Slitiga veckan

Slitiga veckan går mot sitt slut. Igår tog jag sista långpasset och klarade också av lägenhetsinspektionen med glans. Allt har dock ett pris-jag var trött som en sarkofag när jag kom hem och kunde inte riktigt njuta av min nyfixade lägenhet. Imorse gick det dock bättre-åt frukost vid mitt köksbord för första gången på länge medan jag läste den fantastiska artikeln om bandet Alice Cooper i senaste Sweden Rock Magazine. Grubblade på hur jag ska kunna spetsa till köket-det är lite väl stilrent nu med mest blått och svartvitt. Skönt-tills jag fick sjasa ner Ozzy från bordet ;)

Har också hunnit packa ner de saker jag ska sälja på loppmarknad imorgon. Det ska bli roligt-och så skönt att få ut grejer ur hemmet (det som inte blir sålt kommer jag att skicka ut i kretsloppet, dvs. skänka til välgörenhet). När grejerna är sålda så kommer jag att krypa ihop hemma efter den långa veckan. Nästa vecka är planen att köra en hälsovecka. Hälsosam mat, träning och lugn. Kura skymning som de säger. Tända ljus och te-höstens små välsignelser.

So tired...

Måndagstrött som tusan idag. Det är mycket på alla håll och kanter nu och det har satt sig i kroppen och på själen. Dock är flera av sakerna positiva och andra kommer att leda positiva saker när det är färdigt. Idag jagade jag iaf måndagsbluesen på flykten med att laga mat till Theatre of Tragedys "Aegis" och genom att läsa tracklisten till Nightwish kommande skiva "Imaginaerum" på Metal from Finland. Det ska bli så spännande.

Som sagt, är trött. Just nu är det lite "kött och potatis" som Hagbard brukar uttrycka det när saker är habila men ospännande. Ironiskt nog får jag en hel del gjort, men jag är inte direkt kreativ. Positivt är ju att höstvädret inbjuder till vila. Hoppas på att få sova gott i natt, annars kan ni ju säga hej om ni ser en metaltjej som går och nynnar den här på stadens gator

Rceovery-skivan

Chief Rebel Angel och C gav mig genom sina sympatiska kommentarer till förra inlägget inspiration till att skriva om ett fenomen som jag har stött på, recovery-skivan. Ni vet, den där skivan som man spelar om och om igen under ett jobbigt skede i livet, och som beskriver precis hur det känns.
Min recovery-skiva är Nightwish "Dark Passion Play" och den blev det under perioden när jag var sjukskriven efter att jobb 2 drev mig till utmattning. Jag har alltid känt mig lite andligt besläktad med Tuomas Holopainen och hans beskrivning av turbulensen efter Tarjas avhopp, komplett med paparazzi i buskarna, kunde lika gärna ha handlat om hur det var för mig på jobb 2, där kraven bara blev fler och fler för att till slut dränera mig totalt.
En vän har "Isolation Songs" av Ghost Brigade som recovery-skiva och det är också han som uppmärksammade mig om fenomenet.
Riktigt så illa att jag behöver en recovery-skiva är det inte men bloggen Kingdom for a heart har lagt ner. Kommer att sakna Claras härliga ord. Hon har ju t.o.m inspirerat till följande inlägg:

Ljudet av ett hårdrockshjärta: Varför verkar allt vara roligare i Finland?:D#links . Trist att denna älskare av finsk metal inte kommer att blogga för oss längre-så som en snygg sorti så får det en låt från min Recovery-skiva "For the heart I once had"