bedroom, plays another solo with all the techniques and tunes he learned in the last year of the conservatory. The princess escapes looking for the HEAVY METAL protagonist.

* INDUSTRIAL METAL
The protagonist arrives wearing greasy overcoat, makes obscene gestures towards dragon, and gets escorted out of fairy tale land by security guards.

* SPEED METAL
Suddenly there, short solo, dragon is confused, someone's screaming weird stuff, princess realizes she's been deflowered, dragon and princess are still looking for the one who did this.

* CHRISTIAN METAL
The protagonist rides in on his way home from church and sings a mushy power ballad to the dragon about how much Jesus loves him and that the dragon should turn to Him. The Dragon is immediately converted, and when the princess wants to thank the protagonist he replies, "Sorry, but I don't believe in having sex before marriage."

* GLAM METAL
The protagonist arrives, the dragon laughs at the guy's appearance and lets him enter. He steals the princess' make up and tries to paint the castle in a beautiful pink colour.

* BATTLE METAL
The protagonist arrives with a legion of a hundred brave footmen, war chariots and a dozen elite warriors and, as a master tactician, flanks the dragon in a bloody siege that lasts six hours. The princess gets bored.

* NU METAL
The protagonist arrives in a run down Honda Civic and attempts to fight the dragon but he burns to death when his moronic baggy clothes catch fire.

* EMO
The protagonist sees the dragon and moans about how hard it will be to get the princess to fall in love with him. He gets eaten. The princess is very happy, because he was a whiny dork anyway.

* GRUNGE
The protagonist doesn't get eaten by the dragon because he stinks too much from not washing his hair in months. The princess won't go near him either, and he ends up dying on the town hall steps with the other grungers due to the over consumption of white cider.

* POP-PUNK
The dragon can't eat the protagonist because he can't catch him because he keeps bouncing up and down. The princess won't fuck him either, because he likes ska.

Karaoke

I förrgår gav jag mig mig iväg med Do och Lady Glatem samt deras urgoa tjejkompis Midnight Laundry Girl för att sjunga karaoke. Det var verkligen drag på stället denna gång, vilket var kul även jag inte är någon anhängare av karate-fylla (jag förstår och uppskattar Sober lite mer varje gång jag är på krogen). Gav mig på hela sex låtar denna gång-såväl klassiker som "We will rock you" som svenska "Avundsjuk". Som sista låt sjöng jag "Holy diver". För att citera Do Glatem "Herregud, det är Dio, vem sjutton fixar det?" Hade oväntat begåvade sångare med mig, hade han inte varit förkyld hade det kunnat bli grymt och Midnight Laundry Girl var en kulöverraskning, hon hade grym klös i rösten.

Kvällen som helhet var en glädje-injektion. Precis vad jag behövde. Det roliga var att jag och Midnight Laundry Girl sade inte så mycket till varandra men det fanns en god personkemi. Gott!

Idag drar jag på mig Silverhorse-tröjan och utsvängda jeans och ägnar mig åt lugnare saker som att fika med Padawan-moder och Padawan. Ungefär det jag orkar med. SKa göra Padawan glad med en sonic syndicate jag fick gratis med senaste SRM.

Power (of) Metal(heads)

Jag vill räkna mig som hyggligt jämställd, och lika så min bekantskapskrets. Trots detta har jag aldrig träffat någon som tränat med sin killkompis. Någon måste ju vara den första så jag och Do Glatem drog iväg till hans hemmagym för att träna box. Jag kan säga att jag var helt slut, och det var tufft, men det var roligt. Jag är inte helt 100 på att vi är idealsparring-partners efter som det skiljer två decimeter i längd mellan oss, men det var kul. Vi hade dessutom varsin grejatt ta till om den andre segade. Jag skulle ropat "du slår ju som en gitarrist" (Do Glatem är gammal basist och tycker gitarrister är lätt överskattade) och jag behövde bara tänka när Do Glatem kallade Northern Kings arrangemang för "pompösa och tråkiga". Vi behövde dock inte detta, för vi klippte till hårt ändå.

Northern Kings, som jag ju gillar skarpt, kommer att släppa en ny singel. Det något udda låtvalet är "Lapponia", Finlands eurovision-bidrag från 1977. Lite roligt tycker jag som gammal schlagertjej. Jag ska erkänna att jag börjar le när jag hör smakprovet. Det låter som en av de där låtarna som balanserar mellan pampigt och parodiskt. Vill ni själva höra så hör ni det här.
Här nedan får ni se originalet.






Vill också passa på att gratulera Jani Liimatainen, f.d. gitarrist i finska powermetalbanden Sonata Arctica och Altaria, som fyller 30 idag.

Sisu, Vapensyster, Sisu!

Vapensyrran ligger i skrivande stund på operationsbordet. Hon har gott stöd i sin kärlek, men jag lovade henne att lägga in en låt. Jag lät henne välja men hon kom inte på något och sade att hon litar på mitt omdöme-så jag tar hennes favoritlåt med Sabaton-Talvisota, mycket passande eftersom hon är delvis finska och hennes morfar stred där. Kämpa tjejen!

Tankfull

Jag har haft anledning att tänka de senaste dagarna. Tänka på kärleken (som just känns som ett lätt hopplöst företag). Känner mig lite stukad så jag har insett att jag just nu måste välja vilka människor jag umgås med. Jag behöver människor med goda energier, människor som gör mig glad. Det finns flera sådana omkring mig-jag kommer träffa två av dem på fredag.
Jag lämnar er med ett sorgligt kärleksöde, underbart besjunget av Heather Dale.

Ghost Brigade

Blev tipsad om det här finska bandet av Sober. Jag fastnade för det här spåret som enligt mig är så intelligent och vackert. Vill ni förhöja ert lyssnande så läs texten här. Spotify-användare hittar hela albumet här.

Min sociala helg

Har varit galen social i helgen. På lördagen ämnade jag hemlänet och drog till Nyköping för att hälsa på en kompis där. Blev spontant medbjuden på 1700-talsmarknad och det var ruskigt trevligt, även om det var tur att jag inte hade kontanter med mig för det finns så mycket fint på sådana ställen. Efter det så drog vi hem till honom och softade och gosade med hans skönhet till katt. Det var roligt att se honom igen eftersom det var tre år sedan sist.

Idag har jag varit på SÖder och tagit en fika med Sober. Det är alltid trevligt att träffa honom-jag gillar människor som kan växla med lätta och tunga samtalsämnen utan att rygga. Kände verkligen hösten i luften på vägen hem-det är uppenbart att hösten är här.

Förkylning och farsot ;)

Halva min bekantskrets har antingen varit förkylda eller är förkylda så jag tänkte att jag skulle bjuda på lite huskurer och smarta tips mot förkylning. Håll till godo!

• Gollum-juice: dvs. varmt avkok på ingefära med honung och pressad citron. Antingen kokar du i kastrull eller om du är stressad, riv ingefäran, lägg i en tesil och låt dra i kokande vatten tills vattnet är ljusgult.
• Har du en aromalampa eller aromasten så är eukalyptusolja din vän i snuvan. Kombinera med pepparmynta om du är ruskigt täppt. Bara att andas in. Ta det dock lugnt med eukalyptus om du är astmatiker för den är kraftigt slemlösande.
• När det gäller att sova, dra på dig en mjuk skön mysdress och ett par varma sockor. Du kommer att känna dig som om du sover i en bastu men det är det värt för du blir av med förkylning genom att svettas ut den.
• Kryddor, kryddor, kryddor. Stark mat och yogi-te skrämmer också bort den otäcka förkylningen-jag har druckit yogi-te och näsan rann som en kran men förkylningen försvann.

Medan du kryar på dig kan det vara skönt att läsa om någon som drabbats av en värre farsot. Web-serien "The masque of red death" av Wendy Pini avslutades förra veckan. Jag skrivit om den förut men läs den, för även om den är sorglig är den vacker bortom ord. Jag avslutar med en Crimson Glory- och en Stormwitch-låt, inspirerade av samma förlaga som serien Edgar Allan Poes novell "Röda dödens mask"

On the road

Igår var det äntligen dags. Jag har stöttat detta band sedan det bildades-och igår fick jag äntligen se de fyra kliva upp på scen. Som alltid när jag bjuder in folk på spelning till Harry B James i Stockholm hoppar hälften av men Do och Lady Glatem var trofasta och jag är glad över deras sällskap. Det var roligt att träffa min polare i Silverhorse igen, det var två år sedan, och kul att träffa övriga bandet-som tyckte det var kul att få ett ansikte på "sin" bloggare. Tack vare Do Glatem så fick jag njuta av att lyssna på ett äkta nördsamtal mellan två basister-det är alltid lika charmigt att lyssna på när två människor med samma intresse finner varandra.

Ljudet var inte det bästa, vilket är synd för det är duktiga musiker vi pratar om. Men det var roligt ändå och jag är mycket nöjd med att både fått höra trummisen Peter Crows trumsolo (ni som blir sugna kan gå till förra inlägg och klicka på den översta videon) och två favoritlåtar på raken-Death row och On the road. Som helhet en mycket värdig avslutning på semestern-och i viss mån även sommaren.

Idag är min sista semesterdag vilken betyder att jag imorgon återgår till jobbet. Det kändes ovant att göra de typiska kvällsrutinerna som att ställa väckarklockan och packa väskan. Men men, detta var en skön och hela semester men nu är det på det igen.

Hard and groovy!

Alla ni som älskar 70-talsrock bör inte missa att Silverhorse spelar på Harry B James i Stockholm. Bara att drälla förbi om ni uppskattar sådan musik-och bättre musik är väl svårt att hitta så här på sensommaren.


Som kuriosa kan nämnas att detta är bloggens 666:e inlägg. Och i sann hårdrocksklyschig anda måste jag bjuda på en klassiker.

The pleasure of Pain

Igår drog jag in till Gröna Lund för att kolla in Pain. Min padawan som jag trodde att jag skulle träffa hade annat för sig men jag och Sober möttes upp. Han är ett grymt sällskap för jag känner få personer som kan röja som han. Det smittade av sig på mig. Jag är inte särskilt inlyssnad på Pain och egentligen är det nog inte min genre men det var sådant drag och det visade sig vara grym musik. Det var länge sade jag släppte loss på det sättet. Både jag och Sober var eniga om att det var en av de bättre spelningarna denna sommar. Enda nackdelen är att jag idag har en brutal Slayer-nacke.

Så dumt att det är roligt

In the land of the morning star

Gick upp ruskigt tidigt idag-redan klockan fem. Trots att jag egentligen är kvällsmänniska, och framförallt kvällskreativ, så gillar jag energin som finns tidiga morgnar. Det finns något skört och löftesrikt tidiga morgnar och just denna känsla att ha fått några extra timmar. Nu när det börjar bli mörkare är det också skönt och se ljuset långsamt komma tillbaka och gå från morgonrodnad till dagsljus-långsamt. Har också sovit lite sådär och det var skönt att inte ligga och klamra sig fast i kudden som en livboj (ni som sovit i samma rum som jag vet att jag gör det) utan istället gå upp och faktiskt t.o.m hinna lägga bönor i blöt och kikärtor på upptining.

Hur roligt är Stockholm då?

Jag älskar den stad i vars utkant jag råkar bo, men ibland styrs den på ett sätt som gör mig trött. Jag läste i torsdagens Stockholm City (gratistidning) att Stockholmspolitikerna vill skapa en "världsledande evenemangsstad". Samtidigt läser jag att Djurgårdsförvaltningen funderar på att inte hyra ut till festivaler igen p g a bristande städning och att Stockholms politiker fått frispel för att Riksteatern erbjuder en laglig vägg att ägna sig åt gatukonst på (vilket många storstäder bl.a. Malmö har). Ni kan själv titta på debatten nedan, själv blir jag mörkrädd över vilken grov generalisering och trångsynhet våra styrande visar. Rickard Söderberg är inne på min linje. Nu handlar hans inlägg om Malmö men när jag ser vad som inte får vara kvar enligt kommunen så sjunker ju modet lite.

Naturligtvis är jag emot skadegörelse och nedskräpning (vem är inte det?) men det är ju så att släpper du ihop ett stort antal människor på en begränsad yta så blir det rörigt. Alla som har haft fest vet att det blir ju efterarbete i form av disk, städning, serpentiner ska samlas upp m.m (har man otur har någon gäst pulat ner chips i soffan). Det säger sig självt att det blir stökigt i allas vårt vardagsrum. För staden är ju allas vårt vardagsrum-eller borde iallafall vara. Där ska det finnas plats för alla.

Nu är det inte helt svart-det finns vettiga personer i Stockholms ledning. Torsdagens Stockholm City innehöll också en intervju med Roger Ticoalu, chef för evenemangsadelningen i Stockholms kulturförvaltning. Han berättade att 2002 utgick Gatu- och fastighetskontoret alltid från ett nej vad gäller evenemang. Så attityer kan förändras. Han öppnade också för att staden i framtiden stöttar mindre aktörer som vill göra något snarare än att skapa gigantiska arrangemang som Vattenfestivalen. Det låter hoppfullt för mångfalden tycker jag. För inte vill vi att festivalarrangörer ska säga "Vi ville köra i Stockholm men de var så negativt inställda att vi åkte till Göteborg/Malmö/Gävle/Östersund/Eskilstuna/(valfri svensk stad/ort) istället?

Med ett grönt och nitpräglat sinne

Läser i DN att svenska festivaler har börjat arbeta på att skärpa sina miljökrav. Strålande säger jag. Hoppas att det kan gjuta lite olja på vågorna efter upprördheten över att gräsmattorna tog stryk på Sonisphere (jag har väldigt svårt att se att det inte kommer lösa sig). Min inre biolog-nörd tog sig friheten att kolla på vad det är för växter som växte där innan horderna av rockers intog marken och den dominerade växten var trampört, som faktiskt gynnas av människor/boskap trampar marken). Jag funderade faktiskt på vad jag egentligen tycker om en festival i Nationalstadsparken och jag kom fram till att jag tror att det är viktigt att människor får använda områden annars får vi så lätt andra emot oss-dock finns det saker som kan göras. Här kommer mina förslag på hur Sonisphere i Stora Skuggan kan göras ännu bättre-för miljö och metal:

• Lägg ut hö som suger upp leran och ser till att det iaf inte blir 8 cm lervälling (mätning utförd av Alvfurstinnans platåskor)
• Breda spänger så att det uppstår gångvägar
• Sätt upp 2 stora partytält mellan scenerna och ha massor av papperskorgar där. Människor vill äta under tak-och finns det då papperkorgar där kommer till och med icke-miljömänniskor kasta sitt skräp där.
• När vi nu ändå är inne på scener och lera-istället för att visa musikvideos på skärmarna på den scen som inte används kunde man visa framträdandet som pågår på andra scenen. De som inte är vrålsugna kan då stå kvar och titta vilket ger mindre slitage på marken.
• Ett smart sätt att minska skräpet är att ha mycket fingermat med minimala förpackningar och liknande. Och vattenställen där besökare både kan få dricka och tvätta händerna.
• Dela ut flyers, godis i plastförpackning och liknande är lite onödigt. Det måste finnas ett mindre skräpigt sätt att få ut infon.

Det var några tankar på hur vi kan fxa till det.

These colours don't run eller The evil that rain do-andra sommaren

Igår var det dags för Sonispher-årets metalhändelse i Stockholm och min tredje festival någonsin. Min vana trogen såg jag till att vara där när de öppnade. Det blev mycket köande men det var riktigt roligt-jag lyssnade på grabbarna bakoms idé om att det borde kunna gå att leva på alkohol och deras dryckeslek till Hammerfall och Dragonforce (en shot varje gång det sjungs "dragon","steel", "Sword" "flame", dragon och liknande).

Jag blev lite tagen när jag kom in. Det kändes så stort och mäktigt när jag kom in och ingen av polare och vänner syntes till så jag rann iväg mot scenerna och kollade in första bandet Warrior Soul. Helt okej musik men inte min grej. Träffade dock en trevlig dalmas som älskade bandet och han sparkade igång min festivalstämning lite.

Efteråt gick jag och åt en smålandsrulle-har ju hört att det är en festivalklassiker och den var mycket god-bara en sådan sak som att äta groddar på en festival. En hårdrockare går aldrig ensam länge-mitt i vimlet får jag syn på ett par som liknade Alvfursteparet mycket. Trodde först inte det var dem för han hade hatt och hon var för lång-8 cm platådojor gör sitt till. Men det var dem och därmed var mitt festivalsällskap räddat. Såg det sista av Imperial State Electric i deras sällskap. Bättre än jag trodde men inte min grej.

Såg Anthrax och upptäckte dem på allvar-trots att jag inte är någon thrashbrud så var det riktigt njutbart. När Anthrax spelade sin sista låt så drog vi oss mot andra scenen för att se Hammerfall. Hammerfall kan man lita på-de gjorde en grym spelning även om setlisten var långt från perfekt. Men grabbarna var glada och på gott humör. och det räddar mycket. Slayer såg jag inte mycket av och det lilla jag såg gav inte mersmak-det var mest kul att höra "Raining blood" live.

Vi skippade Iggy för att åka till Mörby och ta ut pengar. Vi passade på att torka oss lite efter spöregnet.

När vi kom tillbaka var det som att komma till ett flyktingläget-regnet vräkte ner och besökarna flydde i takt med regnet. Vi ville dock se ALice Cooper och stannade kvar. Och Alice var värd regnet-han är en underhållare av klass och jag fick till slut höra "Poison"-den låt som gav mig den allra första smaken av hårdrock. Jag gillade dessutom att han bjöd på lite show-han gör mycket med små medel och sådant gillar jag som gammal teatermänniska-och jag uppskattade hans publikfrieri med svensk flagga och djurgårdströja under "Elected"

Jag var kall och genomvåt-men jag och Alvfursten (alvfurstinnan hade åkt hem för att värma sig och vila) trotsade vädret för att se Mötley Crue. Jag vägrade dessutom ge upp efter förra årets fiasko på rockweekend med motiveringen "det står 1-1 mellan mig och regnet. ALdrig att jag låter vädret vinna" och när Mötley går på scenen så slutar regnet. SJälva spelningen-ja det var en bra Mötley-spelning och det kändes som lite sleaze var precis vad våra regnvåta sinnen behövde.

Till slut var det dags för Iron Maiden-sista bandet. Och då var det som tröttheten och vätan sveptes bort för alla diggade och sjöng med-även om det inte direkt var någon "Greatest hits"-kavalkad de bjöd på. Jag hittade tre nya låtfavoriter (det kommer en spotify-lista här i bloggen)-när Maiden körde sina extranummer drog vi hem (Alvfurstinnan kom tillbaka och gav mig skjuts hem) och äventyret Sonisphere var slut-det var blött, det var lerigt, jag hade ont överallt men det var kul.

Sommaren 2008 blev jag trygg i min identitet som hårdrockare. Sonisphere-äventyret
känns som att jag återerövrat den. My metal colours won't run.

Before the Madness

Det är dagen före Sonisphere. Alla ärenden och förberedelser är gjorda förutom nagelmålningen. Har t.o.m lagt in en påminnelse i mobilen att inte glömma min biljett. Märker att jag är speedad inför detta för min hjärna fungerar mindre strålande. Men har iaf fixat cash, fyllt på mitt kort så jag kommer hem och gett de personer som ska ha mitt nummer mitt nummer.

För er som ska dit: Var inte rädda att komma fram och skaka tass. Jag kommer ha på mig ett svart linne där det står "Metal" i nitar, kjol och stövlar samt ett lila nitarmband. Jag är ganska lik min lilla tecknade bild förutom hårfärgen. Imorgon rockar vi stora skuggan sönder och samman!

Uprising

Sabaton har idag premiär på videon till låten "Uprising"-urpremiären skedde egentligen i söndags men det skedde på polsk TV (texten handlar ju om upproret i Warsawa så det är ju rättvist att polackerna fick se den först). Tänker inte snacka sönder denna här snygga saken men en liten detalj som jag gillar skarpt vill jag uppmärksamma-det är att Joakim Brodén i början av videon deltar i tidstypiska kläder-tycker det skänker en fin tyngd till textraderna "History calling to you"-det blir lite känslan av att de som slogs i Warsawa var människor som vi.



Sabaton - Uprising (2010)

Sabaton | MySpace Music Videos

Kattäventyr

Min granne ringde på dörren idag för att höra om någon av mina katter hade rymt. Jag räknade in dem och de hade de inte. Jag följde ändå med ut i trappuppgången för att se om jag kände igen katten. Det gjorde jag inte-katten var dock väldigt sällskaplig och jag hann se att den hade en tatuering i örat. Vid det här laget var vi fyra grannar som engagerat oss i katten. Efter att jag lockat in katten i transportbur och några samtal till kennelklubben (de har hand om registret för katter också) fick vi veta vad katten hette. Telefonnumret visade sig gå till f.d ägaren som givit bort katten för 5 år sedan men hon hade numret till nuvarande ägaren. Vi fick dock inte tag i henne och började fundera. En av grannarna erbjöd sig att katten kunde vara i hennes kök medan hon jobbade så kunde vi arbeta vidare-men hon skulle resa bort dagen efter och jag kunde inte ta hand om den. Jag skulle sätta upp lappar men jag chansade och skickade ett sms till matte. En lyckträff-jag fick tag i henne och det visade sig att kattvakten bodde i mitt hus så på kvällen bar jag ner katten dit och historien fick ett lyckligt slut. Både matte och kattvakt var tacksamma att vi brydde oss.
Jag har lärt mig följande av historien:

1. Det är lättare att läsa en katt-tatuering i örat om du sätter en ficklampa bakom kattens öra och lyser.
2. Kennelklubbens nummer är 08-795 30 00
3. Om du har en katt med örontatuering-kontrollera uppgifterna så att det finns ett aktuellt telefonnummer. Har du tagit över katten kanske det inte är du som står där. Det går lätt att fixa på numret ovan eller www.skk.se

Feel the H.E.A.T

I förrgår spelade H.E.A.T på Gröna Lund, som jag tidigare nämnt i bloggen. Jag var lite i valet och kvalet om jag skulle gå, men insåg att det är bättre att gå dit och gå om det inte är bra, än att ångra mig för att jag aldrig gått dit. Bestämde mig dock för att inte köra "full metal regalia" utan lila klänning (tack Nystan) och lacktights fick duga.

Med facit i hand-jag hade tokångrat mig om jag inte gick dit-för jösses vad de var bra. Dessutom var det ju Kennys sista spelning-och eftersom jag tycker Kenny är en grym sångare så jag ville gå dit och fira av honom. Jag kan säga såhär-ryktena om hans förlorade röst är betydligt överdrivna. Han erkände dock att han kämpade med gråten i halsen hela spelningen-på slutet stod han på knä vid scenkanten och kämpade med gråten-(det långa håret dolde det dock) samtidigt som hela publiken skanderade hans namn. Han steg också i graderna hos mig när han valde att inte gå in på detaljerna kring sitt avhopp (det kommer istället komma i ett brev på hemsidan) utan istället "fokusera på er och att spela grym musik ikväll".

Det hände en liten kul grej efteråt-jag hade stått bredvid ett medelålders gäng som verkligen öste på hela konserten. Förstod att de hörde till bandet på något sätt så jag knackade en av dem på axeln och frågade om de var släkt med bandet. Han svarade att han var Kennys pappa. Helt spontant gav jag honom en kram och sade-"Ni har en fantastisk son. Hälsa honom det". En rörd far svarade att det ska jag göra. Jag brukar inte krama främlingar men just i sommarnatten efter en grym konsert så kändes det lite som vi alla är bröder och systrar.

Öppna portarna!

Nu ,mina vänner, har jag semester. Nu är jag en fri kvinna i fyra veckor. Känns väldigt skönt att kunna välja själv ett tag. Har dock inte lagt mig i hängmattan för det. Min semester skålades in på underbara "Sjätte Tunnan" med min vän Nystan. Det var gott att sätta sig ner i det gamla och vackra valvet med ett skummande mjödkrus.

Igår gav sig Nystan och jag ut ige-denna gång gick vi på Studio44 och såg utställningen "Schmormativity". Jag går inte på vernissage så ofta men denna var riktigt givande-så hr ni vägarna förbi så tycker jag ni ska titta in och kolla. Jag dansade vidare och begav mig till Vapensyster som ville att vi skulle ses och käka eftersom hon idag lämnar stan för att leva med sitt livs kärlek i Norrköping bland katter och kaktusar. Det var mysigt att se henne och jag håller alla tummar och tår för henne.

Just nu har jag portarna öppna i mitt liv-och vad passar då bättre än att vara med och tävla om en dörrskylt. Det är hos Feng Shui som detta går av stapeln och det skulle pigga upp min trista dörr. Vill ha texten "Welcome-to all with a good heart" tror jag.

Nytt liv

Hade inte tänkt gå på H.E.A.T men om det nu är Kennys sista kväll kanske jag får tänka om. Kunde ju vara kul att se H.E.A.T för att se H.E.A.T (vi har ju en historia att hamna på samma ställen av en slump). Har ju semester då så det är mitt eget fria val.

Apropå omstarter och nya liv så gifter sig idag mina nyfunna vänner Do och Lady Glatem. Jag var inte där men hoppas att regnet som smekt Stockholm idag hållit sig borta från dem. Enligt uppgift så ska de dansa brudvalsen till Stormwitch "sleeping beauty". Mycket vackert (och metal) val tycker undertecknad och önskar er all lycka i ert nya liv som gifta (om ni läser detta).



Det är för övrigt exakt en månad sedan jag och Ravenlord gick skilda vägar idag. Det har kommit några tårar i veckan men i samtal med kloka vänner (Tack Vapensyster) så vet jag att det var bäst. Ska bara få min otåliga sida att låta läkningen ta tid.

Filmquiz

En engelsk bekant till mig (som numera lever lycklig i Brasilien) sade en gång till mig på en fest han hade anordnat "I'm quite pleased. Lots of strange people met each other tonight". Efter onsdagens filmquiz så förstår jag verkligen vad han menar, även om jag snarare skulle säga "nice people" . Jag och min vän jag haft längst, hädanefter kallad Nystan, hade planerat det sedan länge och på ett spontant infall så bjöd jag in Do Glatem och hans sambo, härmed kallad Lady Glatem och min hårdrockspolare, hädanefter kallad Sober.



Det är alltid lite nervöst att blanda ihop människor men kemin funkade över förväntan. Eftersom både Sober och Do Glatem är hårt inbitna hårdrockare blev det en del hårdrockssnack och både Nystan och Lady Glatem visade sig vara intresserade av stickning. I pausen så hörde jag Sober och Nystan, som kanske inte är människor man tror ska funka så bra ihop, inbegripna i en engagerad diskussion. Jag mös i min stol.Övriga tre var dessutom mycket roade när jag och Do Glatem satt och utmanade varandra med latinska fisknamn-det var nog en rolig syn att se två hårdrockare sitta och ropa "Salmo trutta" och "Perca fluviatilis" till varandra. Han trodde han skulle lura mig med "Salmo Trutta" och säga lax (Salmo salar) men en fiskskadad lurar man inte så lätt. Jag visste att det är öring.

Själva quizet gick sådär-det var svåra frågor men vi skrapade ihop ett antal poäng-och alla lagmedlemmar bidrog så det det var tur att alla var med.

You better believe it's right

Det var tre år sedan det hände sist. Då skedde det till havs. I lördags hände det igen-till folkets jubel. Vad då tänker ni? Jo, undertecknad var ute och sjöng karaoke. Eftersom min bästa vän fyllde trettio så var det dags. Så vi gav oss av med en härlig röra av vänkretsar, jag bidrag med min nyfunna manlige vän Do Glatem (som även var värd för Dio-festen) med sambo, min kära 30-taggarvän bidrog med en väninna och hon i sin tur med en vän. Känner ni er lost? Det tog lite tid för oss med.

Jag har spelat amatörteater i tio år, men jag var ändå lite nervös när jag skulle upp på scenen. Så fort jag börjat sjunga första låten "Rock the night" så släppte det. Jag har känt att jag har saknat scenen så det var skönt att så att säga komma hem. Var rädd att rösten inte skulle bära men det gjorde den, t.o.m i "Poison" som jag bävat mest inför. Övriga deltagare (5 av sjöng) sjöng också efter bästa förmåga. Speciellt Do Glatem, som givit mig bilden av att han inte skulle sjunga, stiger plötsligt upp och river av "The Trooper" med lika mycket inlevelse som samtliga övriga sångare tillsammans. Han gav sig också på "The man on the silver mountain" och konstaterar i slutet av sitt framträdande att "Vad sjutton! Det är Dio. Vem f*n fixar det?" Jag lyfter på hatten för de modiga låtvalen.

Jag behöver slipa lite på mina scenframträdanden (läs: Se Do Glatem och lär) men det var inte sista gången jag sjöng.

Dio-festen

Det gjorde mig gott att ge mig iväg på Dio-fest. Vi var ett litet men entusiastiskt sällskap och jag gjorde nya förtjusande bekantskaper. Grymt skönt efter en hård arbetsvecka att få träffa lite sköna metalsystrar och -bröder och snacka lite skön hårdrock. Tror Dio kikade ner från hårdrockens Valhall och log när han såg oss sjunga tillsammans.Hittade dessutom två nya goda öl-mer om dem i matbloggen.

Just nu går jag på sista krafterna innan semestern. Jag känner mig halvförkyld men det ska nog gå. Det gäller att hitta ögonblicken av lugn. Just finns det i form av ett svalkande fotbad. Värmen är tufft men det går framåt

För alla er som undrar hur jag mår med tanke på att mitt och Ravenlords förhållande tagit slut så är det okej. Jag saknar honom naturligtvis men jag börjar kunna se ljuset igen. Vissa dagar är bra, vissa är inte bra men det går framot.

Dios födelsedag

Idag skulle Ronnie James Dio ha fyllt 68 år om han fått leva. Jag förbereder mig för att gå på en fest till hans ära. Detska bli trevligt att träffa lite nytt folk och hedra den fallne krigaren.

De återstående medlemmarna i Heaven&Hell kommer tydligen göra en sista spelning tillsammans för att hedra Ronnie James Dio. Jag förstår dem-att göra ett avslut. Attans persilja att jag inte kan vara där.

Ah, the glory!

Har blivit utvald till blogg i fokus på Metal! som ni kanske sett i kommentarerna. Här kan ni läsa. Tack för alla snälla ord. Det värmer. Jag ska fortsätta skriva på i samma stil.

Energi

Sedan sist vi hördes har jag hunnit avsluta en vänskapsrelation som tärde på mig och sög mer energi än den gav. Det är alltid sorgligt när två personer växer ifrån varandra men det är en oundviklig del av livet. Nu finns det plats för de positiva energierna hos människorna i mitt liv.

Jag jobbar på att njuta av sommaren och att få saker gjorda så att jag ska kunna ägna semestern åt kreativa och sociala saker.

Lite jobbig är dock att jag blir utslagen av värmen. Men jag sover numera bra så det ska nog ordna sig.

Tankar kring ett uppbrott

Ny vecka och då känns det som en bra dag att blogga efter offentliggörandet av uppbrottet. Gitto skriver om sina fyra år av tvåsamhet idag. Det låter som hennes förhållande påminner ganska mycket om det jag och Ravenlord hade-jag hoppas dock att det slutar lyckligt för dessa två. Hon beskriver också något jag sörjer mycket med att vårt förhållande tar slut-den trygga vardagskärleken, känslan av att ha en egen liten värld sinsemellan, interna skämt, nästan ett eget litet språk. Allt det där slits sönder när det tar slut och det tar tid att bygga upp. Det saknar jag.

Har också märkt att jag får nyorientera mig lite. Har märkt när jag tänker på saker och människor jag stött på under tiden vi var ihop att jag får påminna "Ja just det, vi är inte tillsammans längre".

Annars börjar livet långsamt gå vidare-undviker dock vissa hemsidor och låtar som påminner mig för mycket om Ravenlord. Min plan för sommaren är att ha roligt och ta hand om mig själv. Tillåt mig att må bra när jag behöver det och gråta när jag behöver det. Min filosofi är att "Hitta en karl-få ett kul liv" händer aldrig (även om jag hade roligt med Ravenlord) men motsatsen händer hela tiden.

This is where our forever ends

De senaste dagarnas bloggtystnad beror på att det varit kris i mitt och Ravenlords förhållande och idag gjorde vi slut. "A metalheart is hard to tear apart" sägs det men idag har det lyckats.

Kungabröllop

Bloggen är smittad av rojalistisk yra efter att ha följt det kungliga bröllopet och ber att få återkomma imorgon. För att hylla brudparet så väljer jag en underbar kärlekslåt av Hammerfall-"Dreams come true". Passande eftersom jag valde "Legacy of kings" till deras förlovning och eftersom Joacim Cans deltagit i firandet i Ockelbo. Hade gärna velat veta vad han sjöng.

Reflektion

Nu börjar den intensiva jobbtiden fram till semestern, när jag nu efter 4 år på samma jobb lärt mig att det behövs lite extra återhämtning för att jag ska må riktigt bra. Det är inte omöjligt. Funderade igår och imorse på vad jag behöver och kom fram till att jag försökt lite för mycket med allt den senaste tiden. Så nu är målet att släppa lite. Så i helgen kommer jag hänga upp en skylt i min hall med texten "Härmed avgår jag som VD för Universum" som en påminnelse att jag inte behöver ta hand om allting själv.

They killed Kenny?

Jag kunde inte hålla mig från den usla rubriken men H.E.A.T byter sångare. Tydligen har Kenny problem med rösten samt planer på att bo i England ochoch de skiljs som bröder. Därmed så kan jag säga att jag tappade en hel del av lusten för att gå på H.E.A.T på Gröna Lund i sommar, eftersom jag tycker Kenny var en stor del av styrkan med bandet, som jag sett två gånger (första gången spökade Kennys hjärtproblem så jag var nästan rädd att han skulle dö) men aldrig haft som syftet att se dem. Jag önskar iaf Kenny och bandet lycka till.

Hammerfall på Love stockholm 2010

Igår var det dags för Hammerfall på Skeppsbron under Love stockholm 2010. Jag tycker egentligen att det är ett småfånigt evenemang men jag har mycket svårt att motstå gratis Hammerfall-och metal är ju en av mina stora kärlekar (de andra är Ravenlord och naturen). Så det kändes rätt. Var där i gott sällskap dessutom. Samma som tisdagens Poodles-konsert. Skeppsbron var en ganska trevlig konsertplats med den flytande scenen och Hammerfall gjorde en bra show. Jag är speciellt nöjd med setlisten-material från nya plattan blandat med gamla klassiker. Fick höra en låt jag inte hört live förr ("Stronger than all"), en jag inte hört på fem år ("Secrets") som var inledningslåt på min första Hammerfall-konsert och en jag inte hört på tre år ("The dragon lies bleeding"). Instämmer med MrMasa om att det hade varit kul med "Legacy of kings" (jag hade inte kunnat hålla mig från att spela den när scenen låg mitt framför slottet). Grabbarna såg pigga ut på scenen och verkade ha roligt. Joacim Cans pratade om deras medverkan på Sonisphere och dedikerade "Hearts on fire" till Ronnie James Dio. Det kändes som en bra låt att dedikera till honom så jag sjöng den med lite extra känsla.

Jag har tänkt lite på de här spelningarna jag varit på denna vecka. Båda har ju varit på platser dit det kommer fler än redan frälsta hårdrockare. Ibland har jag läst i recensioner att det skulle vara negativt för musiken men det tror inte jag. Jag ser dem lite som ett "Smaka på Stockholm" för restaurangerna. Du får chansen att ta en smakbit och avgöra om du vill gå på restaurangen/konserten och betala fullt pris för det. Tror snarare detta är bra för hårdrocken i längden.

Tyvärr så försökte några idioter starta en moshpit. Trogna bloggläsare vet hur illa jag tycker om detta fenomen, och är tycker jag det är dubbel idioti. Inte nog med att fenomenet i sig är fånigt, på en sådan här plats där det finns många i publiken som aldrig hört talas om moshpit eller vet hur man gör, är risken extra stor att någon skadas. Speciellt taskigt tycker jag det är att starta en pit när det finns barn i publiken. Oturligtvis har min padawan fått smak för det. Jag behöver lite tips och åsikter hur jag förklarar att detta är en urlöjlig grej egentligen. Läsare, vad säger ni om moshing? Kan finns det någon av er som har moshat och slutat? Alla åsikter är välkomna.

För er som vill återuppleva konserten eller se vad jag pysslade med så finns länken här

Det vackraste av lyxproblem

Idag trodde jag skulle bli en lugn dag hemma innan kvällens Hammerfall-konsert men tji fick jag. Fick två förslag. Det ena är att jobba imorgon vilket jag tog för kollegan har fått sjukdom i familjen så jag ryckte in, det andra är att bli moderator för ett forum. Jag har bett att få lite information om moderationen och jobbet tog jag för det öppnar för att jag och Ravenlord kan få lite tid tillsammansdenna vecka, trots att både han och jag helgjobbar. Så är det just nu, det händer väldigt mycket skoj och det måste räknas som det vackraste av lyxproblem att hitta balansen i det.

Poodles vill stand tall

Igår tog jag med min Padawan och hans mamma på Gröna Lund för att se the Poodles. Vi drog dit, styrkta av sushi. Originalplanen var McDonalds men det fanns ingenting för mig att äta där (jag tolkar det som att de inte vill ha mina pengar). Med tanke på de vegetariska sushirullarnas härlighet så gör det ingenting. Har skaffat grönt kort så jag får gå in hela sommaren på Gröna Lund. De har byggt om i sommar så Lilla Scenen visade sig vara lika med Dansbanan (och ja, det kom några flashback från mitt mörka musikaliska förflutna;) ) Det visade sig sedermera inte vara någon nackdel, även om jag ser det som en av paradoxerna idag, vi klämmer in artistuppträdanden på fler och fler platser men det blir färre och färre ordentliga scener.

Spelningen var grym. Poodles är nog ett av de mer underskattade live-banden i Sverige. Det var riktigt härlig och som min väninna konstaterade "Det syns att de har roligt" Jag gillade blandningen på deras låtar-är glad att jag fick höra "Thunderball". Roligt också med den blandade publiken-hoppas det föddes flera nya hårdrockare igår. Efter den dryga timmen musik blev det signeringen. Jag hade inte köpt någon skiva men kom på en lysande idé-jag lät dem signera mitt hattfoder. Jag berättade för Jakob att han är min stilikon och den som fick mig att bära hatt. Han sken upp och meddelade övriga bandet "Hörde ni killar? Stilikon. I framtiden vill jag att ni bemöter mig med en helt annan respekt." Kicken gick mer handgripligt tillväga och provade hatten.

Det var segt imorse och fick dessutom byta buss pga problem med den gamla men hade ett väldigt effektivt flöde på jobbet. Är dock trött som en sarkofag så nu ska det bli skönt att sova.

Nationaldag

Nationaldag idag. Jag har inte firat så mycket men jag och min pappa tog en promenad till ett närbeläget fågeltorn plus att mina katter fick färska räkor som blivit över sedan jag gjorde fiskmat. Det var otroligt skönt i detta fina väder att komma ut i naturen. Fågelsjön svärmade av flick- och trollsländor. Vi tittade ut över den och såg hela sjön-det var så vackert och vattnet var så klart att jag kunde se fiskarna-såg bland annat vad jag tror var en gädda och supersöta små fågelungar samt en sävsparv.. Det var härligt-jag blir alltid lycklig i närheten av vatten. Svenska insjöar är överskattade.

Dagens klipp blir min favoritversion av Nationalsången-med Sabaton.

Nära hjärtat

Upptäckte igår att en viktig kvinna i mitt liv, serietecknaren Wendy Pini, fyllt 59 år. För er som inte känner till henne så är hon en av författarna till independent-serien "Elfquest" ("Alverfolket" på svenska), en fantastisk serie som jag läste som barn och väckte min fascination för alver-sedan dess har jag varit alv-frälst. Som vuxen hittade jag serien på originalspråk digitalt och det var först då jag förstod på allvar vilken djup och flerdimensionell historia det är. Gå in på hemsida och läs den, den är gratis. 2011 kommer den att bli film, något jag ser fram emot med spänning, det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse, men lite nerver finns ju vad de kommer ha gjort med den. Wendy har också gjort en webserie baserad på Edgar Allan Poes "The masque of red death". Den rekommenderar jag också, den är mörk, gotisk, futuristisk, erotisk och dekadent. Som grädde på moset bedövande vacker.

Det är också världsmiljödagen idag. Ett fint initiativ även om jag tycker vi ska tänka på miljön varje dag. Har sedan tidigare gjort en spotify-lista men låtar som passar känslan att vara engagerad i miljöfrågor. "The reason" heter den för jag gjorde den en dag när jag var frustrerad.
Följande låtar ingår för er som inte har Spotify och de fick vara med av följande skäl:

"What a wonderful world"-Louie Armstrong: Första låten jag lade till-och det är ju just det som gör det värt att kämpa. Det finns så mycket härlighet att bevara

"From a distance"-London Symphony Orchestra: För att texten beskriver att på avstånd ser världen blå, grön och vit, haven och bäcken möts och harmoni råder.

"Last look at Eden-Europe"-för stämningen i låten om att ta en sista blick på Eden och ta itu med hur verkligheten ser ut. "I wanna hear you say, Come with me"-det är så det som vi vill höra, att alla kommer med på sitt sätt.

"We don't need another hero"-Northern Kings: Vi behöver inte fler hjältar nu, vi behöver att något görs.

"Titan"-Hammerfall och "The Final Countdown"-Europe: Två svenska låtar på samma tema, att människorna lämnar den förstörda jorden för att bosätta sig på andra himlakroppar. Tyckte det var lite kul att sätta in den ganska utslitna "the final countdown" i ett sammanhang där hela texten passar in-den är ju knappast munter.

"Warriors of the world united"-Manowar: Till alla som kämpar, från dig som cyklar istället för att ta bilen till volontärer som kämpar för mångfalden till presidenter som vågar säga ifrån. Vi är många som kämpar, och vi kämpar tillsammans. "Many stand against us but they will never win"

"Symphony of destruction"-Nightwish: Tyvärr känns det som ett alltför vanlig ledmotiv idag.

"I walk forever"-Tarot: Avslutningen känns så rätt för även om det är jobbigt kan jag inte ge upp. "I walk forever til the road winds up into the sky".

Let there be rock

Nu har jag gjort det. Jag har förlorat min AC/DC-oskuld. Stort. Jag och Ravenlord på Stadion. Det var en grym konsert även om det grumlades lite av att scenen var knepigt byggd. Catwalken som gick ut var högre än själva scenen och resultatet blev att när vi stod framför catwalken såg vi inte att det stod ett band på scenen överhuvudtaget. Vi flyttade oss så vi iaf såg något. Jag var inte imponerad av förbandet hardcore superstar-det är inte min kopp te alls. Men för sjutton-vilket förband som helst hade haft svårt att charma in sig hos mig. Jag gillade huvudbandet-AC/DC får man vad man betalar för. Det är kul att kunna säga att jag hört de flesta klassiker live-även om jag saknade "It's a long way to the top (if you wanna rock n roll).

Tog inga bilder på konserten utan fokuserade istället på att njuta av upplevelsen. Vill ni se schyssta bilder kan ni kolla in följande inlägg i Metal!
Jag håller med Aftonbladet-AC/DC är hårdrockens motsvarighet till "Grevinnan och betjänten". Och sannerligen, att se min lugna, tysta Ravenlord hoppa upp och ner och föra liv var nästan värt biljettpriset det. Tack för det Angus & co!
Good luck-Thunderstruck!

AC/DC imorgon

Har en njutningsfull sommar framför mig med många konserter, enligt mig något av det bästa med sommaren. Imorgon brakar det lös med AC/DC (Tack Ztizze för den värdiga saluten), på tisdag blir det Poodles och den 10:e så är det Hammerfall på Skeppsbron. Tycker egentligen att Love 2010 är ett fånigt evenemang (som om vi skulle vara mer kärleksfulla än övriga landet övriga år) men när Rockklassiker bjuder på gratis Hammerfall och jag är ledig tackar inte jag nej. Dessutom har jag ju två stora kärlekar, Ravenlord och metal.

Med dessa konserter dyker dock ett angenämt lyxproblem upp-vad ska jag ha på mig? Sommaren är ju inte helt lätt om man vill klä sig hårdrockigt. Mycket av det som traditionellt förknippas med metal är ju ruskigt varmt (läder, sammet osv.) och mycket av det som är skönt på sommaren kanske inte känns så hårdrockigt. I och med att jag håller på att förnya min garderob så har jag funderat lite på detta med hårdrock och stil. Det är inte alla dagar jag ser så hårdrockig ut-men en riktig hårdrockare har nitarna runt hjärtat. Dessutom tycker jag det är vanvördigt snyggt att kombinera traditionell sommarstil med hårdrocksdetaljer (tro mig, nitbälte och skjortklänning är wow) Kommer återkomma till detta och till det faktiskt att det ofta är icke-hårdrockare som stör sig mest på när vi beter icke stereotypt metal

Slutligen ser jag med glädje att inga våldsamheter uppstod på Dios minnesstund. Det ser väldigt vackert ut på filmen nedan i alla fall. Heder åt oss hårdrockare som stod över billig provokation.