Enter Samhain

Så har ännu en helg förflutit och den har spenderats socialt. På fredagen kastade jag mig iväg efter jobbet för att möta upp Ravenlord och dra iväg till det sista hemlika huset och Alvfursteparet. Har tänkt länge på att vi skulle ses och när jag hörde av mig tyckte de också att vi skulle ses. Det blev en middag med dem och en vän till, min härliga blå textilälskande vän. Vi bjöds på god vegomat och som dessert svängde grabbarna ihop en marängsviss medan vi tjejer pratade i köket. Härligt:) Köpte en skiva från Alvfurstinnans band Medvind, det är musik som ger ren och skär lycka-har lyssnat på den och det är balsam för själen.

Lördagen påbörjades med ett varmt skumbad i sällskap med Ravenlord-därefter åkte han hem för att förbereda sin lya inför grabbkväll (tror han behövde det) och jag fixade mig iordning för att åka till en annan vän. Det är alltid trevligt där-hon lagar fantastisk mat och trots att jag är c:a år yngre än hennes vänkrets (vi träffades på universitetet) så känns som jag passar in, och de är i mina ögon bra förebilder när det gäller att umgås med barn. Barnen är med i den mån de vill, och när vi vuxna blir för tråkiga (vuxenprat blir ju det när man är liten) så går de till sonens rum och leker. Jätteskönt för barnen får ta plats men inte ta över.

Nu har ytterligare en allhelgonahelg lagt till handlingarna. Det tråkiga är att den gamla dammiga konflikten mellan halloween och allhelgona blossat upp igen. Trodde vi hade kommit förbi den nu. Själv gillar jag halloween och tycker den behövs av följande skäl:

• Vi behöver en höstfest. Utan den så blir ju hösten en mörk sträcka av vardag och behov av varmare kläder tills jul-till skillnad från den högtidsspäckade våren.
• Den bryter av högtidsmönstret. Det är kul med en högtid då man får mysrysa lite och när hårdrocksestetiken får vara med (svart, döskallar, osv) De andra högtiderna är , i min smak, lite för puttinuttiga om man kör traditionellt. Läs Hampus Eckermans inlägg, inklusive kommentarer-han uttrycker det briljant.

Jag ser heller inte att det måste vara en konflikt mellan allhelgona och halloween. Personligen har jag inga problem med att klä ut mig till demon och festa på fredagen, för att sedan tända ett ljus på familjens gravar på lördagen. Självklart kräver detta respekt, att vi som gillar halloween håller oss borta från kyrkogårdarna. Vi ska ju inte glömma att båda festerna har sin grund i tron att slöjan mellan de levande och dödas värld är som tunnast denna dag.

Kanske är lösning att inspireras av wicca och fira Samhain, en keltisk skördefest som markerade sommarens slut. Där tänder man ljus i fönstret för att hålla onda andar borta och för att de goda andarna att hitta hem (i gamla tider lär man t.o.m ha dukat för de vid bordet). Samtidigt som man fick passa sig, för andarna är ute på den vilda jakten och där kunde man ryckas med.

My true blood

Var på blodcentralen idag. Fick medalj för att det var 20:e gången som jag gav blod. Det kändes bra. Sköterskan kommenterade att min klädsel var "halloween-svart" och när jag frågade om mitt hb-värde så svarade hon "Det är bra-så du behöver inte suga något blod i helgen;)" Blodgivningen tog idag så det har inte blivit mycket gjort förutom det.

Idag blir det klassiska "Raining blood" med Slayer för att fira min 20:e blodgivning.

Rosa tisdag

Jag var och tränade med Vapensyster idag. Hon var inte direkt inspirerad men jag sparkade henne i baken och till slut gick hon med på det. På gymmet var det rosa tisdag för att hylla kvinnor och deras attribut. Vi blev bjudna på bål och geléhjärtan, alla anställda hade rosa kläder och två av grabbarna ledde spinning i kvinnokläder. Mycket underhållande. Fick tack av Vapensyster för att jag framhärdat att hon skulle med-hon tyckte jag var så duktig "Du inte bara tog dig till gymmet. Du hade X kg seg norrlänning över ryggen"

Rosa tisdag är ett positivt evenemang, och det är bra, för ska vi besegra bröstcancern behöver vi all styrka från positiv energi vi kan få. En del undrar om det gör någon skillnad med rosa band. Vad det gör ekonomiskt ska jag låta vara osagt men jag har haft bröstcancer i familjen och det värmer hjärtat när man ser alla som bär det. Det är en grym sjukdom, inte ens hårdrocksstjärnor skonas. Som musik väljer jag "Hard luck woman" med just Peter Criss som haft den och besegrat den.

Middags-helg

Helgen har bjudit på firande av familjemedlemmar, både mina och Ravenlords. Vi började på lördagen med hans syster som fyllde jämnt. Vi tog en tur på stan innan. Ravenlords första besök i en Lush-butik bjöd på oväntad underhållning. Jag bad honom välja ett skumbad till oss-hans min såg ut som jag bett honom välja en valfri landmina att använda tillsammans. Sedan fick han två glitterflagor på fingrarna-och började gny som en övergiven hundvalp. Hans flickvän var inte mycket stöd-undertecknad var upptagen med att kväva en skrattattack.

Hos Ravenlords syster var det som alltid trevligt. Hon och hennes har god smak vad gäller mat, musik och vänner. Vi hann avhandla allt från Allsvenskan till vaccinering av svininfluensan och Bryan Ferrys tolkning av Bob Dylan.

Efter en mysig morgon med Ravenlord så tog jag mig till faster för en middag med familjen för att fira hennes 41-årsdag. God mat och trevliga diskussioner där med. T.o.m hamstern i familjen är sympatisk.

Det finns saker man tänker att man ska göra men som på något vänster aldrig blir av. Idag gjorde jag en sådan sak. Jag såg filmen "Master and Commander" och tyckte om den. Visserligen lite vemodig men vacker och färgskalan var perfekt för en gråmulen höstdag.

Veckans mådagsmetal blir finsk och upplyftande. Stratovarius med "Eagleheart"