11 frågor:)

ViolaVamp har ställt 11 frågor och jag hoppade på utmaningen-lite kapning av den men iaf;)

Vem är din absoluta förebild och varför?

Oh, svårt-men jag tycker att Rickard Söderberg är grym-just för att han är både skoningslös och kärleksfull när han kämpar för de frågor han brinner för. Annars så väljer jag aspekter hos människor som jag inspireras av-t.ex. min mormors snällhet och och Joacim Cans kämpaglöd.

Vilken måltidsdryck föredrar du framför alla andra?

Vatten, antingen vanligt eller kolsyrat. Kolsyrat är gott men jag kör på vanligt av miljöskäl.

Låt säga att du av okänd, skum anledning var tvungen att operera om dig till en annan, känd människa. Vem skulle du välja att se ut som?

Dött lopp mellan Dita von Teese och Joan Jett. Joan vinner nog, hon är gammal nog att vara min mamma och brutalsnygg.

Vilken är din titellåt? Alltså den du ofta återkommer till, får dig att komma i balans och känns som ”du”?

Allmänt i livet är det "As if the world wasn't ending" med Sonata Arctica och "At the end of the rainbow" med Hammerfall. När det gäller relationer är det Meat Loafs "Modern girl"

Vilket av följande använder du dig mest av? Telefon, dator, smartphone eller surfplatta?

Datorn helt klart. Telefonen på andra plats. Smartphone och surfplatta äger jag inte.

Sparar du pengar? Om ja, via automatiskt dragning på månatlig basis eller lite då och då?

Just nu sparar jag inför sommaren så att jag klarar mig då.

Hur ser dina sommarplaner ut?

Inte så mycket, förutom att försöka känna mig hemma i sommaren, en årstid jag har lite svårt att bli kompis med.  Dock hoppas jag kunna ta mig till Dalhalla och se Hammerfall, samt till Drottningsholmsoperan och se min första kompletta operaföreställning med Rickard Söderberg.

Gillar du djur? Om ja, vilket eller vilka djur föredrar du?

Jag gillar djur. Favoritdjuren är fiskar, och så Ozzy och Lucifer förstås:)

Om du endast fick dekorera din trädgård, balkong eller lägenhet med en växt- eller blomsort, vilken skulle det bli och varför?

Min lägenhet-jag gillar ormbunkar:) Hade den inte varit så giftig för katt hade murgröna varit häftigt också.

Läser du tidningar? I sådana fall – vilka?

Jag läser Sweden Rock Magazine, Ciklidbladet och Sveriges Natur. I enstaka fall Drömhem och trädgård.

Med vilka elva ord skulle du beskriva dig själv?

Optimist, eskapist, envis, accepterande, temperamentsfull, livsnjutare, tänkare, krigare, överlevare, anpassningsbar, kreativ

Jag ställer också egna 11 frågor-jag utmanar alla som vill, vågar och kan. Vore extra kul om Viola svarade:)

1. Vem ska göra soundtracket till filmen om ditt liv?
2. Zombieapokalypsen kommer-vilka tre personer vill du ha med i din överlevnadsgrupp och varför?
3. Har du en favorit-ritual i vardagen? Vilken, i så fall?
4. Har du någon inte-nu-igen-mat?
5. Vad föredrar du-dusch eller badkar?
6. Om jag får magiska krafter och kan ta bort en dålig egenskap hos dig, vilken ska jag ta bort?
7. Har du något plagg i garderoben som du aldrig i livet tänker slänga? Om ja-vilket?
8. Vad skulle du vilja ha råd att köpa?
9. Har du någon hjärtefråga? Om ja-berätta
10. Jag tänker besöka din hemstad/hemort nästa helg-vad ska jag hitta?
11. Hur hamnade du på min blogg?

Grattis David!

Upptäckte på Imdb.com att David Boreanaz, som spelade Angel i "Buffy the vampire slayer" , den serie som vampyrfrälste mig, fyller 43 idag. Bara att säga grattis. Han var dessutom ena parten i vad jag anser är en av de bästa kyss-scenerna någonsin (säsongsavslutningen av Buffy säsong 1). 

16/5-glädjens och sorgens datum

Denna dags datum kommer alltid att vara kluvet för mig. Det är som det står i rubriken-glädje och sorg. Jag ställer mig och hurrar för att en av mina absoluta favoritsångare, Tony Kakko, fyller 37 år idag. Hoppas att han blir ordentligt firad.



Stackars Tony fick den sämsta 35-årsdag man kan få ur ett hårdrocksperspektiv. Det är 2 år sedan Dio Somnade in. Att aldrig ha fått se honom live är mitt livs musikaliska sorg. Läs Metalbibliotekariernas fina inlägg under-det visar nästan allt som är fint med hårdrocken.
Metallbibliotekarierna: Två år av saknad

Sänkt ljudnivå? Ja! På konserter? Nej!

Martin Carlsson gör sin röst hörd om Socialstyrelsens förslag om att sänka maximal tillåten ljudnivå på konserter till 97 dB. Han är inte ensam om att vara kritisk. Flera arrangörer har gått ut och varnat för att Sverige kommer att bli mindre attraktivt om detta vinner laga kraft. Martin tar också upp argumentet om att publiken kommer att höras mer än bandet om detta händer, vilket kan leda till att besökarna tar ur hörselskydden för att höra och känna musiken.

Jag är kluven. Å ena sidan så är jag rädd om min hörsel och det vore väl skönt att slippa ha hörselskydd på alla konserter. Å andra sidan så känns det ju som att det finns mer angelägna miljöer att ta itu med. Konserter går ju de flesta på 1-3 gånger om året. Jag störs mer av ljudet på t.ex. vanliga krogar och pubar än på konserter. Många människor besöker krogen 1-3 gånger i veckan.

Jag funderar också på kulturen på konserter. En lägre volym skulle kunna ge en mer fokuserad konsertkultur. Jag pratar inte mycket på konserter-några kommentarer om musiken kanske, men inga längre samtal. Där återkommer vi till krogen-varför ha så hög volym dit människor går för att prata (förutom att när människor halvskriker blir de törstiga och dricker mer)?

Summa summarum: Jag tror att sänkning av volymen allmänt är bra, men fokusera på vardagsmiljöerna istället för konserterna.

Vad säger du?

Tall, dark...and immortal

Jag är inte bara hårdrockare, jag är vampyrfantast också. Det roliga är att dessa två områden är också de enda två där jag kan säga att jag är ganska konservativ-jag vill ha min metal melodiös och mina vampyrer i kistor på dagarna, och har sålunda inte sett enda "Twillight"-film. Dock, när någon gör något kreativt med mina "darlings" så är jag all ears. Det är det serien "Moonlight" gör. En av deras taglines är "bringing fresh blood to the vampire legend". Kaxigt men de har rätt. Den andra fick bilda rubrik till dagens inlägg¨.

Ska man beskriva serien mycket kortfattat så handlar den om Mick St. John, privatdeckare och vampyr, och hans fallbeskrivning och relationen till reportern Beth. Det som skiljer denna från andra vampyrserier t.ex. "Buffy the vampire slayer" och "Vampire Diaries" är dels att vampyrerna här är vuxna och att vi har en vampyr som vill vara mänsklig. Avsnitten avslutas ofta med att Mick reflekterar över vad han går miste om som vampyr, och det han saknar mest är ofta små vardagliga saker.

Tyvärr lades serien ner efter bara en säsong men den finns att köpa på t.ex. CDON.

*Bild från getglue.com