Om närvaron och krassligheten

Har inte bloggat på en dryg vecka. Det har sina randiga och rutiga skäl. Dels har det hänt saker på jobbet som har skakat om rutinerna, men det är på väg att bli ordning igen nu, dels har jag varit förkyld, en elak jäkel.

Under den här turbulenta tiden har jag dock på något märkligt sätt hittat ett lugn och en förmåga att fokusera. Det känns skönt. Idag, när jag varit ledig, har jag också börjat att känna smak igen-så den vana jag har valt att göra med närvaro är att dricka te.

Krassligheten gjorde idag att jag var tvungen att ringa Vårdguiden och be om råd. Var rädd att det skulle vara något allvarligt men jag fick rådet att avvakta och ta det lugnt. Jag tar det som en läxa att vara rädd om mig själv.

Jobb-grejen har skakat om rutinerna så en del av mars kommer att gå åt att hitta tillbaka till dem.