Back to life

Har haft en lugn lördag idag när jag inte har gjort någonting. Det var skönt att ha en egen dag. Har dock gjort en nyttig sak genom att tömma samtliga återvinningskärl hemma samt börja städa och plocka i min försummade lägenhet. Pratade med Hagbard på telefon, vi ska ses imorgon, och han noterade att vi båda har hittat tillbaka till lugnet i oss själva. Det var väldigt skönt att höra.
Metal!-bloggen har just nu en omröstning om vem som är bäst på att sjunga och spela bas samtidigt. Är det inte dags att vi som älskar finsk metal visar Kiss Army var skåpet ska stå och röstar oss vita och blå på Marco Hietala?

Rest I will, earned it I have

Enligt Aftonbladet så funderar George Lucas på att dra sig tillbaka. Med tanke på att han, enligt min åsikt, petar och pillar lite för mycket i Star Wars-filmerna så tycker jag att det är en bra idé. Jag hoppas att han, om han nu gör slag i saken, får en lång skön pension och att han verkligen kan släppa allt och säga att "Det här gjorde jag. Det här var bra. Det här kunde jag ha gjort bättre. Nu får andra ta vid".

I livets strömvirvel

De senaste dagarna har varit som att vara i en strömvirvel av livet. Å ena sidan så har det var omsorg om min mormor, som har det lite bekymmersamt men hon är i goda händer och jag stöttar så gott jag kan från min sida.

Den andra sidan, som är ett skäl till att jag orkar med det jag nämnde ovan, är lite för tidigt att berätta detaljerat om men det känns härligt, som en motbild till grå vardag eller "måndagsvärlden" som kammebornias drottning kallar det.

Skimret

Hur många av er här har drabbats av att ni har träffat en person, blivit betuttade och sedan, efter att förälskelsen tagit slut (hur den nu än gjorde det) tittat på en bild av eller träffat personen ifråga och tänkt "Hur sjutton kunde jag tycka att h*n var det vackraste som finns"? Skimret, mina vänner, skimret.

Det fina med skimret är att den kan sätta sig på vem som helst och göra den till världens vackraste i någon annans ögon. Det dumma med skimret är det också har en tendens att förvrida huvudet på dig. Det sätter sig i ögonen på dig också och hindrar dig från att se att du och personen det har satt sig på inte alls har någon framtid ihop. Jag tror att det sätter sig i öronen också, för det spelar ingen roll att kloka vänner försöker tala om det.

Igår såg jag en bild på FB, och det är så att jag tror att mina bloggvänner i Umeå och Skåne hörde hur skimret föll bort. Att få korgen gör ont, men när skimret faller bort så är det mest skönt. Det är som att Universum rensar upp resterna av en gammal förälskelse för att plats för en ny. Skimret flyger vidare för att hitta någon annan, förhoppningsvis bättre, att fästa sig på.