So, this is the Hobbit

Det var några dagar sedan jag såg "The Hobbit" men nu tycker jag att det är dags att summera mina intryck av filmen. Sägas ska att förväntningarna var höga eftersom jag är ett stort fan av boken. Vi (jag och Goron), valde att se den i 3D, ett beslut vars konsekvenser jag återkommer till.

Som helhet gillar jag verkligen filmen, den kändes inte som de 2 timmar och 50 minuter den är. Något som Peter Jackson och kompani verkligen har lyckats med är ge varje dvärg en personlighet, det minns jag inte att de hade på samma sätt i boken. Dessutom är castingen perfekt. Richard Armitage är ett fynd som Thorin Ekenskölde och Martin Freeman ÄR Bilbo. Dessutom är hela filmen så otroligt vacker, från  landskapet på Nya Zeeland, till detaljer som att alvernas kung rider på en kronhjort.

Jag har några invändningar mot filmen och det är att vissa scener känns som inte är inkluderade för att göra filmen bättre eller framhäva historien, utan för att de ser coola ut i 3D. För oss som är hardcore-fans till boken kan det vara lite förvirrande att de har lagt in historier från Silmarillion, men de ger en mörk must till historien som jag tror kan vara bra för att hålla den vuxen. Bilbo är ju faktiskt en barnbok från början, till skillnad från triologin som börjar med "Sagan om Ringen".

SOm helhet mycket nöjd, jag satt och skrockade nöjt hela första delen av filmen, för att fälla en liten tår i en sorglig scen. Är mindre nöjd med att behöva till december på fortsättningen.

Vila i frid Clive Burr

Clive Burr, Iron Maidens trummis på de tre första albumen, däribland superklassikern "The Number of the beast" har förlorat kampen mot sin ms. Med tanken på hur stor spridning den skivan har haft, även utanför  metalkretsar, så förtjänar han en liten hyllning. Jag har valt min favoritlåt "Hallowed be thy name".

Imorgon kommer mitt inlägg om "The Hobbit"

Vi vänjer oss vid att vara vi

Ibland händer det saker. Träffade Goron igår och såg "The Hobbit" (fantastisk film som jag återkommer till i kommande inlägg). Efteråt hade vi en sådan där känsla när man inte riktigt vill släppa personen ifråga. När vi hittat ett lugnt ställe att prata lite på kom vi fram till att vi är bortom dejting. Så, kära läsare, det verkar som att min singeltid har kommit till sitt slut. Det är såklart lite ovant nu, när jag som är van att planera min tid för mig och mig själv allena, har en till att ta hänsyn till, men vi sitter i samma båt, och kommunicerar om det. "Vi vänjer oss vid att vara vi" var Gorons kommentar till vår situation. 

Bilden kommer från denna sida. Jag valde den för att i spelet "Skyward Sword" kallas hjärtat för "Life's crimson vessel".