De stora praktiska sakerna kring mormors bortgång är utredda nu. Lägenheten är besiktigad (besiktningsmannen var mycket nöjd) och nycklarna är inlämnade. Röjningen är också avslutad, även jag har ett gäng flyttkartonger som står hemma, stagnerar energin och skymmer sikten. Det är nästa del i "the quest" att ta hand om dem. Vissa saker kommer att få dansa vidare i kretsloppet, de fick komma hem till mig tillfälligt för att inte ge ytterligare konflikter. Andra kommer att få leva vidare hos mig.
Det har hänt bra saker också. Det går väldigt mycket framåt med dejten. Jag har inte bloggat om detta ännu, men var hemma hos honom i helgen och myste. Det går framåt och vi tror på det här, även om det går undan och är väldigt färskt ännu. Han har fått ett bloggnamn också, Goron. För er som inte kan er "Legend of Zelda" (ni är förlåtna) så är det en ras av varelser som äter sten och bor i vulkaner. De är stora, starka men också väldigt snälla. Vi gillar Zelda-universumet båda två, och pratade om vilka raser vi skulle vara. Innan jag hann säga att jag tänkte mig honom som en sådan, så sade han att jag känner mig som en Goron. Det är han på något sätt, just värmen från vulkanen, i kombination med att han är som en stabil klippa och väldigt snäll. Ni har en bild på en Goron nedan.
.png)
*Bilden är från zelda.wikia.com
