Jag fick en kommentar av Linn på Lyckoland som inspirerade mig till ett inlägg. Jag hade skrivit om ordning i vardagen och hon kommenterade så här:
Älskar känslan av ordning och reda så som du beskriver den. Inget pedanteri, men sådant man mår bra av. Att äta.Det jag fastnade för var just att ordning och pedanteri var skilda åt. Det finns en skillnad, iallafall känns det så för mig. Har haft pedanter i släkten, och jag lider med dem. Det verkar gå åt så mycket energi att anfalla minsta fläck eller sak som hamnar snett, i värsta fall nästan vänta på att det ska hända. För mig är det inget jag strävar efter utan den där ordningen som nästan känns inbyggd i väggarna. Där du har skapat en ordning som harmonierar med den, så att den uppehålls utan att tänka. Jag är inte där, men jag strävar dit.