Jaha ja, det blev förkylning...

...så jag är hemma och sjuk idag (vill ju inte smitta övriga arbetsplatsen heller). Jag tror att min kropp försöker säga att "Du har varit duktig, men nu får du vila och hämta kraft" så det är vad jag gör. Kan vara spänningar som släpper också, de stora oöverstigliga bergen har förvandlats till snitslade banor.

Burning for the steel-Hearts on fire

Alla Hjärtans Dag-och som traditionen bjuder jag på musik-Hammerfall "Hearts on fire"

Effektiv i The Quests tecken

Har varit på benen idag och varit ruskigt effektiv. Här är vad jag har gjort idag:

• Haft tvättstugan-t.o.m tvättat duschdraperiet
• Ringt två viktiga samtal
• Städat badrummet
• Packat upp större delen av de grejer jag och pappa hämtade från mormors lägenhet

Har med andra ord jobbat och fixat större delen av tiden. Det var dock skönt att vara igång. Naturligtvis virvlade känslor upp inledningsvis när jag packade upp sakerna från mormor, men när jag diskade och ställde in de vackra glasen så kändes det fint i och med att de passar så bra hos mig. 

Det jag har lärt mig under dagen är följande:

• Jag var igång hela dagen och det hjälpte mig att orka. Jag satte mig inte ner för länge
• Att hålla mattiderna hjälpte orken mer än jag hade väntat mig
• Jag kan använda min tid.

Det är en mycket skön känsla att känna att jag kan använda min tid. Det behövde jag. Enda orosmolnet nu är att jag har en förkylning som verkar vara på väg att bryta ut. Håll tummarna att den far åt skogen.

Jag kunde förövrigt inte hålla tassarna borta från att ändra design i bloggen. Tycker att den här är så häftig och dessutom kände jag idag en fläkt av en ny skön värld.

Helgen-Tvspelskonst, kreativitet och hembakt

Så var det helgen-och jag kan erkänna. Jag var på dejt i lördags. Det är en märklig känsla men det känns bra, mycket olikt de tidigare dejterna jag har haft. Det är inte den stora himlastormande passionen som river upp himmel och jord (vilket i ärlighetens namn är ganska skönt), det är mer som känslan när du har krupit ner under täcket i ett kallt rum och efter en stund plötsligt känner att "Jag har tinat upp". Det är allt jag vill och kan säga just nu, men jag lovar, händer det något ska ni få veta.

Vad vi gjorde? Vi gick på Tekniska muséet och såg vandringsutställningen "Hjärta Spel", en utställning med konst inspirerad av TV-spel. Det var en rolig utställning om än lite liten. Jag tog inga kort, men mina favoriter på utställningen var dels bilder där konstnären (som jag inte minns namnet på av logiska skäl ;) ) och ett korsstygnsroderi av en scen från mitt (och dejtens) favoritspel "The Legend of Zelda-A Link to the past". Vi gick på resten av muséet också. Jag hamnade i presentshopen och köpte någonting till mig själv som ni ser nedan:)

Teet blir en logisk övergång till söndagen då jag satte mig på tåget och gav mig av till Strängnäs för att fika hos en vän som fyller år. Hon fyllde nämligen 36 år och hade bakat hela veckan (bokstavligen). Det var så skönt att få vibrera på sin egen frekvens hos vikingar, både metal dito och helt vanliga vikingar. Fikat var väldigt gott (valentinsemlor och vit kladdkaka ftw) och alla vi som var där var överens om att äta nästa vecka skulle bli ganska onödigt. Det var väldigt skoj att äntligen få hälsa på i min kompis, som vi kan kalla Dragonlady hädanefter, hon är så att säga kreativ i allt hon. Hennes och makens lägenhet är härligt inredd enligt mig, mycket svart, drakar, vikingar, vapen och diverse fantasy och goth. Vi skojade om att en feng shui konsult hade fått hjärtsnörp ;). Härligt var det. Jag drack energi och kreativitet och hoppas att det ska smitta av sig hemma.

Joacim Cans i Melodifestivalen-om metal och mångsidighet

Det kan inte ha undgått så många att Joacim Cans deltog i lördagens deltävling av Melodifestivalen. Det i sig var en överraskning, speciellt för mig. Som grädde på moset så var det ju inte någon form av metal han gav sig på utan folkmusik-influerad vispop.

Något som roade mig en hel del var att läsa hur media hanterade Joacims genre-byte. SVT skrev t.o.m att "men den som hoppas på rockiga tongångar blir besviken". Jag tror att det kan ha varit just det som gjorde att Joacim kom sist, för det finns ju en lustig fördom om att hårdrockare bara gillar och bara vill göra och lyssna på hårdrock. Mycket märkligt, med tanke att Yngwie Malmsteen älskar Paganini och Vivaldi, min vän Do Glatem älskar "Öppna landskap" och själv har jag Nordman i mp3n. Jag har t.o.m en vän som gillar både hårdrock och synth (nu svimmade de vars bild av hårdrockare är kvar på 80-talet ;-) ).

Vad jag tyckte personligen? Jo, jag gillade det faktiskt. Klart att Hammerfall ligger mig närmare hjärtat, men jag märkte att jag gillade det, inte bara pga av den charmige sångaren. Nu hörde jag den bara en gång men jag ska lyssna på den igen och se om jag byter åsikt.

Joacim själv verkar ha insett hur festivalen ska tas enligt denna intervju. Jag gillar svaret på frågan "Varför kom du sist?" "För att jag inte fick nog med röster".

Nästa inlägg kommer att handla om min helg, det kan bli lite romantik också ;)

Melodifestivalen och jag-en relation i kris

Kära Mello-vår relation har nu ändrats från "Har ett förhållande" till "Det är komplicerat". Vi har en hel del att arbeta på #mello #melfest
— The_CrimsonAnna (@The_CrimsonAnna) 9 februari 2013

Twittrade ovanstående direkt efter festivalen. Har ju en lång historia som Melodifestival-tjej men sedan sedan jag blev hårdrockare har kärleken bleknat. Det har liksom gått från en av årets höjdpunkter, till en bra fest för att pigga upp vintern och vidare till ett "Jaha. I år igen". I ärlighetens namn, kära läsare, hade inte Joacim Cans varit med så hade jag inte tittat alls i år. Nu gick det som det gick (jag kommer att återkomma till Joacim Cans framträdande och reaktionerna på det i ett annat inlägg).

Så vad är det då som har gjort att jag har tröttnat på festivalen? Jag listar några punkter.

• Bristen på långsiktighet-det känns som att det för bara några år sedan var betydligt fler låtar som hade ett liv utanför festivalen. De senaste åren kan jag bara komma på "Euphoria", "1000 miles" och "La Voix" som var riktigt värda att lyssna på en längre tid.
• Bristen på överraskningar-Trots Björkmans utmärkta jobb med att bredda så känns det som att det är lite samma typ av låtar varje år. En matsked pop, en tesked rock, en nypa schlager, ett stycke pojksöt sångare osv. Jag skulle vilja se roliga kombos som t.ex. "Nattens Drottning" eller varför inte lite folkmusik också?
• Folkets röster. Tyvärr världen, det var mycket mer spännande och oförutsägbart när vi hade en jury.
• Det känns som att Melodifestivalen blir alltmer underhållning och allt mindre musik, vilket avspeglar sig på låtarna.
• Den största och viktigaste grejen är nog just att jag har bytt musiksmak. När jag var yngre så var festivalen en av de få tidpunkterna på året när jag fick höra min musik, idag finns det året om. 

Det är nog dags att lämna över Melodifestivalen till andra förmågor. Så,vad tycker du om Melodifestivalen?