TV-programmet jag vill förändra och hur jag gör det

Kattakvack kör en novemberlista där vi som läser får bestämma ämnena. Jag skickade in rubriken för detta inlägg. Då hon har kört den så tänker jag skriva ett inlägg på samma ämne. Kattakvack vill ta sig an "Efter Tio" på TV4. Programet som jag tänker ta mig an är:

*trumvirvel*

Go'Kväll Lördag.

Anledningen till att jag valt detta program är att trots att jag är den primära målgruppen för programmet (kvinnor 30+) så känner jag mig som en total alien när jag tittar på det. Det anses nämligen att bara för att jag är kvinna i den åldern så är jag automatiskt intresserad av cupcakes och annan bakning, mainstream-mode, matlagning till familjen och dessutom har jag behov av en programledare som pratar i ett tonfall jag bara använder till kattungar och nyfödda.

Så, om vi nu viftar med trollspöet och jag tar över, vad skulle då hända?

• Till att börja med skulle matlagningen få stå tillbaka. Konungariket Sverige lider brist på saker, men matlagnings-tv är inte en av dem. 
• Vi skulle få tips om tv-spel och tv-serier. Vi är ju en och annan som av olika skäl gillar att spela eller kolla på en schysst tv-serie på helgerna.
• Det blir lite stiltips, men stiltips som inte exkluderar hårdrockare eller gothic lolitas.
• Jag ser gärna kulturtips i alla dess former-från opera till zombiefilm.

Dessutom skulle jag sända det här programmet varannan vecka och låta Go Kväll lördag vara som vanligt varannan vecka, för att signalera att alla får finnas.

Varför "Return of the Jedi" är en film som borde visas varje Allhelgonahelg **SPOILERS**

2013 års allhelgonahelg har just passerat. På allhelgonadagens kväll satt jag och Goron och tittade på "Return of the Jedi" sista filmen i "Star Wars"-sagan. Hade inte tänkt på det innan, men den passar väldigt bra in på just denna högtiden. Jag ska förklara varför i detta inlägg men först en liten varning-har du inte sett filmen så kommer detta inlägg att bli svårt att förstå och dessutom så pajar det nog en del av filmupplevelsen. Nu är det varnat så nu åker vi:

• Mitt främsta argument är sättet som döden skildras i denna film. Låt vara att det är en actionfilm där en hel del laserpistoler avfyras, men i denna film får vi två fridsamma dödsscener. Dels i början när Yoda, läromästaren, dör till följd av hög ålder. Det fina i scenen är att han till fullo har accepterat det, och istället använder sin sista stund till att vägleda Luke Skywalker. Den andra scenen är när Darth Vader/Anakin Skywalker dör, och när Luke gråtande säger till sin far att han måste rädda honom så blir svaret "Det har du redan gjort, Luke".

• Hand i hand med döden så går känslan av försoning. I filmens allra sista scen pågår en euforisk segerfest. Mitt i festen går Luke Skywalker åt sidan. Känslan är att han behöver få lite andrum i euforin. Han ser då andarna efter sina läromästare, och sin far. De står där och se på varandra tills Leia, hans syster, lägger armen om honom och leder honom tillbaka till festen. Jag vet inte hur ni tänker, men jag får känslan av att levande och andar vill förmedla till varandra att "Vi mår bra. Nu kan vi gå vidare".  

• En intressant twist på scenen ovan är att i re-releasen från 2004 (den version jag har valt att använda nedan) så gestaltas Anakin Skywalkers ande av Hayden Christensen som gjorde rollen i de tre nya filmerna. I "liv och död"-perspektivet så blir det i mina ögon en påminnelse om att minnas personen den bortgångna var, inte bara som "en död".
• I Yodans dödscen så sätter han också in i döden i ett sammanhang, det hör så att säga till livet. När Luke kommenterar att Yoda inte kan dö blir svaret:

Ah, strong am I with the Force, but not that strong. Twilight is upon me, and soon, night must fall. That is the way of things. The way of the Force.

• I filmen finns också en scen där Luke Skywalker dödar en Rancor, ett stort odjur som används på samma sätt som lejonen användes mot kristna. När Rancorn är död så får man se hans skötare gråta när han får se vad som har hänt. Så även monster kan ha någon som kommer att sakna dem.

Där har ni min förklaring till att jag planerar att göra det till en tradition att titta på "Return of the Jedi" under Allhelgona-helgen.

Allhelgonahelgen

Oktober blev lite TV-spelens månad. På torsdagen var det dags igen för Gamex. Vi passade på då, Goron och jag, för jag jobbade på lördagen. Har aldrig varit på Gaming-mässa förut, men det var roligt. Kollade mest i retro-hörnen, där de har gamla Nintendo 8- och 16-bitars. Goron köpte en liten arg mjuk Goomba att ha hängande i sin nya bil, och jag köpte manga och en supersnygg poster med motivet som visas på bilden nedan. Som Zelda-nörd är sådana här mässor ett bra tillfälle att få till sådana prylar. Får nästan lägga band på mig så att det inte blir för många. Sådant här ska ju vara en krydda, och blir det för mycket blir det bara kväljande.

Passade också på att säga hej till Thomas Arnroth, spelrecesent på bl.a. Gomorron Sverige som jag har följt på Twitter ett tag.

Fredag kväll och lördag tog jag och Goron det lugnt för vi var ganska trötta. På söndagen så åkte vi till kyrkogården och tände ljus på min mammas och mina morföräldrars gravar. Har inte varit på kyrkogården på länge, men det var skönt att vara där. Vilsamt. Jag är visserligen en inbiten Halloweenförespråkare, men i år passade det mitt sinnelag bättre med allhelgona. Det är så fint med ljusen på kyrkogården, där varje ljus betyder att någon har betytt något för någon. Goron sade så fint om minneslunden, där min mamma vilar att, "Även om du tände ljuset för din mamma, så blir det som att alla ljusen är för alla".

Bilden är från http://videogamesblogger.com

Jag har hoppat på en utmaning. Det är Mirijam som tycker att det får vara nog med kommentarsdöden i bloggarna nu. Så här skriver hon på sin blogg:

Hörrni, är det inte dags att den här kommentarsdöden får ett slut? Brukade vi inte skriva mer till varandra förut? Jag vet inte hur många bloggar jag kollar in på varje dag men det är oerhört sällan jag lämnar en kommentar. Så himla tråkigt beteende så jag borde ge mig själv stryk faktiskt. Men nu har jag lovat mig själv att jag under hela november inte ska läsa några bloggar utan att också skriva någonting i kommentarsfältet.

Haka på vettja, det blir asball! Ungefär som när man var liten och gjorde kedjebrev och skickade ett bugg till fem personer och sen fick hela postlådan full och tuggade tills man hade träningsvärk i käkarna. Hur fräsigt som helst. Vi kör hela november, hepp hepp!

 Jag tycker att det är en strålande idé för en av de roligaste sakerna med att blogga är ju just läsarkommentarer. Är ni på?