Nära hjärtat

Upptäckte igår att en viktig kvinna i mitt liv, serietecknaren Wendy Pini, fyllt 59 år. För er som inte känner till henne så är hon en av författarna till independent-serien "Elfquest" ("Alverfolket" på svenska), en fantastisk serie som jag läste som barn och väckte min fascination för alver-sedan dess har jag varit alv-frälst. Som vuxen hittade jag serien på originalspråk digitalt och det var först då jag förstod på allvar vilken djup och flerdimensionell historia det är. Gå in på hemsida och läs den, den är gratis. 2011 kommer den att bli film, något jag ser fram emot med spänning, det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse, men lite nerver finns ju vad de kommer ha gjort med den. Wendy har också gjort en webserie baserad på Edgar Allan Poes "The masque of red death". Den rekommenderar jag också, den är mörk, gotisk, futuristisk, erotisk och dekadent. Som grädde på moset bedövande vacker.

Det är också världsmiljödagen idag. Ett fint initiativ även om jag tycker vi ska tänka på miljön varje dag. Har sedan tidigare gjort en spotify-lista men låtar som passar känslan att vara engagerad i miljöfrågor. "The reason" heter den för jag gjorde den en dag när jag var frustrerad.
Följande låtar ingår för er som inte har Spotify och de fick vara med av följande skäl:

"What a wonderful world"-Louie Armstrong: Första låten jag lade till-och det är ju just det som gör det värt att kämpa. Det finns så mycket härlighet att bevara

"From a distance"-London Symphony Orchestra: För att texten beskriver att på avstånd ser världen blå, grön och vit, haven och bäcken möts och harmoni råder.

"Last look at Eden-Europe"-för stämningen i låten om att ta en sista blick på Eden och ta itu med hur verkligheten ser ut. "I wanna hear you say, Come with me"-det är så det som vi vill höra, att alla kommer med på sitt sätt.

"We don't need another hero"-Northern Kings: Vi behöver inte fler hjältar nu, vi behöver att något görs.

"Titan"-Hammerfall och "The Final Countdown"-Europe: Två svenska låtar på samma tema, att människorna lämnar den förstörda jorden för att bosätta sig på andra himlakroppar. Tyckte det var lite kul att sätta in den ganska utslitna "the final countdown" i ett sammanhang där hela texten passar in-den är ju knappast munter.

"Warriors of the world united"-Manowar: Till alla som kämpar, från dig som cyklar istället för att ta bilen till volontärer som kämpar för mångfalden till presidenter som vågar säga ifrån. Vi är många som kämpar, och vi kämpar tillsammans. "Many stand against us but they will never win"

"Symphony of destruction"-Nightwish: Tyvärr känns det som ett alltför vanlig ledmotiv idag.

"I walk forever"-Tarot: Avslutningen känns så rätt för även om det är jobbigt kan jag inte ge upp. "I walk forever til the road winds up into the sky".

Let there be rock

Nu har jag gjort det. Jag har förlorat min AC/DC-oskuld. Stort. Jag och Ravenlord på Stadion. Det var en grym konsert även om det grumlades lite av att scenen var knepigt byggd. Catwalken som gick ut var högre än själva scenen och resultatet blev att när vi stod framför catwalken såg vi inte att det stod ett band på scenen överhuvudtaget. Vi flyttade oss så vi iaf såg något. Jag var inte imponerad av förbandet hardcore superstar-det är inte min kopp te alls. Men för sjutton-vilket förband som helst hade haft svårt att charma in sig hos mig. Jag gillade huvudbandet-AC/DC får man vad man betalar för. Det är kul att kunna säga att jag hört de flesta klassiker live-även om jag saknade "It's a long way to the top (if you wanna rock n roll).

Tog inga bilder på konserten utan fokuserade istället på att njuta av upplevelsen. Vill ni se schyssta bilder kan ni kolla in följande inlägg i Metal!
Jag håller med Aftonbladet-AC/DC är hårdrockens motsvarighet till "Grevinnan och betjänten". Och sannerligen, att se min lugna, tysta Ravenlord hoppa upp och ner och föra liv var nästan värt biljettpriset det. Tack för det Angus & co!
Good luck-Thunderstruck!

AC/DC imorgon

Har en njutningsfull sommar framför mig med många konserter, enligt mig något av det bästa med sommaren. Imorgon brakar det lös med AC/DC (Tack Ztizze för den värdiga saluten), på tisdag blir det Poodles och den 10:e så är det Hammerfall på Skeppsbron. Tycker egentligen att Love 2010 är ett fånigt evenemang (som om vi skulle vara mer kärleksfulla än övriga landet övriga år) men när Rockklassiker bjuder på gratis Hammerfall och jag är ledig tackar inte jag nej. Dessutom har jag ju två stora kärlekar, Ravenlord och metal.

Med dessa konserter dyker dock ett angenämt lyxproblem upp-vad ska jag ha på mig? Sommaren är ju inte helt lätt om man vill klä sig hårdrockigt. Mycket av det som traditionellt förknippas med metal är ju ruskigt varmt (läder, sammet osv.) och mycket av det som är skönt på sommaren kanske inte känns så hårdrockigt. I och med att jag håller på att förnya min garderob så har jag funderat lite på detta med hårdrock och stil. Det är inte alla dagar jag ser så hårdrockig ut-men en riktig hårdrockare har nitarna runt hjärtat. Dessutom tycker jag det är vanvördigt snyggt att kombinera traditionell sommarstil med hårdrocksdetaljer (tro mig, nitbälte och skjortklänning är wow) Kommer återkomma till detta och till det faktiskt att det ofta är icke-hårdrockare som stör sig mest på när vi beter icke stereotypt metal

Slutligen ser jag med glädje att inga våldsamheter uppstod på Dios minnesstund. Det ser väldigt vackert ut på filmen nedan i alla fall. Heder åt oss hårdrockare som stod över billig provokation.

Hobbitar och trädgårdstomtar

Jimmy Jump, killen som hoppade upp på scenen under Spaniens Eurovision-framförande, har dömts till 15000 norska kronor i böter. Helt rätt om ni frågar mig. Jag förstår mig inte på folk som är fans till den här mannen, som sprungit in på bl.a tennisfinaler och fotbollsmatcher. Jag menar, här lägger artister och idrottsmän ner månader på hård träning-och så springer han in och stör alltihop. Det lär krävas en hel del arbete för att planera tilltagen-så jag antar att han egentligen är driftig nog att kunna göra något eget.

Dagen höll på att börja väldigt fel. Kom nämligen på mycket sent igår att jag började tidigt på morgonen men det löste sig och jag var på jobbet i god tid. Det var lite ovant att komma till jobbet men kom in i det snabbt.

Förövrigt anser jag att sådana här nyheter inte ska släppas på måndagar.

Födelsedagsfirande

Så har jag återvänt, det har varit mycket pyssel med lördagens lilla firande. Jag är ju bara sådan att jag envisas med att laga all mat själv och trots att jag varit kräktrött bitvis så var det mödan värt. En härlig blandning av vänner och fränder i åldrarna 15-86 intog min lägenhet och gosade katterna. De medförde dessutom fina presenter i form av boken "Jag-Ozzy", en vegetarisk kinesisk kokbok, biocheck och en korg med blandad gott (körsbär, cider och färska kryddörter är aldrig fel). När gästerna mumsat färdigt-(recept och meny finns i min matblogg) och dragit vidare till sina respektive hem slog sig Ravenlord och jag ner och såg Eurovision. Det var underhållande, eftersom Ravenlord inte riktigt är Eurovision-van och sågade det mest på ett mycket festligt sätt.

Idag har jag tagit det mycket lugnt och städat undan efter festen. Nu börjar en ny vecka och eftersom jag påbörjat ett nytt år så känns det lite som en nystart. Imorgon börjar en ny vecka med arbete och AC/DC. Nu börjar sommaren-då jobb blir insprängd med roligheter.