Rivstart

Det nya året rivstartade på jobbet. Det blev fullt ös medvetslös från början och flera situationer krävde att jag tog tag i det vilket jag gjorde. Det kändes tufft när det hände-som lite för mycket på en dag-men jag har tack och lov kollegor som stöttat mig.

Så passar jag på att gratulera 2 födelsedagsbarn-min mormor fyller 86 (jag har ringt) och Casper Janebrink i Arvingarna (gammal musikfavorit och det står jag för) fyller 40. Det är Arvingarnas förtjänst att jag är den musikdåre jag är i dag så hurra!

Goth nytt år!

Så går 00-talet in på sina sista skälvande timmar-bara slut kvar av 2009 som Milo så fint skrev. Jag har funderat på att skriva någon sorts krönika men inte ens det längsta blogg-inlägget i världen skulle kunna sammanfatta decenniet för det har hänt mig så mycket. Kan bara konstatera att detta var decenniet då jag blev den jag är.

Årets nyår firade jag hemma i ensamhet men gråt inte för mig-det är självvalt. Jag jobbar nämligen idag och imorgon och måste upp tidigt. Så jag har tagit hand om mig själv-ätit en mumsig portobella-burgare och tagit ett saffransdoftande Lush-bad. Så allting är väl. Har sett människor på väg till festligheter hela dagen och jag känner mig inte utanför. Tvärtom-jag känner mig mer som att jag valde ett firande med en deltagare.

Jag återkommer med en summering av året som gick i ett framtida inlägg. Nu återstår bara att önska alla er härliga, inspirerande läsare ett gott nytt år. Jag gör det med Europe-låten "Sign of the times" för den ger mig alltid en känsla av optimism och av att nu vänder det.

Europe på Hovet-årets sista konsert

Europe i förrgår var fantastiskt. Fick Crucified Barbara som bonus-tjejerna är för tuffa för att tituleras russin i kakan eller körsbär på tårtan. Första förbandet Aggressive Chill var sådär-en charmig frontman räcker inte när musiken inte har något som får dig att fastna. Men Europe-voj voj voj. Måste berömma Joey Tempests röst-ingen tillstymmelse till julförkylning där inte-rent och klart. Bra setlist dessutom-blev glatt överraskad när min gamla favorit "Sign of the times" dök upp. Kul också med närkontakt med bandet-bokstavligt talat (har highfivat Joey) Bättre slut kunde inte konsertåret 2009 få.

Hells Jingle Bells i TV

Igår sändes då äntligen "Hells Jingle Bells" i SVT. Min min när jag satte på TV:n på Julaftonskvällen och fick se midnattsmässan var nog obetalbar. Ett tag trodde jag de drev med mig-att bilden skulle frysas och Melker Beckers stämma ljuda "Nä vad är detta-vi kräver hårdare jul" Men nä, jag fick vänta till idag.

Inledningsvis vill jag säga att jag gillar idén skarpt att göra en julshow med hårdrock och hårdrocks-estetik och applåderar att SVT beslutar sig för att TV-sända alltihop. Dessutom lät ju uppställningen hur bra som helst-Joacim Cans, Petra Kvännå Metal Monarchs, Melker Becker och Mattias Lindeblad. So far so good. Det är inga dåliga cover-versioner som spelas (skulle tänka mig detta på skiva). Mitt problem är att vi TV-tittare får höra alldeles för lite av dem. Jättesynd för det lilla jag hörde lät grymt. Som helhet dock himla kul-och jag erkänner mungiporna gick ganska rejält uppåt. Undrar vad denna sköna T-shirt kostar?

En del som vill ha hårdrocken för sig själva har muttrat att detta skulle vara spektakel och förlöjliga hårdrocken men för mig är hårdrock och jul ett utmärkt kombo. Det blir uppfriskande med lite hårt och "evil" i julmyset-som att spetsa glöggen. Jag hoppas att detta återkommer-och då, SVT, vill jag höra hela låtar.



Ikväll byter jag dock juläpplena mot hårdare äpplen och går på Europe på Hovet.