Igår var det dags att ge sig ut tvärs över stockholms län kändes det som-på inflyttningsfest hos en kompis. Det var mycket trevligt för inte nog med att han är en av de trevligaste människor jag känner-han har också en förmåga att dra till sig sympatiska människor. Jag var egentligen inte särskilt festsugen, med tanke på det som hänt förra veckan (som jag fortfarande inte vill dela med mig av), men faktiskt så var det nog bästa medicinen för ett blödande hårdrockshjärta. Det värmde gott att träffa lite folk och se den superfina lägenheten. Blev dessutom väldigt sugen på att lyssna på Rhapsody efter detta. Det är inte så illa faktiskt.
Festen igår gjorde mig inspirerad så jag har städat min hall och vardagsrum idag. Kände att jag var värd det. För att styrka och lugna mig bytte jag färger från starka röda och gröna till vitt och lite isblått. Just nu är det inte att storma fram som gäller-nu behövs svalka och lugn för att se vilken väg jag ska gå. Svalka till ett hjärta som brinner och skriker av längtan, men som ser att lite vila är det bästa nu.
Om mig
- CrimsonAnna
- Stolt laktoovo-vegetarian, fantasy-nörd och högkänslig hårdrockare. Högaktar Legend of Zelda och tror att fin- och fulkultur är en myt, det finns bara kultur.
lördag, juli 07, 2007
Överskattade Alex Schulman
Det är så skönt att inte vara ensam. Det finns fler i bloggosfären som inte förstår Alex Schulmans storhet. Där andra ser en fantastiskt rolig vass tunga ser jag bara en oempatisk, cred-krävande gnällspik.
Det finns tillräckligt mycket negativ energi i världen som det är. Punkt.
Det finns tillräckligt mycket negativ energi i världen som det är. Punkt.
söndag, juli 01, 2007
Love while the night still hides the withering dawn...
Åker norrut några dagar nu. Ser fram emot det nu när de mörkaste molnen blåst bort. Vad framtiden har i sitt sköte får vi se. Jag kommer inte att pressa fram någonting. Nu låter vi chi flöda och vi ser vart den bär oss.
Av respekt får ni leva med det kryptiska. Min blogg är personlig men vissa saker måste stanna i mitt liv utanför bloggosfären.
Ger er dock en sång som passar stämningen. En av de underbaraste musikupplevelser jag fått på sistone. Min husgud Tuomas Holopainen i Nightwish har skrivit filmmusik-"While your lips are still red" och basisten Marco Hietala sjunger på ett sätt jag inte trodde han var kapabel till. Man kan med fördel blunda när man lyssnar. Dagens rubrik kommer från refrängen.
Av respekt får ni leva med det kryptiska. Min blogg är personlig men vissa saker måste stanna i mitt liv utanför bloggosfären.
Ger er dock en sång som passar stämningen. En av de underbaraste musikupplevelser jag fått på sistone. Min husgud Tuomas Holopainen i Nightwish har skrivit filmmusik-"While your lips are still red" och basisten Marco Hietala sjunger på ett sätt jag inte trodde han var kapabel till. Man kan med fördel blunda när man lyssnar. Dagens rubrik kommer från refrängen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)