Är det inte det ena...

...så är det det andra sa flickan som blödde näsblod. Jag unnar verkligen de bussförare som jobbar och sliter i stockholm de bästa av villkor, men kommande buss-strejk kommer att göra det mycket svårt för mig. Jag är beroende av buss för att ta mig till jobbet, jag har inget körkort och jag kan heller inte cykla på grund av en liten balans och motorikstörning. Så hur tusan jag ska ta mig till jobbet vet jag inte. Det finns möjlighet att ta sig en bit med t-bana och sedan gå en bra bit, men det kommer att bli jobbigt. Och detta händer mitt i den tuffaste perioden på jobbet. Just nu går min sympati till de boende i Nynäshamn och längs Farsta-grenen på t-banan, som liksom jag är beroende. Ingen sympati till kommunal och bussarbetsgivarna som inte förhandlar. Hoppas Reinfeldt tar dem i nackskinnet och tvingar dem till förhandlingsbordet.

Har med en dåres envishet bestämt mig för att överleva så det blir låten jag alltid lyssnar på då. Hammerfall "The way of the warrior" från "One Crimson Night"

Calming

Dage började med sömnlöshet och busiga katter. Kände klara symptom på att stressen var på väg över mig så nu har jag avbokat allting och tar några dagar för att vila upp mig. Den här gången drog jag i bromsen i tid.

Dessutom har mina nära och kära varit mer förstående än jag trodde och dagen har bjudit på givande samtal.

We're not gonna take it!

Läste om Emil Koverot som inte fick arbete som gymnasielärare pga sin medverkan i ett black metal-band. Enligt rektorn kunde blivande kollegor som är pingstvänner ta illa upp och bandets texter stämde inte överens med skolans värdegrund. Jag räknar mig inte bara som hårdrockare, utan också som ganska fridsam, men när jag läser sådant här svartnar det för ögonen. Jag menar, vad hände med tolerans och människosyn i den svenska skolan? Emil sade dessutom att han ville visa eleverna att man kan vara både människa och hårdrockare. Det som blir ännu märkligare är att enligt artikeln är det en estetklass på gymnasiet han ska leda. Min första fråga blir: har rektorn sett en sådan klass på vykort ens? Mitt minne av estetklasserna är att dem var fulla av hårdrockare, synthare och andra alternativa stilar. Skulle inte förvåna mig om det sitter många elever som lyssnar på betydligt hårdare grejer än vad Emil spelar.



Inte nog med att rektorn grundar sitt nej på okunskap, fördomar och trångsynthet, han nedvärderar också elevernas förmåga att skilja på person och yrkesroll, något som jag tror gymnasie-elever av idag är fullt kapabla till. Skolan ska ju förbereda elever för livet-inte linda in de i en liten värld av bomull och blommor.



Jag har själv mött fördomar mot hårdrock och hårdrockare. Det känns väldigt tråkigt varje gång eftersom hårdrocken för mig blivit en oas, en fristad där jag kan läka min själ och hitta energi för att uthärda vardagens vedermödor. Dessutom är det märkligt att just hårdrockens texter ska skärskådas och tolkas bokstavligt. Citerar Anders Tegnér "Hårdrock skapar inga aggressioner, däremot lever den ut ett par"



Några av de bästa människor jag känner är hårdrockare och några av de vidrigaste värderingar jag hört har uttryckts av s.k. "normala människor". Det finns guldkorn och sk*thögar i båda grupperingarna.

Väljer att avsluta detta med Hellsongs "Run to the hills", ett band som föresöker överbrygga klyftan mellan metal och mainstream

Måndags-metal

Har inte mycket att säga idag men veckans måndags-metal får vi inte missa. Idag bjuder jag på låten som gjorde mig till hårdrockare. Nightwish version av "Over the hills and far away". En dag kanske ajg berättar hela den långa historien.

Gjorde ett skojig Internet-test idag. Skulle tydligen göra hair-metal. Vet inte det jag. Har alltid känt mig som en powermetal-tjej

Circle of life-uncut

Ibland blir det uppenbart hur perspektivet på livet förändras när man läser biologi. Jag läste Aftonbladets artikel om hur Kolmårdens lejon utfodras med avlivade hästar. Att döma av kommentarerna i bloggar har många blivit upprörda, speciellt över bilderna. Min tanke var snarare att nu kommer Afrodite (hästen vars avlivning skildras i artikeln) till glädje även efter sin död, genom att lejonen får utlopp för sitt naturliga beteende och mår därmed. Tänkte också på vilken lustig syn vi har å naturen. En föreläsare jag hade (minns tyvärr inte hennes namn) på Universitetet pratade om att Disney hade del i veganismen eftersom nästan alla djur framställs som snälla och guliga. Lejonkungen är uppenbarligen inte lika söt när han är hungrig.

Dagens youtube blir såklart "Circle of life" från "Lejonkungen"