Varför verkar allt vara roligare i Finland?:D

Frågan ställdes av Clara i mitt förra inlägg. För det är så många svenska metalheads, speciellt vi som har powermetal närmast våra nitbeklädda hjärtan, känner. Allt verkar roligare i Finland. Jag får iallafall känslan av att de verkligen uppskattar sina band och musiker på ett annat sätt. I Finland tar Nightwish hem tre Emmas (finska grammisar) bl.a för bästa album. Som Morrigan, moderator på Nightwish-forum konstaterade, "Metal is folk music in Finland". I Sverige skuffar vi undan dem i en egen kategori. Finland väljer t.o.m att låta finska supergruppen Northern Kings fungera som mellanakt i Melodifestivalen. Ytterligare exempel är att när en svensk tävlar för ett annat land i Eurovision SOng Contest och vinner så blåses det upp så man kan tro att det är Sverige som vunnit. När Anette Olzon tog över som sångerska i Nightwish, internationellt stort band och Finlands nationalklenod, reagerar tidningarna med en futtig notis.

Hur har det då blivit så här? Det är mina egna personliga teorier om detta. Finland har sisu som nationellt kännemärke, och kämpaglöd är ju en av hårdrockens stöttepelare. Finnarna har också en stark tangotradition och som vi alla vet är tango dramatisk musik. Svensk musiktradition lutar sig mera åt att antingen vara glittrande glad eller djupt vemodig. Har också hört av finländska män och kvinnor att finska män inte är stjärnor på att prata om sitt känsloliv, och det är ju inte ovanligt att män använder musiken som ventil för sina känslor. Om vi återknyter till nationella draget, så talas det ju ofta om det finska vemodet-och vemod är en annan gångbar känsla inom metal-kulturen. Jag har också fått känslan av att begreppet "Sellout" som i Sverige verkar användas så fort ett band vågar visa sig i ett sammanhang med annan färg på dekor och rekvisita än svart, grå och röd, inte existerar på samma sätt i Finland.

Nu ska vi inte deppa ihop för att vi inte bor i Finland. När ett klipp med Sabaton från TV4:a "Nyhetsmorgon" lades upp på YouTube uttryckte ett internationellt fan sin avund över att vi i Sverige får se metal i morgon-TV.

Om någon har erfarenhet av den finska kulturen får ni jättegärna kommentera, oavsett om ni tycker jag slår huvudet på spiken eller pratar i nattmössan.

Det är Saint Patrick's day idag-så som hyllning till Irland lägger jag in Thin Lizzy "Roisin Dubh" (som råkar vara ett av de snyggaste omslagen genom tiderna enligt mig)

Torgskräck i hallen

Kände för att göra något konkret idag så jag möblerade om i hallen. Nu är det inget jätteföretag, eftersom den enda möbel jag har i hallen är min hallbyrå. Flyttade den så att den står längre in i rummet, vilket gjorde att utrymmet kring ytterdörren blev mycket friare. Berättade om min idé för Ravenlord sist vi sågs och han tyckte idén var strålande. Jag rensade också ur min hallgarderob-så en säck kläder åkte i second-hand containern och några andra grejer åkte ut. Grymt skönt att ha ordning och reda. Bara resten av lägenheten kvar-började med hallen eftersom det är det första jag ser när jag kommer hem och för att alla andra rum hänger fast i den.

Jag brukar inte visa söta barn här i min blogg (har inga egna och mina läsare Sandra af Munkakvarn och Vampireslave gör det så bra)men idag tänker jag göra ett undantag. Marco Hietala i Nightwish lät nämligen sina tvillingsöner Antto and Miro (vet dock inte vem som är vem) medverka som gästsolister i söndagens "Kuorosota" (finsk motsvarigheten till körslaget). Kunde inte motstå att bjuda er på det.

När jag fick för gammal ost

Har varit på yoga idag-ett lustigt yogapass för första hälften gick åt skogen-tankarna fladdrade och for så jag höll på att bli tossig men sedan gick vissa svåra övningar bra. SKa fundera på om jag kommer gå på yogan nästa vecka-det är grymt skönt men å ena sidan kan jag känna ett behov av lite tuffare motion. Vi får se-mer träning denna vecka blir det iallafall.

Hade tur i oturen idag-gick ner till Coop för att klaga på att osten jag köpte visade sig vara möglig (äckligt). Det visade sig att Coops policy är att betala tillbaka dubbelt när färskvaror visar sig vara mögliga. Hur mycket färskvara det nu är när en ost har bäst-före-datum i november kan vi diskutera men jag tänker inte tala om hur dem ska sköta sitt jobb;)

Dagens måndags-metal anknyter till att jag ska ge min lägenhet en välbehövlig vårstädning imorgon. "I rule the ruins" med Doro.

Ett tacksamt inlägg

Jag tänkte ta ta tillfället i akt och tacka några läsare som sagt väldigt fina och snälla saker:

Först av allt tack till alla som kommenterat och sagt att bloggen blivit snygg sedan jag gjorde om. Det känns bra-vill ni fixa till era bloggar så kan ni klicka på ikonen i vänster hörn.

Tack till Morrica som inte bara ser mig som en redig människa utan också skickade en uppmuntranslåt en dag då den behövdes. Tack!


Nästa tack går till Vampireslave som berömde mitt sätt att skriva. Jag tar mig friheten att publicera hela hennes kommentar:
jag blir alltid så glad när jag hoppar in här och läser. =) även om det är tunga eller tråkiga saker som avhandlas i bloggen skriver du alltid på ett positivt, upplyftande sätt med glimten i ögat. uppfriskande!
Jag blev superglad för det är just den tonen jag försöker ha i bloggen. Alltid härligt att få ett kvitto på att jag lyckas.

Slutligen ett mycket stort tack till Raz som sett till att jag numera har Spotify. Raz invite leder till omröstningen i bloggen. Jag känner nämligen att mitt tema måndagsmetal har börjat gå i stå. Har svårt att få till en variation så jag har valt att rösta om vad ni vill ha i bloggen-måndagsmetal eller Spotify-listor?

Helgen som gick

I fredags begav sig hela jobbet till Cirkus för att äta middag och se Björn Skifs Show. Maten var fantastiskt god. Det var så ögonen gick i kors när jag tog första tuggan. Dessutom trevligt att träffa sina kollegor uppklädda och i en annan miljö. Mycket trevligt men hur mina kollegor tänkte när de hävdade att Nightwish inte är hårdrock är en gåta för vetenskapen (har dock insett att gemene mans bild av hårdrock är snävare är hårdrockares. Det ryms som bekant många grenar på metal-trädet).

Showen var grym. Jag hade aldrig gått och sett den privat men är väldigt glad att jag fick chansen. Visst har jag metal i hjärtat men jag kan uppskatta en bra live-upplevelse oavsett genre. Björn bemästrar dessutom den svåra konsten att vara glad utan att vara klämkäck (jag är allergisk mot klämkäckhet). Hela showen runt omkring med dansare och kör var läcker och välplanerad.

Övriga helgen har spenderat i stor ömhet med Ravenlord. Idag hälsade vi på mormor som uppskattade vårt besök-speciellt eftersom det var länge sedan hon träffade Ravenlord. Har haft en skön helg och det känns som jag har kontroll på kommande vecka.

Nästa vecka lutar det åt omröstning i bloggen.