Om hårdrock och körsång

I förrgår avgjordes finalen i finska "Kuorosota" (körslaget för er som missat tidigare inlägg). Marco från Nightwish fick tyvärr inte sälla sig till den eminenta skaran av hårdrockare på båda sidor av Östersjön som vunnit denna tävling (Joacim Cans och Timo Kopipelto) men slutade på hedrande andraplats. I svenska körslaget är det Ralf Gyllenhammar som försvarar hårdrockens färger denna säsong. Jag minns när Joacim Cans var med och han fick frågan hur hårdrock och körsång gick ihop. Min tanke var "Oj oj oj, Gry kan inte ha hört mycket hårdrock och definitivt inte varit på många konserter". Cans smartare svar var att det är många tyska, bombastiska fotbollskörer.

Jag är inte förvånad att det går bra för hårdrockare i körsammanhang. Kombinationen av duktiga musiker och en genre som är väldigt tacksam att arrangera för körer är ett bra recept på succé. Dessutom tar körer fram kraften i musiken.
Min första spotifylänk blir till listan "Crimson Choir" dvs. låtar jag skulle låta min kör sjunga om jag fick leda en kör.

En era avslutas

En ledig dag-och en dag för återhämtning. Har varit på biblioteket och lånat böcker om Feng Shui och boken "Är det Saltmannen" med felhörda låttexter. Jag kommer bjuda på några roliga med hårdrocksanknytning i ett senare inlägg. Vill ni rösta mera så har Chief Rebel Angel SM i hårdrock och behöver röster i åttondelsfinalerna.

Det har varit omröstning i bloggen om hur ni vill ha det egentligen-måndagsmetal, Spotify-listor eller både och? Det var jämnt men Spotify vann med en rösts övervikt så denna veckans måndags-metal blir den sista. Nu ska inte ni som röstade på detta börja gråta-det kommer komma massor av musiktips och youtube-klipp i denna blogg ändå, dock inte under den etiketten utan när de dyker upp och andan faller på.
Så jag avslutar med två passande låtar, Sonata Arcticas "As if the world wasn't ending"
I det bästa mellansnack jag hört så förklarade Tony Kakko att medan man växer upp så ändras det man upplever som världens ände. Det börjar som liten när man inte får leksaksbilen man ville ha i julklapp och fortsätter med att flickvännen gör slut, man förlorar jobbet och så vidare. Det är för sådana stunder man har vänner som tar med en ut, bjuder på något att dricka och förklarar att det inte är världens ände, för det är det inte. Just den andan tycker jag om. Så den får avsluta.

Den andra har jag inte hittat på Spotify, och det är Joacim Cans "Forever ends" från hans soloalbum "Beyond the gates". Där låter jag texten tala för sig själv, för den är så vacker med ett stänk av försoning mitt i alltihop. Jag beskrev de känslor jag hade när jag gjorde slut med en vän väldigt bra-skickade den till henne just för detta ändamål (lugn, hon fick en personlig förklaring också)