En era avslutas

En ledig dag-och en dag för återhämtning. Har varit på biblioteket och lånat böcker om Feng Shui och boken "Är det Saltmannen" med felhörda låttexter. Jag kommer bjuda på några roliga med hårdrocksanknytning i ett senare inlägg. Vill ni rösta mera så har Chief Rebel Angel SM i hårdrock och behöver röster i åttondelsfinalerna.

Det har varit omröstning i bloggen om hur ni vill ha det egentligen-måndagsmetal, Spotify-listor eller både och? Det var jämnt men Spotify vann med en rösts övervikt så denna veckans måndags-metal blir den sista. Nu ska inte ni som röstade på detta börja gråta-det kommer komma massor av musiktips och youtube-klipp i denna blogg ändå, dock inte under den etiketten utan när de dyker upp och andan faller på.
Så jag avslutar med två passande låtar, Sonata Arcticas "As if the world wasn't ending"
I det bästa mellansnack jag hört så förklarade Tony Kakko att medan man växer upp så ändras det man upplever som världens ände. Det börjar som liten när man inte får leksaksbilen man ville ha i julklapp och fortsätter med att flickvännen gör slut, man förlorar jobbet och så vidare. Det är för sådana stunder man har vänner som tar med en ut, bjuder på något att dricka och förklarar att det inte är världens ände, för det är det inte. Just den andan tycker jag om. Så den får avsluta.

Den andra har jag inte hittat på Spotify, och det är Joacim Cans "Forever ends" från hans soloalbum "Beyond the gates". Där låter jag texten tala för sig själv, för den är så vacker med ett stänk av försoning mitt i alltihop. Jag beskrev de känslor jag hade när jag gjorde slut med en vän väldigt bra-skickade den till henne just för detta ändamål (lugn, hon fick en personlig förklaring också)