Bokrecension-Blod eld död

Nu har jag läst ut "Blod eld död" (Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg) och kan säga vad jag tycker om den. Jag är i ärlighetens namn lite splittrad. Positivt är att språket flyter bra och författarna har hittat ett tonläge som känns bra, insatt, och så långt från Siewert Öholm du kan komma, men samtidigt med en sund distans. Även jag personligen inte är kunnig om death- och black-scenen så är det intressant att läsa. Allra mest gillar jag inblicken i musikernas resonomang. Det var otroligt givande.

Min kritik gäller främst bokens undertitel "en svensk metalhistoria" och hur kapitlen sedan är upplagda. Det är inte kronologisk ordning och gjorde mig liten besviken, så mitt råd om du vill läsa boken-glöm undertiteln och läs den istället som en inblick i svensk black och death metal för det gör de bra. Vi power- och heavy metal-fans får lite godis i form av att Hammerfall intervjuas men det är det.

Boken är definitivt läsvärd och jag hoppas att författarna skriver fler musikböcker, vore jag musiker hade jag låtit dem skriva min biografi. Jag tänker inte lägga några värderingar i innehållet utan konstaterar vad jag redan visste-jag är lite för glad för black metal.

Låter bli att lägga värderingar gör dock inte Anders Kraft i "Nyhetsmorgon" när han pratar med författarna men jag måste ge Ika och Jon varsin guldnit för att de argumenterar och svarar värdigt och sansat.

Om inspiration och dåligt samvete

Jag har börjat läsa Underbara Claras blogg regelbundet. Häromdagen fick hon en sur kommentar om att hon ger unga kvinnor dåligt samvete när hon poserade i kort klänning i ett kök på ett tidningsomslag. Tidigare i höstas så hörde jag Aktuellt ta upp en undersökning där 25% av kvinnorna vill vara hemmafruar (urvalet i undersökningen kan diskuteras, men inte idag i detta inlägg). Där tog en kvinna upp vad som stressar arbetande mammor. Jag tänkte att det var om de spenderade tillräckligt mycket tid med barnen eller att barnen lär sig det de ska utöver skolan, men ut ur kvinnans mun kommer "att baka surdegsbröd och cupcakes". Någonstans där slutade jag att ta undersökningen på allvar och bet mig i läppen för att behålla tron på mänskligheten.

Jag förstår att det är lätt att dras med i allting som media och bloggar skriver om: det ser ju så härligt ut när någon stickar eller fixar i trädgården. Det är svårt att inte ryckas med när Ernst smider ett trappräcke eller "Äntligen Hemma" gör kreativa ljuslösningar. Men vare sig bloggare eller "Äntligen Hemma" tror, menar eller vill att du ska göra allt. Det är mer en stor karta över allting som du kan göra. Inte köper du hem allt i mataffären bara för att det finns?

Nu tror inte jag att det är så illa, utan att de flesta människor är kompetenta att sålla det de vill och inte vill göra själva, och de som har svårt med det får vi/de (jag är på intet sätt felfri) som har lärt sig hjälpa på vägen. Min förhoppning är också att alla ni som skriver om det ni gör, oavsett om ni fotograferar, programmerar eller syr tehuvor, inte tystnar för att det påstås att ni ger människor dåligt samvete.

Jag avslutar med ett jättefint citat från Emmy som kommenterade Claras inlägg.

Ja, vart kan man börja… Att kommentatorn är rätt bitter går ju inte att komma undan. Det som chockar mig är att folk inte inser att nästan alla bloggar (professionella och helt privata) ofta bara visar en liten del av en människa och deras liv. Man väljer själv att skriva om precis det man vill och om folk vill läsa så får de ju självklart göra det. Som läsare ska man dock komma ihåg att en blogg inte är någon ”livsfakta” eller pekpinne för någon annan, det är snarare en av många ventiler att ”såhär gör jag”. Man kunde önska att alla kommentarer (positiva som negativa) skulle kunna vara konstruktiva, men det verkar omöjligt i dagens samhälle, eftersom folk har så mycket dötid att surfa runt och ha åsikter om vad alla andra gör. Jag tycker att Clara, precis som alla andra får blogga om precis vad hon vill (och visa upp så mycket eller lite av sin vardag som hon vill!). En blogg är alltid ett varumärke och en del av en person, och bjuder aldrig på precis hela sanningen. Heja Clara och alla som orkar blogga vidare trots såna här bittra kommentarer!

I´m not myself. I'm a replica of me

Det har sannerligen inte varit min helg. Min plan var att fira att jag inte har några långpass på jobbet på tre veckor med att gå och se en konsert med ett band som ger energi i en skön lokal, för att sedan ha en skön söndag när jag skulle få massor av saker gjorda. Tjenare!

Jag valde att lämna kära "Tunnan" innan huvudbandet började. Jag gillar det stället, det är skön stämning och både personal och gäster är trevliga, men det är ingen bra konsertlokal. Dåligt ljud, ingenstans att sitta/stå för att se bandet och igår var det synd. Dels började bandet en timme efter utsatt tid och då var det ett förband modell "tråkig emo-rock formulär 1 B" Dessutom hade jag inget sällskap så jag valde att tacka för kaffet och gå hem. Postivt var dock att jag pratade med en trevlig tjej och drack Wisby Summer Pale ale, en öl bryggd av änglars sång.

Denna dag har jag bytt till mig böcker på biblioteket samt fixat lite. har dock varit avslagen för det har varit grus i maskineriet mellan mig och en vän. Som lök på den stackars laxen så hade jag ner min kamera så att den gick sönder. Det ska nog gå att laga men surt är det:(

Det skulle vara helgen som gav mig energi men så blev det ju inte :(